hårboll

Bacilluskerna i vårt vatten blev vräkta. Ja... för en vecka sen ungefär. Det var underbart! Något som är nästan ännu bättre är ljudet av smattrande regn utanför mitt fönster. Minns inte när det regnade sist, och är det nåt vi behöver så är det just diväteoxid fallande från skyn.

Ikväll när jag och min syster var ute och gick så träffade vi på en katt som tillhörde syrrans kompis. Kompisens familj är bortrest och katten var oerhört kelsjuk. Vi klappade den, kliade den bakom örat och pratade så där löjligt som man gör med husdjur. Kisssse,kisssse kaaaatten. Hjar dju djet brja utje i rejgnet? Det vi inte räknade med var att katten skulle följa efter oss hem och smita in i huset just innan vi skulle stänga ytterdörren. Återigen löjligt pratande. Men kissssen då! Nju mjåste dju gjå ut. Dju bjor ju jiiiinte häääär! Katten hamnade på yttertrappen.

Min mamma skulle gå och lägga sig och öppnade altandörren ut från sovrummet för att få in lite frisk luft. Samma katt sitter utanför hennes fönster, och i samma ögonblick som mamma skriker av rädsla hoppar katten in i sovrummet. Ja, du gissade rätt. Återigen... Men kisssen då! Vja buuusiiig dju ärj. Dju skja ju jiiinte vaja häääär. Katten sprang runt lite i huset och hamnade återigen på yttertrappen.

För en liten stund sen hördes röster från andra änden av huset. Katten hade tagit sig in igen genom en öppen dörr som hade som uppgift att släppa in frisk luft. Hm... denna gången var det inga krusiduller. KATTEN! GÅ UT HÄRIFRÅN! Och katten hamnade för tredje gången på yttertrappen. Nu återstår att se när den vandrande hårbollen gör entré nästa gång. Ska vi gissa på, hm.... låt oss säga... om 10 min?

Konsten att hämta vatten

Vi har små trevliga kompisar i vårt kommunala dricksvatten. Familjen Escherichia Coli har bestämt att slå sig ner i trakten och flyttade in i samband med en vattenläcka. Detta betyder att vi har fått försöka vänja oss vid att vi inte alls kan gå till vattenkranen och ta vatten utan istället får bege oss till affären för att hämta vatten ur en stor behållare.

Det var mycket spännande då jag fick ha en stor 10 liters hink, fylld till bredden, i knät då mamma körde hem. VARFÖR kände dom att det var nödvändigt att göra fartgupp på vår gata? Jag menar… den var ju puckelpist som den var. Ja, ni kan ju föreställa er det hela själva…

Varning: hungrig sms-tjuv lös!

För en stund sen kom det till min kännedom att det går en hungrig sms-tjuv lös. En sms-tjuv som anser att sms som är ämnade för mig är jättegoda och äter dom i ett nafs. Tydligen smakar sms från vissa nummer extra bra och dom slukar denna sms-tjuv alltid, medan det från andra nummer kan slinka ner en munsbit här och där, beroende på hur hungrig denna sms-tjuv är för tillfället...

Denna sms-tjuv har fått vissa vänner till mig att tro att jag inte har tid för dom för att jag aldrig svarar på deras sms. Dom kan ju inte veta att sms-tjuven har ätit upp deras sms, och att jag som sitter där och tycker att det var väldans vad vissa vänner ignorerar mina sms, inte har en aning om att en sms-tjuv just fått middagen serverad...

Denna sms-tjuv har varit lös i över en månad, nu är det dax att han/hon hamnar bakom lås och bom eller åtminstone får föda på annat sätt. Mina dammråttor under sängen kanske är delikata?

