När man bor hemifrån under terminerna så glömmer man bort vissa ägodelar som man har. Idag fick jag syn på min finfina tiara/prinsesskrona i plast som jag fick av tjejkompisen L när jag någon gång på högstadiet hade yttrat att jag minsann skulle bli prinsessa när jag blev stor. Jag skrattade gott åt minnet, satte den på huvudet och skrattade ännu mer åt hur dum jag såg ut. Telefonen ringde och ja… dagen rullade på.
Ett antal timmar senare tittar jag mig i spegeln och ser till min förvåning – och fasa, att jag fortfarande har på mig plastleksaken på huvudet… Frågan är nu hur många av mina kära grannar som har sett mig vandra runt som en prinsessa idag? Jag är hopplös!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar