stånk!

Pust. Stön. Flås.
Jag är helt slut!
Den nya instruktören var ruskigt energisk och jag har upptäckt muskler jag inte visste existerade...

Helgen passerade så fort att jag inte hann uppfatta att den börjat innan den var slut. Familjen har varit här och det var riktigt trevligt. Och nu har jag sjuttioelvatusen ytterligare saker som vill trängas i köksskåpen. Jag kommer behöva en herrgård snart om jag ska utöka antalet ägodelar i samma takt framöver."Samla inte skatter på jorden..."

Vad heter "hej" på getiska?

Idag överraskade Mathias mig genom att ta med mig upp till Bryggareberget på lunch. Underbart att sitta och äta lunch tillsammans med sin älskling och ha utsikt över hela stan och havet.

Sen tog vi en promenad i Wämöparken. Där hittade jag några getter att prata med. Men vi talade inte samma typ av getiska, för dom svarade aldrig. Inte behärskade jag kukelikuiska heller för tuppen som gick runt och sprätte i hönsgården ville inte heller svara på tilltal.
Konstigt.

Just nu...

... är inget särskilt kul. Ikväll är en sån där kväll då man liksom inte är på humör för nåt. Orkar inte plugga mer idag. Det är inget på TV. Lägenheten är redan städad, och även om den inte varit det hade jag inte orkat. Jag har redan pratat en massa i telefon. Mathias är sysselsatt med annat. Jag fryser. Har ingen lust att ställa mig och laga mat. Med risk för att låta tjatig: Jag vill ha en liten söt katt att leka med.

Vill ha...

Torsdag

Jag fryser om fötterna.
Håret verkar aldrig vilja bli torrt.
Mulet grått och trist.
Sitter och läser igenom mina papper om vetenskapsfilosofi en sista gång.
Snart skola. Snart redovisning.

Suck.

Jag skulle behöva lite mer sömn.
Varför tittade jag på den där dumma fotbollsmatchen igår?
Visstja, jag har ju tvättid ikväll.
Och borde städa.
Fast mest förbereda mig inför seminariet.
Men det vore kul att följa med Mathias på konserten.

Jaja... Dax att se glad ut och gå iväg och svänga mig med fina ord om Hume, Popper, Locke, Kant och alla andra gubbar som gör mitt liv surt för tillfället.

En helt vanlig torsdag med andra ord.

Facebook

Jag har som många andra fastnat i facebook-träsket.
Men, jag en inte fullt så inbiten facebookare som många andra.
Onej!
Men åh va jag skrattade gott åt länken L skickade till mig.

The Facebook song.
-Lyssna -Titta -Njut

Hammys kusin

Här sitter jag och skriver hemtenta. Eller ja, tanken är i alla fall att jag ska skriva på min hemtenta. Just nu har jag en såndär berömd "paus".

Utanför mitt fönster svischar det ibland till och en helt galen ekorre hoppar fram och tillbaka i träden. Och det är ruskigt kul att studera denna krabat. Han måste ha fått ett ekollon i huvudet eller så är han kusin med den hyperaktiva ekorren Hammy i "Over the hedge".

Hur som helst förgyller denna ekorre min dag. Fast inte lika mycket som det faktum att Mathias kommer hit om några timmar...

Dunk, dunk, dunk

Det är ju bra att alla är olika. Jag menar, hur skulle det vara om alla tyckte och tänkte precis samma sak? Inte bra, inte bra.

MEN, skulle man inte när man söker lägenhet kunna få ange vilken musik man tycker om att lyssna på? Och i vilken volym. Så kunde dom matcha ihop att dom som gillar att spela hög musik bodde bredvid folk som gillade den typen av musik.

Min granne och jag har väldigt olika musiksmak, men nog tvingas jag lyssna till den.
Om ovannämnda förslag vore verklighet skulle vi bo låååångt ifrån varandra.

Premiär!

Första blogginlägget med min nya fina dator. Som funkar.

Mathias har i och för sig fått agera datasupport då bredbandet strulade, och jag kan väl erkänna att det var en mycket frustrerad flickvän han hade på tråden. Men jag antar att det ingår i pojkvänrollen, att försöka trassla ut alla tänkbara tekniska problem som den oförstående flickvännen åstadkommit.