Swivel sweeper

Swivel sweeper. Efter bara några minuter hade den överentusiastiska TV-shop killen nästan övertygat mig om att det var något jag verkligen behövde i mitt liv. Ja, jag inte bara behövde en Swivel sweeper, den var det som saknades i mitt liv och efter att jag hade köpt en för billiga 499 kronor genom att ringa numret på tv-skärmen (och då dessutom få två mini Swivel sweeper på köpet) DÅ skulle mitt liv bli fulländat. Det var inte de exakta orden som användes, men sittandes trött (för ack var jag trött om jag inte orkade byta kanal) och stirrandes in i TV:n, så var det just detta budskap som gick in.

Swivel Sweeper är den sladdlösa golv- och mattsoparen, som gör städningen enkel, snabb och rolig. Och väger endast ett kilo.
Kraftfull! Snabb! Lättmanövrerad! Kommer åt överallt!
Jösses… hur skulle jag klara av livet utan en sån?

Tja, om dom nästan kunde övertyga mig om att jag behövde ny städutrustning som ersatte dammsugaren för att städa mina 17,1 kvaderat, ja då undrar jag verkligen hur mycket skräp TV-shop kan lura på folk...
Nu kan det ju iofs vara så att Swivel Sweeper är fantastisk och en revolution i städväg. Jag menar den klarade ju alla sorters underlag, hade en sån effektiv konstruktion och för att inte tala om hur enkel trappstädningen blev... Det såg jag på TV. Så gott folk, betala endast 499 kronor -ditt livs affär!

Nu ska jag dricka O'boy!

Prinsessa för en dag...

Jag har gjort det igen. En såndär Anna-grej.

När man bor hemifrån under terminerna så glömmer man bort vissa ägodelar som man har. Idag fick jag syn på min finfina tiara/prinsesskrona i plast som jag fick av tjejkompisen L när jag någon gång på högstadiet hade yttrat att jag minsann skulle bli prinsessa när jag blev stor. Jag skrattade gott åt minnet, satte den på huvudet och skrattade ännu mer åt hur dum jag såg ut. Telefonen ringde och ja… dagen rullade på.

Ett antal timmar senare tittar jag mig i spegeln och ser till min förvåning – och fasa, att jag fortfarande har på mig plastleksaken på huvudet… Frågan är nu hur många av mina kära grannar som har sett mig vandra runt som en prinsessa idag? Jag är hopplös!

Allsången förklarar krigen

Min faster U och min kusin M var på Allsång på Skansen i tisdags. Dom hade kommit dit vid 13-tiden och det var redan då fullproppat med folk, men dom hittade sittplatser vid ett staket. Där satt dom och väntade, och väntade. Det kom mer och mer folk, antal människor per kvadratmeter ökade drastiskt och tillslut började armbågarna på folk att synas. Kriga för att få en bättre plats på Allsång på Skansen. Är det underligt att det finns krig i världen då? frågade vi oss när vi satt på min farbror G’s veranda och åt vahettere-korv.

Sen diskuterade vi huruvida det var grädde eller raklödder på tårtan och om faster E menade att det var tårtan eller farbror R som blivit tjock. Med andra ord en vanlig kväll med fastrar, farbröder och kusiner. En kväll i min smak. En kväll med glada nyheter.

Stor mesig fjomp i tomt hus

Familjen lever nu husvagnsliv på västkusten. Jag som är van att leva på 17,1 kvaderat och att dela kök och tv med 9 andra, har svårt att fatta att jag nu har ett helt folktomt hus till mitt förfogande. Har dock ett husdjur - en fjäril. Den har suttit under min silverhylla i flera dagar och inte rört på sig. Jag vågar inte röra den heller. Är nog en stor mesig fjomp när allt kommer omkring.

En stor mesig fjomp med alldeles för mycket att göra.

