Anna tycker.

Just nu tycker jag om....

.... att den fina blombuketten jag fick från Mathias för en vecka sen fortfarande lika vackert pryder mitt köksbord.
.... att min nya fönsterlampa sprider mysighet omkring sig.
.... mina nya inneskor inhandlade speciellt för min kommande praktik.
.... att det inte är minusgrader ute.

Just nu tycker jag INTE om....
.... maginfluensa.

Fundering

Jag sitter här och funderar på hur otroligt det är att det inte brinner oftare än vad det faktiskt gör.
Liksom... För en liten stund sen så skulle jag tända tre värmeljus för att göra min tillvaro lite mysigare i lägenheten. Och när jag satt där och fipplade så slogs jag av tanken att skulle jag nysa till och liksom komma ur kurs med tändstickan så skulle jag med lätthet kunna elda upp hela lägenheten. Poff!

Och nog för att jag har frusit ikväll, men jag har inga planer på att ställa till med en stor brasa.

Hur som helst så flög tankarna iväg och jag började fundera på hur många ljus som tänds varje dag, hur många som är förkylda, dementa, darriga och allmänt slarviga. Är det inte då konstigt att det inte blir fler brasor runt om i vårt land då?

Eller vänta, det är nog inte så konstigt. Det är bara jag som är konstig som ens lägger ner tankeverksamhet på sånt här.
Hm... det märks att det är tentavecka.

stånk!

Pust. Stön. Flås.
Jag är helt slut!
Den nya instruktören var ruskigt energisk och jag har upptäckt muskler jag inte visste existerade...

Helgen passerade så fort att jag inte hann uppfatta att den börjat innan den var slut. Familjen har varit här och det var riktigt trevligt. Och nu har jag sjuttioelvatusen ytterligare saker som vill trängas i köksskåpen. Jag kommer behöva en herrgård snart om jag ska utöka antalet ägodelar i samma takt framöver."Samla inte skatter på jorden..."

Vad heter "hej" på getiska?

Idag överraskade Mathias mig genom att ta med mig upp till Bryggareberget på lunch. Underbart att sitta och äta lunch tillsammans med sin älskling och ha utsikt över hela stan och havet.

Sen tog vi en promenad i Wämöparken. Där hittade jag några getter att prata med. Men vi talade inte samma typ av getiska, för dom svarade aldrig. Inte behärskade jag kukelikuiska heller för tuppen som gick runt och sprätte i hönsgården ville inte heller svara på tilltal.
Konstigt.

Just nu...

... är inget särskilt kul. Ikväll är en sån där kväll då man liksom inte är på humör för nåt. Orkar inte plugga mer idag. Det är inget på TV. Lägenheten är redan städad, och även om den inte varit det hade jag inte orkat. Jag har redan pratat en massa i telefon. Mathias är sysselsatt med annat. Jag fryser. Har ingen lust att ställa mig och laga mat. Med risk för att låta tjatig: Jag vill ha en liten söt katt att leka med.

Torsdag

Jag fryser om fötterna.
Håret verkar aldrig vilja bli torrt.
Mulet grått och trist.
Sitter och läser igenom mina papper om vetenskapsfilosofi en sista gång.
Snart skola. Snart redovisning.

Suck.

Jag skulle behöva lite mer sömn.
Varför tittade jag på den där dumma fotbollsmatchen igår?
Visstja, jag har ju tvättid ikväll.
Och borde städa.
Fast mest förbereda mig inför seminariet.
Men det vore kul att följa med Mathias på konserten.

Jaja... Dax att se glad ut och gå iväg och svänga mig med fina ord om Hume, Popper, Locke, Kant och alla andra gubbar som gör mitt liv surt för tillfället.

En helt vanlig torsdag med andra ord.

Hammys kusin

Här sitter jag och skriver hemtenta. Eller ja, tanken är i alla fall att jag ska skriva på min hemtenta. Just nu har jag en såndär berömd "paus".

