Dessa burkkonstruktörer -del två

Kära vänner, jag har halsfluss igen.

Har varit riktigt besvärlig i helgen. Mathias har fått skjutsa mig hit och dit till läkare och apotek.
Men den här gången har jag inte varit sådär sjuk som sist. Onej. Väldigt underbart skönt.

Läkaren sa åt mig att jag inte fick dela bulle med nån.
Nähä?
Havreflarn då?

Och faktiskt så tror jag att burkkonstruktörerna tog åt sig en hel del av mitt inlägg rörande hur medicinburkarna är oöppningsbara.

(Nu kan vi väl för min skull låtsas att det är samma läkemedelsföretag som förra gången. Faktumet att det är ett helt annat märke förstör min glädje lite...)

Visst är det coolt! Det lönar sig att blogga. Läkemedelsföretagen lyssnar på mig.
Jag höjde min röst och blev hörd.
(Inte så lätt när man har halsfluss).
(Rösthöjarbiten alltså).

Hm...

Dessa burkkonstruktörer...

Man undrar ju hur dom tänker på AstraZenika. Ja, hur resonerade dom när dom konstruerade sina penicillinburkar? Har dom någonsin haft halsfluss och över 39 graders feber?

Skulle inte tro det, för då skulle dom knappast ha konstruerat dessa burkar som är helt omöjliga att få upp. Efter att jag gjort ett väldigt svagt och misslyckat försök fick mamma fortsätta. Det gick inte. Så det slutade med att burken fick brytas upp med en sax.

Hur smart är det på en skala? Visst att det är bra med barnsäkra burkar, men... om man ska äta medicin så finns det oftast en god anledning och ofta är man inte alls är så stark så att man skulle kunna dela en kokosnöt med sina bara händer. Och om burkkonstruktören på AstraZenika hade haft halsfluss och över 39 graders feber då hade han/hon vetat bättre och gjort en burk som gick att öppna. Lätt.

För, det är inte alla som har en mamma utrustad med sax när man ligger där i sängen som en död lax och förtvivlat gärna vill bli frisk.