117/70

Den där hemska mördaren har fortfarande min bok. Nu har jag dock bestämt mig för att han (ja, det är en han) inte bara har mördat. Han har säkert rånat fjorton bankkontor och slagit stackars små barn. Som liten pös han säkert ur luften på alla cyklar på skolgården, och så tyckte han om att ha matkrig i matsalen. Sen läste han aldrig sina läxor heller vilket är orsaken till att han måste ha över nio månader på sig för att läsa boken. Och om medicinsk kemi är SÅ svårt så att han måste ha boken i över nio månader för att det ska skjunka in, kunde han inte ha valt nåt lättare då? Nu tänkter du säkert att jag har en massa fördomar om dom som sitter inne i den där fula betongklossen inte allt för långt här ifrån, MEN jag är aningens irriterad på att en skurk har placerat både sig själv och boken på ett av landets säkraste fängelsen.

Imorn tänkte jag åka en sväng till kusin A. Han håller på att flytta ut ur sin skokartong, men eftersom jag pinsamt nog aldrig har hälsat på honom i just den skokartongen så tänkte jag checka läget innan den sista flyttlådan försvinner. OCH så ska jag ta reda på mer om hans flickvän som han har varit lite hemlig om. Finns det ingen lag som säger att jag ska få veta allt sånt? Om inte så borde det införas i Svearikeslag. Det är nämligen inte nyttigt för mig att vara så nyfiken som jag är, om alla berättade allt direkt så skulle min hälsa förbättras nämnvärt! Annars kommer jag mest sitta i min ensamhet med mina böcker. Familjen åker på semester och lämnar mig här tillsammans med studiero...

Om någon mot all förmodan är intresserad är mitt aktuella blodtryck 117/70. Sen får ni dra vilka slutsatser ni vill. Min slutsats är dock att jag är trött och verkar ha idétorka och sätter härmed punkt.
Godnatt världen.

Skulle mördaren kunna ge mig boken tack?

Ännu en dag i mitt liv har passerat, och jag måste väl säga att dagen har innehållit irritationsmoment. Har ägnat största delen av dagen till medicinsk kemi. Kemin har faktiskt funkat ganska bra idag, jag har fattat det mesta jag läst och fått ut alla uppgifter, MEN... det hade ju inte skadat med en bok till att läsa i. En bok som inte är på engelska eller danska, utan på svenska för en gångs skull. Åkte till biblioteket och hittade en jättebra bok i databasen, en bok som överensstämmer med innehållet i min kurs. Problemet var bara att boken var försenad. Den snälla bibliotekarien kollade upp det åt mig, och det visade sig att den skulle ha varit inlämnad för 9 månader sen. Problemet är bara att boken befinner sig på fängelset och att dom inte kan kolla vem som har den. Så med andra ord kan nån hemsk mördare sitta med den boken jag behöver just precis nu eller så kanske den har blivit en fin brasa. Vem vet? Bibliotekarien lovade att dom skulle utreda saken. Men, tja... trots allt är jag inte förvånad. Bor man i den fängslande staden Kumla så kan man inte förvänta sig mycket annat. Och nej, boken finns inte på nåt av de andra biblioteken i närheten heller.

Har insett att jag skulle behöva åka tillbaka till Thailand. Idag bestämde sig mina fina skor inköpta för 40 kronor, eller ja närmare bestämt den högra skon (inköpt för en tjuga) att dela på sig i fyra delar. Mitt hjärta (och min högerfot) sörjer. Kan man bli annat än ledsen och irriterad? Det är ytterst tur att jag köpte ett par likadana fast i annan färg så att jag kan överleva resten av sommaren...

Efter att jag varit på biblioteket så blev det en sväng till MAXI. Förutom att jag traskade runt med trasiga skor så var det en ganska angenäm upplevelse tills jag skulle gå och lämna tillbaka kundvagnen. Av någon anledning fick jag springa runt till varenda kundvagnsparkering på parkeringen innan jag kunde få göra mig av med åbäket. Vagnar hade fastnat, min typ av vagn fanns inte, vagnen framför saknade en såndär kedja och allt annat som gjorde att det var omöjligt att få ut min femkrona i plast. Jag blev inte på bättre humör när en galen tant i en röd bil ville köra över mig. Jag menade att om jag befann mig på ett övergångsställe hade jag rätt att gå, hon menade att hon hade all rätt att köra och det gjorde hon också... Jag hade dock vett (för det ägde hon inte mycket av) att stanna innan jag blev ketchup. Så kära ni, se upp för galna tanter i röda bilar!