Utanför mitt fönster svischar det ibland till och en helt galen ekorre hoppar fram och tillbaka i träden. Och det är ruskigt kul att studera denna krabat. Han måste ha fått ett ekollon i huvudet eller så är han kusin med den hyperaktiva ekorren Hammy i "Over the hedge".

Hur som helst förgyller denna ekorre min dag. Fast inte lika mycket som det faktum att Mathias kommer hit om några timmar...

Dessa burkkonstruktörer -del två

Kära vänner, jag har halsfluss igen.

Har varit riktigt besvärlig i helgen. Mathias har fått skjutsa mig hit och dit till läkare och apotek.
Men den här gången har jag inte varit sådär sjuk som sist. Onej. Väldigt underbart skönt.

Läkaren sa åt mig att jag inte fick dela bulle med nån.
Nähä?
Havreflarn då?

Och faktiskt så tror jag att burkkonstruktörerna tog åt sig en hel del av mitt inlägg rörande hur medicinburkarna är oöppningsbara.

(Nu kan vi väl för min skull låtsas att det är samma läkemedelsföretag som förra gången. Faktumet att det är ett helt annat märke förstör min glädje lite...)

Visst är det coolt! Det lönar sig att blogga. Läkemedelsföretagen lyssnar på mig.
Jag höjde min röst och blev hörd.
(Inte så lätt när man har halsfluss).
(Rösthöjarbiten alltså).

Hm...

Höst

Utanför mitt fönster är det höst.
Grått, regnigt och blåsigt.
Alla ekar som omger min lägenhet skrämmer mig då och då genom att släppa taget om sina ekollon och låta dessa flyga rakt på mina fönster och åstadkomma knacknngar och diverse andra oväntade ljud. Tro mig, jag har flygit högt några gånger!

Även denna helg ska jag spendera hos Mathias. Det är mötesserie i hans församling, och det ska bli jättekul. Men innan jag beger mig av dit så ska jag ta fram mina roliga böcker och lära mig massor om styrdokument.

Tjo!

Trött

Trött.
Ja, kan man bli nåt annat än just trött?

Och den tröttheten kan man inte sova bort.
Nej, nej. Det är inte tal om nån sån trötthet.
(Men den piggar ju knappast upp...)

Den slags trötthet som man får man svälja.
Ta en dag i taget och hoppas att den försvinner.
Trött.

Jag blir så trött.

Årskrönika

Januari - tentaångest som sen byttes ut till underbara Thailand via snöstorm och Moskva.

Februari - Tillbaka till verkligheten med en massa cellbiologi och öresundsbro-pendlande.

Mars - Kidnappade bästa kompisen till Stockholm. Uday AB kan skrämma livet ur vem som helst.

April - L och jag hade påsk med tema "romantisk komedi".

Maj - Tentaångest. Tentaångest.

Juni - drack min första joltcola när tentaångesten var som värst. Budapest med L, är fortfarande arg på George Bush och hoppar till så fort jag ser en Lasse Berghagen-kavaj.

Juli - M och H placerade mig i en segelbåt. En hemsk mördare/rånare/nåt annat hemskt hade placerat den boken som jag behövde och ville ha på Kumla anstalten.

Augusti - Tentaångest. Fast jobb.

September - Mathias kom och hälsade på och kokade sjöstjärna.

Oktober - Hantverkare sprang ut och in för att fixa mitt badrum. Och slå. Och banka. Och föra allmänt oväsen.

November - Blev 21. Sprang på musikal. Mathias + jag = SANT

December - Minns du sången och romantisk middag på Rustas parkering. Busig jul på korridoren.

2006 var ett bra år. Och jag har stora förväntningar på 2007. Imorn kommer Mathias hit och efter en sväng upp till Karlskrona åker vi och våra bästisar till Sälen. Är inte det en bra start så säg?!

måndagsmorgon

Att en måndagsmorgon äta frukost med utsikt över havet från köksfönstret. Att det är ens pojkvän som räcker över smörkniven samtidigt som dagen planeras. Är inte det lycka så säg?

