nästan vuxen

Jo! Jag kom ner till Lund med all packning jag behövde. Dock var tågresan en historia för sig. Jag brukar ju ha ruskig otur med tåg, det vet ni ju som känner mig. En försening på 50 minuter var småpotatis, däremot var nödbromsen ett nytt inslag i mina tågupplevelser. När jag och M senare på eftermiddagen åkte till Malmö vägrade tågdörrarna att låta sig öppnas, så vi kom ännu senare än vad vi brukar till Vineyard. Nu har det konstaterats att jag är ingen som man ska tågluffa med.

Allt kan vända mycket fort. Jag har varit här nere i knappt en vecka vi är församlade hela högen. Jag, L, M och H. Som vanligt. L fick en finfin konstruktion bestående av en dusch som gick igång så fort ytterdörren öppnades. H fick en massa tomglas i sina hyllor och ett badrumskåp som skulle ha gjort varje transvestit avundsjuk. Jag har blivit blodgivare, har sorterat upp en massa försäkringspapper och kom faktiskt ihåg att lämna in biblioteksböckerna i tid. Jag har hux-flux fått jobb och börjar ordentligt på måndag. Fantastic! Jag känner mig nästan vuxen.

Ny termin, nya möjligheter.
Det kommer bli SÅ bra!

Konsten att få med sig rätt packning...

Väskan är packad imorgon är jag åter i Skåneland. Alltid lika spännande att se hur mycket man har glömt, och hur mycket onödigt man har packat med sig. För sån är jag, jag har alltid med mig massor av grejer och bland dom en massa som jag egentligen inte behöver, och hemma någonstans ligger den där prylen som jag skulle ha behövt i stället.

Sen kan jag ju vara så pass duktig att jag glömmer ganska uppenbara saker. Exempelvis när vi skulle till Portugal med gospelkören… Då en halvtimme innan vi skulle åka upptäcker jag att jag har glömt mitt handbagage hemma. Dvs, min necessär och mitt ombyte för de närmaste två-tre dagarna eftersom vi inte skulle kunna komma åt vårt bagage förrän vi kom fram till Portugal. Pappa fick snällt kasta sig i bilen och hann precis komma med väskan innan bussen började rulla söderut.

Sen har vi ju studenten… Tidig studentmorgon, pappa skjutsar in mig till min klasskompis D där vi ska ha champagnefrukost. Då inser jag ”AH! Jag har glömt min studentmössa!” Pappa fick även denna gång åka hem och hämta min välbehövliga glömda tillhörighet. Lite pinsamt var det att träffa klassen där på morgonen utan studentmössa, jag hade nämligen tjatat på de andra klasskompisarna dagarna innan om allt de skulle komma ihåg… Hur som helst, jag hann få min studentmössa innan fotograferingen.

Ja, som ni ser… jag har en förmåga att glömma saker som kanske egentligen skulle stå överst på packningslistan. Så… jag kommer nog gå igenom packningen några gånger till innan jag betraktar den som klar. Det vore jobbigt att glömma nycklarna eller plånboken. Och den här gången kan jag inte begära att min kära pappa ska kasta sig i en bil och ”rädda” mig.

Och ja, nu heter det ”nyckeln”, imorn kommer jag att byta till skånsk grammatik och påstå att det heter ”nycklen”. Mitt tredje år i Skåne. Och jag älskar det!

Tomhet och sms

Då kära världen, nu ska ni få höra.
Jag upplever nu mitt livs största tomhet. Inte en själslig tomhet. Inte en tomhet där allt känns meningslöst eller så, utan jag talar om en tom kalender. En tom kalender och total lycka. Jag har sen ett dygn tillbaka en kalender utan ett enda måste. I ett år.

Jag behöver en paus, ett break. Nu tar jag chansen och det känns som en blytung ryggsäck har lyfts av från mina axlar. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända, vad jag kommer att göra och vart de blanka sidorna i min kalender kommer att föra mig. Men jag är lugn. Som min farmor skulle ha sagt: ”Det ordnar sig. Och gör det inte det så blir det bra ändå.”

Jag ställer mig till förfogande och litar på ledning. Där Gud vill ha mig, där vill jag vara.

Igår skrev jag tenta i cellbiologi, och jag tror att det gick bra. Hoppas.
På väg till tåget, klockan 6 ringde jag hem till mamma. Kom på att jag inte var hundra på om jag skulle skriva tentan i E1 eller E4, så jag bad henne att dubbelkolla. Ska kanske tilläggas att jag visste om att hon var vaken.

Mamma letade på Internetsidan och upplyste mig om att E4 var ett hett tips att befinna sig i om jag ville skriva rätt tenta. Sen undrade hon om jag var trött ”för jag hade ju inte sovit”. Lite halvt förvånad sa jag att visst var jag trött, men sovit det hade jag. Hela natten. Men mamma var säker på sin sak, jag hade inte sovit. ”Men Anna, jag fick ju ett sms av dig klockan 2 i natt där det stod att du inte kunde sova och att du skulle upp om 4 timmar och duscha! Fick du inte mitt svar?”

Nej, inget sms från mamma hade jag fått på hela natten. Och jag hade inte skickat något heller. Medvetet i alla fall. Ett tag funderade jag på om jag hade gått upp i sömnen, gått ända fram till fönstret där min mobil låg på laddning och skickat ett sms. Skicka sms i sömnen, brukar folk göra det?

Mamma gav sig inte. Hon hade tyckt så synd om mig som inte kunde sova natten innan min stora tenta. Tillslut för att övertyga mig så bestämde hon sig för att läsa upp sms:et ordagrant. Då upptäcker hon till sin förvåning att det inte alls var jag som skickat sms:et, utan min syster som är på festival. Både mamma och jag började gapskratta.

Tur som är så behövde min syster inte bli så förvirrad av mammas svar. Inte en enda tenta nämndes, utan kort och gott: ”Älskade unge, sov nu! Kram mamma :) ”

Liten på jorden.

Ur högtalarna strömmar Delirious? ”Every little thing”

Och tro mig, det är exakt vad jag behöver höra just nu.

When it’s all falling down on you
You’re crying out but you’re breaking in two
When it’s all crashing down on you
When there’s nothing you can do
There is someone who can carry you

Every little thing’s gonna be alright
Every little thing’s gonna be alright