HÄR eller...där?!

Idag vaknade jag av att min syster satt på min säng och sjöng sånger som hon lärt sig när hon jobbade på dagis. Mer eller mindre uppskattat... Så nu vet jag hur man sjunger en sång om en sköldpadda som både är trött, arg och glad. Och som inte det skulle vara nog, jag fick lära mig en om krokodiler också.

Idag fixade jag iordning lite morotsstavar som jag kunde knapra på när jag pluggade. Problemet var bara att dessa smakade tvål, och tvål tillhör inte min vanliga smaksättning på föda... yuck!

Ikväll var syrran och jag på bio. Precis innan filmen skulle börja tågade det in fem småtjejer som såg exakt likadana ut. Funderade en stund på om jag kanske såg dubbelt eller nåt, men icke. Fem mer eller mindre hysteriska småtjejer sprang fram och tillbaka i biosalongen. Filmen var hur som helst bra, och sen var det dax att åka hem. Det var längesen jag körde bil inne i stan, och jag och syrran var lite oense om vilken väg hem som var den bästa (och vilken väg som skulle leda hem till mammas faster). Hem kom vi, och nej vi åkte inte fel. Men dom har asfalterat om i stan så det fanns inga linjer någonstans så det var mycket "jaha, öh... är det tänkt att jag ska stanna HÄR eller för 10 meter sen?" när det plötsligt dök upp ett rödljus på ett ologiskt ställe och avsaknaden av linjer gjorde förvirringen total.

Vi hittade en bland-skiva i bilen som jag hade gjort förra sommaren, och det visade sig att lyssna på den med mig var ungefär som att titta på tv med pappa. Lyssna lite på en låt, gå vidare till nästa, lyssna lite och sen hoppa till nästa. Min musiksmak har uppenbart förändrats på ett år, och med tanke på allt skräp som var på skivan... tack och lov för det!

Fick nyss ett sms av H där han skrev att han ångrar att han inte kastade mig ur båten när vi seglade. Vad har jag nu gjort för dumt?! (och räckte det inte med att kasta i mig från bryggan?)

Min pappa grävskopan

Att äta med familjen är alltid en upplevelse. I min familj har vi ingen tradition där vi låter "maten tysta mun", utan runt middagsbordet diskuteras det om det ena och det andra. Sen jag kom hem har jag många gånger blivit påmind om klyftiga citat från min barndom. Det har gett många skratt... (Jag var ganska komisk som barn!) Men, det som var höjdpunkten vid matbordet idag var när min kära pappa gjorde ljudeffekter som en grävskopa när vi tog glass. Alternativt när han som en transistor-radio återgav sina minnen från fotbolls-VM 58.

Idag har mamma bakat nästan hela dagen, och det har spridit sig en fantastisk doft av nybakat i huset. Även ner till min lilla "tenta-koja" i gillestugan. Har byggt upp ett finfint drapperi (nåja, kanske inte är så tjusigt... men EFFEKTIVT) och pysslat lite så att jag har det så bra så bra med alla mina böcker och papper. Kan koncentrera mig bättre där än bland alla spännande saker på mitt rum. Dock är jag inte så förtjust i medicinsk kemi. Verkligen inte. Men det är bara att ta tag i eländet och stå ut. Medicinsk-kemi-elände.