Min Mathias.
Min Mathias.

kontaktlim

Under min första dag som tjugoettåring har jag lärt mig att kontaktlim verkligen envisar sig fast på fingrarna. Hemskt svårt att få bort. Och så har jag lärt mig att det inte är smart att tvätta håret med just kontaktlim som ilsket bestämt sig för att sitta kvar på händerna. Nu var hela situationen inte så hemskt IQ-befriad som det låter, men jaja... Nästa gång ska jag vara extremt noga med att få bort alla limrester oavsett hur envist de hävdar sin kärlek till mina händer.

Det knakar i mig och jag tappar hår. Men L har försökt att pricka godissvampar i min mun och vi har skrattat hysteriskt, så lite barnasinne finns nog kvar.

Vill förövrigt tacka mina kära vänner för den fina dikten som satt på min dörr och mötte mig när jag kom hem från jobbet imorse. Min favoritrad var "Dina ögon är som havet jag dyker i, blå på ytan och slammiga på botten". Vad annat kan jag göra än att säga ett stort tack från slammet av mitt hjärta och själ...?

En og tyve

Jaha. Då ska vi se. Timmar kvar tills jag byter ut nollan mot en etta i det som tydligen ska vara min ålder. Tjugoett. Myndig på gammalt vis. Nio år kvar till trettio. Den där åldern då jag faktiskt har tänkt mig att vara klar med utbildningen, ha ett jobb jag trivs med, man och barn. Och ett fint hus förstås. Nio år kvar alltså... Panik? Nä, det löser sig.

Så här sitter jag, på jobbet och har det bra. Mitt tjugoförsta levnadsår verkar från den här sidan av det bli riktigt trevligt.

Vad kan jag annars säga om livet? Tja, mina krukväxter kan fortfarande klassas som levande. Grease med R var kanon. Chokladstället vid Gustav Adolfstorg är spännande märkligt. Pastasalladen på Hovedbanegården i København är äcklig. Just äcklig. Och funderar du på något rörande Noa Noas outlet i Köpenhamn, så fråga mig.

Och jo, mitt badrum är massor mycket finare nu. Och värme, det har jag lite från och till!

Kram på världen!

Ica en fredagseftermiddag...

Scenario: En kär gammal vän har flyttat ner till Skåneland, närmare bestämt till den fantastiska staden Lund. Du hade din kära väns adress och telefonnummer uppskrivet på en liten pappersbit som du av misstag glömde kvar i jeansen som slängdes in i tvättmaskinen. Eniro och alla andra sökverktyg kan inte ge dig en enda ledtråd. Dina andra vänner har ingen aning. Nu vill du hemskt gärna träffa denna kära gamla vännen, och ja…. Vad gör du?

Hyr du in en privatdetektiv med tillhörande spårhund? Ringer du nån som påstår sig vara synsk? Sätter du in en stor annons i sydsvenskan? Ringer du “Efterlyst”?

Nej, inte då. Det bästa sättet att träffa någon som är boende i Lund är att gå till Ica Malmborgs vid Clemenstorget en fredag eftermiddag runt fem. Då är alla där. Alla.
Pensionärer som går jäääättesakta med sin vagn, läser nogrannt på ansjovisburken och blockerar för alla stressade människor bakom. Medelålders som ska handla ost och kex till de där vinflaskorna som klirrar i deras systembolagskasse. Småbarnsföräldrar som köper chips, glass och godis inför tv-soffans höjdpunkt -Lilla melodifestivalen. Studenter som laddar upp med läsk av alla slag, antingen för att använda till drinkblandande eller för att hålla sig vakna till kommande tenta. Tonåringar som köper chips och dip-mix, vilket ska förtäras innan kvällens stora grej, dvs då man drar ut på stan och går runt och ser cool ut och som att man är på väg till en superhäftig fest någonstans. Sen en bunt barn som står och plockar bland godishyllorna och lägger ner sina påsar i den redan överfulla kundvagnen medan deras föräldrar trött ser på och inte orkar protestera.