Familjen funderar på att kanske åka bort några dagar, och då tar jag hand om huset på egen hand. Det finns dock en grej som skrämmer mig. Vårt larm. Jag hade flyttat hemifrån när det installerades och jag har aldrig lärt mig hur det funkar. Igår när vi kom hem från min farbror var jag den första som gick in i huset. Genast började ett tickande, det där tickandet som betyder att inom några få sekunder så går larmet om man inte larmar av. Jag blev förskräckt, hade helt glömt bort att vi har ett larm. Till saken hör att jag aldrig har larmat av och det spelar ingen roll hur många gånger dom har visat mig hur jag ska göra. Jag lär mig aldrig. Pinsamt, ja. Jag fick aningens panik och började trycka -så som jag trodde var rätt, men tickandet fortsatte. Jag gjorde mig beredd på ett öronbedövande tjut, men min syster dök upp som en räddande ängel och gapskrattande larmade hon av. Jag avskyr det där larmet! Men, inte ska nån få bryta sig in hos oss bara för att jag kommer vara ensam, ICKE! Jag ska ta tag i det där och lära mig, en gång för alla... Fast vore det inte lättare med en vakthund?

Jag och Göran?!

I natt drömde min kära syster att jag skulle gifta mig och få barn med Göran Persson. Nej tack!

Har idag varit en sväng till min farbror "jordgubbs-kungen". Nu har vi med andra ord fullt av jordgubbar i kylen, och jag har drömt mig bort i min fasters presentbutik. Slutade med att jag köpte en blåbärsklubba. Kunde ha köpt upp hela affären, men en klubba för fem svenska kronor kändes som ett mer ekonomiskt alternativ.

Ikväll har R varit här och vi har käkat jordgubbar och glass. Det var i hennes sällskap som jag uppfann den nya leken "windows boule". Mamma tycker att det verkar lite kul, syrran är mer skeptisk. Själv känner jag mig mycket uppfinningsrik och duktig. Ska försöka köra en omgång med L i höst. Tror dock att M och H kommer att banga...

Nu ska min syster sova, och vi får väl för all del hoppas att hon inte drömmer några hemskheter igen. Jag däremot kommer nog att vara uppe en stund till och ladda för morgondagen. Dagen då jag ska ta tag i medicinsk kemi på allvar... Yiippiie!

Hemma...

När jag lämnade Lund i förmiddags regnade det. Det var varmt, klibbigt och kvavt.
På tåget hann jag läsa ut en bok som jag fått av kusin M. Det var under de sista sidorna som jag tyckte att den blev bra, när man fattade krusidullen. Något sånt skulle jag också vilja kunna skriva. Nångång ska jag göra det, skriva en bok alltså.

Träffade L när jag skulle byta tåg. Blixten hade slagit ner i hennes pendeltåg. Hur stor är sannorlikheten? Var så glad över att få träffa henne, och för att hon kunde hjälpa mig med mina väskor. På något skumt sätt lyckas jag alltid att ha massvis med packning, packning som väger bly.

Har ikväll käkat jordgubbar och glass. Kollat på en halvbra film, och halvintresserat följt fotbollen. Känns kul att återse familjen igen. Har busat med syrran, och vi har tokdansat till bra låtar vi hittade på datorn. Precis som på den gamla goda tiden då jag bodde hemma.

Ska sova nu, men vill bara tillägga att mina växter levde när jag lämnade Lund. Vad som händer med dom nu under korridorarnas beskydd vet jag inte... Jag vet att jag är hopplös på att hålla liv i växter, men dom LEVDE!

antik gardinstång bortskänkes!

Fantastiskt! Jag har inte gjort något uppenbart klantigt på hela dagen. Framsteg!

Idag har jag stått och balanserat på en stol för att försöka få ner min gardinstång som sitter fast med fästen i taket. Lättare sagt än gjort. Efter att ha konsulterat L för experthjälp fick jag tillslut ner den, men jag blev inte så mycket lyckligare för det. Upptäckte ganska snabbt att gardinstången som suttit här sen 60-talet (och därmed borde klassas som antik) inte alls gillade mina prylar från 2000-talet. Så trots att jag har tre omgångar med nya gardiner har jag inte kunnat sätta upp några. och jag får inte tillbaka gardinstången upp i taket igen, så den ligger opassande på mitt golv.

Imorgon åker jag hem till familjen. L kommer och möter upp mig när jag byter tåg, så hinner vi träffas lite och så kan hon se till så att jag inte hamnar i Falun eller Östersund, något som jag annars tror skulle kunna inträffa med den otur jag haft de senaste veckorna. Trots att klockan har passerat midnatt har jag inte packat klart än. Är lite av en sistaminuten-fantast...

Nu ska jag försöka få lite sömn i kroppen.
Godnatt världen!

Jag för otur med mig...

Ibland funderar man... Vad gör jag för fel? Jag menar, hur kommer det sig att jag inte kan sätta mig på ett öresundståg utan att nåt händer? När jag åkte hem från Varberg i tisdags gick självklart ett godståg sönder och vi satt fast först i Laholm och sen i Båstad.

I förrgår skulle jag hjälpa H att flytta in grejer på hans rum när dom kom med flyttlasset. Men jag hade glömt att få nyckeln av L, så jag bad att hon skulle skicka ner den. Hade bara glömt detaljen om att jag har eftersänt min post till mina föräldrar under sommaren. SMART. Eftersom L har H's nyckel inne på sitt rum hade vi problem. Tänkte dock att M's rum står ledigt och ringde till honom klockan 5 på morgonen (sorry)! Trodde att allt hade löst sig, men icke. Det visade sig att en kompis till M hade lånat rummet. Så allt bara krånglade och jag, H och hans pappa har möblerat om i husets förråd, och så har jag några av H's leksaker på mitt rum. (Försök att klämma in lådor på ett möblerat rum på 17,1 kvaderat där tre personer bodde förtillfället...)

Men igår var en dag som var hemsk. Jag tror att det har nåt med att E's backpacker-ryggsäck hette "Bushman" och att George Bush har förstört både när jag var i Paris och i Budapest. Aja... Grejen var den att jag, E och kusin M åkte iväg till Köpenhamn. Töserna skulle sen vidare till Ängelholm för att hälsa på kompisar till E, så vi bestämde oss för att släpa med deras bagage till Köpenhamn och låsa in grejerna där och sen när vi åkte tillbaka ta ett tåg som stannade i Ängelholm. Allt detta för att slippa krångel. Men krångel blev bara förnamnet på vår dag.

Okej, dagen började bra. Jag visade runt töserna i min studiestad och vi hade det så trevligt så, kanonväder, men ack så varmt! Vi åt gott, E hittade ett par perfekta byxor till billigt pris och jag och M ringde och gratulerade vår faster/moster som fyllde år. Så trevligt så. Men sen var det dax att åka hem till Sverige igen...