Och sen så jag… Med min korg innehållandes en limpa och en flaska pepsi.
Lång kö. Långsam kö. Långtråkigt.
Samma misstag varje vecka. Och man lovar sig varje gång… Aldrig mer.

i sömnen...

Jag har haft ett långt arbetspass inatt. 14 timmar. 16:30-06:30. Självklart var det skönt att krypa ner i sängen och sova... Men när jag vaknade runt 12-tiden så hade jag ett svagt minne av att min telefon hade ringt nångång under min välbehövliga skönhetssömn. Och mycket riktigt. R hade ringt två gånger, varav jag hade svarat en. Jag hade svarat i sömnen.

En del av mig pustade ut över att det var just hon och ingen annan som hade ringt, samtidigt som det hela var mycket pinsamt. Vad kunde jag ha sagt?! Nu har R dock bekräftat att det är en överdrift att påstå att vi pratade med varandra. Hon var mycket undrande över vad som hade hänt... Jag måste helt enkelt ha svarat i sömnen för att sen tappat luren och inte alls låtit min kära vän störa min visit in i drömmarnas värld. Så typiskt mig.

Förresten. Igår fångades sms-tjuven. Äntligen! Efter en mycket långdragen historia och en mängd samtal och mail till tre olika mobiloperatörer så är sms-tjuven fast. Äntligen! Det var på tiden...

Så nu gott folk... Nu kommer era sms fram. Däremot hur det är med telefonsamtalen är en annan sak. Jag menar, visst att jag kanske svarar... men det är ingen garanti för att jag är vaken.

Fånga stunden med tomma provhytter

Korridoren är tom. Alla är i skolan, men jag är ledig. Vet inte om jag kommer att vänja mig vid att vara ledig mitt i veckan (om man nu kan kalla en måndag för mitt i veckan) då ingen annan är ledig, eller att jobba när alla andra ligger och sover. Men en sak är ändå säker, jag trivs jättebra på mitt jobb. Verkligen ett jobb skänkt från ovan.

De timmar som hittills har passerat utav dagen har jag spenderat på stan. Fixat lite småsaker och passat på att gå i affärer. Jag menar, varför inte passa på att prova alla jag-ska-köpa-när-jag-fått-lön-kläder? Hur ofta är det man springer på HM och det är obefintlig kö till provhytterna? Alltid när jag ska köpa nåt (och givetvis har ganska ont om tid) då är det låååååånga köer och varje person framför mig har så många plagg med sig in som dom maximalt får ha. SJU. Det tar tid. Jättelång tid. Det gäller att ta vara på tillfällena. Fånga dagen, fånga stunden med tomma provhytter.

Regnet smattrar på mitt fönster och jag är glad över att få vara inne. Ska försöka att göra nåt nyttigt av dagen. Försöka. Har förövrigt noterat att jag inte fått en enda kommentar sen den 17 juli. Hallå?! Som protest har jag gjort allting rosa. Ge er tillkänna människor! =)

Slappt

Idag borde jag ha fortsatt att rensa lite bland mina ägodelar. Men istället har det blivit en lång sovmorgon och nån form av brunch. Väntar på att L ska komma hem ifrån Göteborg. Medan jag väntar sorterar jag lite bland mina foton. Just nu är koncentrationen på Thailand. Den fantastiska resan som var galen och allt för kort. Vill tillbaka.

Igår när jag kom hem från jobbet och var så där jättetrött som man bara kan vara om man har jobbat en hel dag, blev jag placerad i tv-soffan medan M och H fixade mat. Lyxigt. Fantastiskt. Jag blir glad i hjärtat. Grabbsen var så flitiga och duktiga så. Hade till och med bakat muffins. De hade iofs glömt att smöra muffinsplåten så jag fick bända upp konstverken med en smörkniv. Urtjusigt! "Bygg din egen muffins." Som avslutning på en fantastisk kväll fixades floating boats... Idé á la H.

Ikväll ska jag jobba. Har ett kort pass på 4 timmar. Från och med imorgon börjar vi med det nya schemat och det kommer bli en intressant historia... Min dygnsrytm kommer att vara allt annat än balanserad! Mina föräldrar är väl dom som bäst vet min förmåga att kunna vända och vrida på dygnets timmar. En egenskap jag som bebis använde mig mycket av...