• När vi kom till Københavns Hovedbanegård och skulle köpa biljetter hem i Skånetrafikens automat så får E och M ett felmeddelande på deras rabattkort och ska "byta ut det hos närmasta återförsäljare". Till saken hör att det inte finns någon återförsäljare av Skånetrafikens kort på Hovedbanegården, och att dom tidigare på morgonen hade laddat det med 500 kr och inte var pigga på att lägga ut ännu mer pengar. Efter telefonkö hos Skånetrafiken och många "hm" och "öh, hur gör vi nu?" av deras kundtjänst fick vi klartecken att åka över till sverige med felmeddelandet som biljett.
• Massor av förseningar av tågen. Vi satt på vår bänk och var hungriga och trötta, och höll på att få värmeslag.
• Väl på tåget får vi jättebra platser och vi ser fram emot att få ha det lugnt och skönt en stund. Tåget hinner bara åka någon kilometer innan vi fastnar i en tunnel. Ett tåg framför oss har gått sönder och blockerar nån växel av nåt slag, så vi kan varken åka bakåt eller framåt. Där sitter vi, en bra bit över en timme. Mannen brevid oss, skulle med ett flyg till Paris. Han var inte jätteglad så att säga. Konduktören ropar ut att alla ska hålla tummarna på att vi ska komma loss, och tydligen hälpte det. Vi nådde Malmö tillslut...
• Pga att vi var så försenade skulle inte tåget gå vidare norrut, så vi fick släpa över allt bagage till ett annat tåg. Men det fanns ingen personal som kunde köra tåget... Vi beslutade oss för att ta ett annat tåg.
• Öresundståget vi skulle ha tagit hade gått sönder och blev ersatt av ett Pågatåg som utan problem hade kunnat vikariera som bastu. Var ruskigt glad över att jag kunde hoppa av i Lund och slapp sitta hela vägen upp till Ängelholm i den värmen.
• Jag hade lovat E och M att agera brevbärare så att lite av deras post skulle hinna fram till nästa dag. Trött, hungrig, huvudvärk och med uppenbar vätskebrist går jag till postterminalen. Jag ville bara gräva ner mig någonstans när jag inser att dom har flyttat postterminalen. Ännu tröttare, hungrigare, med en ännu större huvudvärk och en ännu mer uppenbar vätskebrist går jag tillbaka mot stationen och fortsätter till det som jag trodde var den nya postterminalen. Men icke, inte en enda postlåda! Gav upp min tanke på att posta breven i en låda som tömdes kl 20 och släpade mig hem.
• Väl hemma, efter att ha drukit en massa vatten och letat fram en intelligent värktablett inser jag att jag inte har så mycket mat hemma. Beslutade mig för att göra en sista kraftansträngning och gå och handla. Då, flyger det ut nåt som liknar en vit tegelsten från tredje våningen på ett hus i exakt det ögonblicket jag passerar. Tegelstenen flög alltså ut från lägenheten och krossade två fönsterrutor på vägen ut.

DÅ bestämde jag mig för att placera mig på mitt rum och inte gå ut mer på resten av kvällen.

L är övertygad om att allt började när dom där konstiga männen som petade på oss och snackade arabiska förföljde oss genom ett shoppingcenter i Budapest. Faktiskt, sen dess har de mest konstiga sakerna hänt och allt jag rör vid förvandlas till otur.

Vad kommer hända idag månne?

Hit och dit...

Det här var sommaren då jag skulle ta det lugnt och plugga. Kanske mest betoning på plugga. Men hittills har jag mest flängt runt. Att flänga runt kan låte lite negativt och stressigt, och visst jag har inte sovit många nätter på samma ställe i rad de senaste veckorna, men KUL har jag haft.

Budapest tillsammans med L var jätteroligt, tills Bush kom och hälsade på i stan. Vi fick knata flera kilometer i mörker för att komma hem till vårt hotell och mina vita byxor var inte vita längre efter att jag öppnat min medhavda coca cola. Men det är en annan historia. Kan även berätta att det inte är jättesmart att doppa håret när man badar i vatten med svavel i. Mitt hår blev orange! Det åtgärdades dock genom att L färgade om mitt hår på hotellrummet senare på kvällen. Så nu har jag blivit brunhårig igen.

I helgen åkte jag, L, M och H till Orust. H's föräldrar har ett fantastiskt hus där. Vilken helg! Underbart väder och trevligt sällskap. Vi badade och hade det allmänt najs. Har seglat för första gången i mitt liv. M och H hade ruskigt kul åt mig och skrattade åt mina försök att se lugn och harmonisk ut när båten lutade. H påstår att jag skrek hela tiden, något som INTE stämmer! När jag blir stor ska jag ha båt. Vill inte vara landkrabba längre. Men jag måste nog hitta nån som kan nåt om båtar, för jag kan ingenting!

Imorn ska jag till Varberg över dagen, sen kommer E och kusin M och hälsar på mig här i Lund i några dagar. Sen ska jag hem till mor, far och lillasyster igen. Och ta det så där lugnt och plugga duktigt. Precis som planerat.