164p skräp

Första september. Kan meddela att det händer saker här i huset. Folk flyttar in, folk flyttar ut och folk börjar skolan. Jag är ledig och spenderar dagen i tvättstugan och städandes på mitt rum. Helt makalöst hur mycket papper och skräp man kan samla på sig. På två år. På 17,1 kvaderat. Så det rensas och rensas... kommer att ta sin lilla tid!

På jobbet är vi väldigt många tjejer, och det visar sig bland annat genom att det finns en gigantisk hög med diverse mer eller mindre bra läsning i tidningsformat. Igår satt jag och läste en artikel om garderobsstädning. Först var det ett test då man fick poäng för olika saker som man har ligger i garderoben och sen kunde man läsa av sitt resultat och därmed avgöra vad man borde vidta för åtgärd. Jag hade dock ett problem. Jag skrapade ihop 164p. Men tidiningens skala sträckte bara sig bara till 50 p vilket tydligen skulle vara jättehemskt att komma upp i... Hur ska man tackla det liksom?! Hur som helst har jag valt att prioritera lite rensning av garderober på min lediga tid! Och trots att man egentligen ska strunta i tidningarnas "vetenskapliga tester" så tror jag att ni inser att det är välbehövligt!

Tomhet och sms

Då kära världen, nu ska ni få höra.
Jag upplever nu mitt livs största tomhet. Inte en själslig tomhet. Inte en tomhet där allt känns meningslöst eller så, utan jag talar om en tom kalender. En tom kalender och total lycka. Jag har sen ett dygn tillbaka en kalender utan ett enda måste. I ett år.

Jag behöver en paus, ett break. Nu tar jag chansen och det känns som en blytung ryggsäck har lyfts av från mina axlar. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända, vad jag kommer att göra och vart de blanka sidorna i min kalender kommer att föra mig. Men jag är lugn. Som min farmor skulle ha sagt: ”Det ordnar sig. Och gör det inte det så blir det bra ändå.”

Jag ställer mig till förfogande och litar på ledning. Där Gud vill ha mig, där vill jag vara.

Igår skrev jag tenta i cellbiologi, och jag tror att det gick bra. Hoppas.
På väg till tåget, klockan 6 ringde jag hem till mamma. Kom på att jag inte var hundra på om jag skulle skriva tentan i E1 eller E4, så jag bad henne att dubbelkolla. Ska kanske tilläggas att jag visste om att hon var vaken.

Mamma letade på Internetsidan och upplyste mig om att E4 var ett hett tips att befinna sig i om jag ville skriva rätt tenta. Sen undrade hon om jag var trött ”för jag hade ju inte sovit”. Lite halvt förvånad sa jag att visst var jag trött, men sovit det hade jag. Hela natten. Men mamma var säker på sin sak, jag hade inte sovit. ”Men Anna, jag fick ju ett sms av dig klockan 2 i natt där det stod att du inte kunde sova och att du skulle upp om 4 timmar och duscha! Fick du inte mitt svar?”

Nej, inget sms från mamma hade jag fått på hela natten. Och jag hade inte skickat något heller. Medvetet i alla fall. Ett tag funderade jag på om jag hade gått upp i sömnen, gått ända fram till fönstret där min mobil låg på laddning och skickat ett sms. Skicka sms i sömnen, brukar folk göra det?

Mamma gav sig inte. Hon hade tyckt så synd om mig som inte kunde sova natten innan min stora tenta. Tillslut för att övertyga mig så bestämde hon sig för att läsa upp sms:et ordagrant. Då upptäcker hon till sin förvåning att det inte alls var jag som skickat sms:et, utan min syster som är på festival. Både mamma och jag började gapskratta.

Tur som är så behövde min syster inte bli så förvirrad av mammas svar. Inte en enda tenta nämndes, utan kort och gott: ”Älskade unge, sov nu! Kram mamma :) ”