Hm... funderar nästan på att pilla bort A-tangenten bara för att undvika att historien upprepar sig. Men, jag tror det är bäst att jag låter bli.

Förövrigt kan jag hälsa nyfikna läsare att ingen choklad kommer i närheten av min kära ägodel denna gång, så H kan sluta mobbas!

Det är slut.

Det finns folk i vår omgivning som tar så mycket energi att man inte förstår varför man frivilligt umgås med dom. Ibland har utsugningen av energi pågått sen första mötet, ibland kommer det krypande sakta så att man knappt märker något förän man står där helt tom på energi, och ibland så är allt bra till en specifik händelse inträffar och all energi är plötsligt som bortblåst.

Jag vet inte vilket som är den rätta beskrivningen av vår nu energilösa relation som pågått i mer än tre år. Kanske var det under omständigheterna vi träffades. Det var aldrig särskilt genomtänkt. Väldigt hastigt kastades vi in i denna nära relation. Allt hände så snabbt, och jag ska väl erkänna att jag inte tänkte särskilt mycket. Om jag ens tänkte alls. Det var nog lite "första bästa" som gällde. Jag vet bättre nu.

Den första tiden var allt så nytt och spännande. Jag kan inte minnas några större konflikter. Då skulle man nog kunna benämna vår relation som ganska hälsosam. Det är annat än vad jag skulle kalla den nu.

Efter ett tag började vi umgås mer intensivt. Jag hade ökade krav från omvärlden och jag ställde också ökade krav på vår relation. Till en början var jag inte besviken. Det flöt på och jag litade fullt ut på att det förtroende jag visade var befogat. - Tills den dagen det första sveket kom. Men jag såg hur beroende jag var av vår relation, så jag förlät, gick vidare och med tiden så var allt glömt.

Jag tror att det var efter drygt ett år som det första stora bakslaget kom. Och nu snackar vi verkliga problem. Jag talade mycket med vänner i omgivningen, och tillslut var det en av dom som hjälpte oss att lösa problemen. Vi fick börja om från början.

Sagt och gjort, vi lämnade allt bakom oss. Allt. Tyvärr också de bra sakerna som jag anförtrott. Men jag tänkte att det alltid är bra att få en nystart. Nu visste jag vilka diken vi skulle undvika för att vår relation skulle köras i botten. Och det fungerade jättebra. Till en början.

Efter ett halvår började det gagga till sig igen. Och jag blev väldigt ledsen och stundom väldigt frustrerad. Vi kämpade på. Jag var alltför beroende av vår relation för att kunna bryta den. Vår relation hade en viktig del i mitt övriga sociala liv, och att klippa alla band skulle kunna få konsekvenser som jag inte var villig att riskera.

Efter ännu en tid kom vi till den punkt då vi helt enkelt satte oss ner och bestämde att vi åter igen behövde en nystart. Vi tog fram alla de bra delarna i vår relation och bestämde oss för att ha kvar dom, och glömma allt det som bara bröt ner. På så sätt skulle vi inte helt behöva börja från ruta ett utan vid det stället där allt började gå fel.

Kan väl så här i efterhand se att det inte var en optimallösning på problemet, men vi köpte lite tid. Sen brakade det lös. Det som jag inte har någon bra benämning på. Men som sagt, väldigt energisugande.

Och nu, över tre år sen vårt första snabba möte har jag bestämt mig för att säga hejdå. Tack och adjö. Jag ska försöka att bara minnas de fina minnen vi faktiskt har delat. Men det är slut.

Jag är trots allt inte bedrövad av situationen. Jag har hittat en ny. Mycket snyggare, smartare och inte alls lika trögtänkt. Den här gången rusar jag inte in i relationen utan jag har övervägt det hela en tid.

Jag och min gamla laptop går skilda vägar.
Men jag har köpt en ny.

Dessa burkkonstruktörer -del två

Kära vänner, jag har halsfluss igen.

Har varit riktigt besvärlig i helgen. Mathias har fått skjutsa mig hit och dit till läkare och apotek.
Men den här gången har jag inte varit sådär sjuk som sist. Onej. Väldigt underbart skönt.

Läkaren sa åt mig att jag inte fick dela bulle med nån.
Nähä?
Havreflarn då?

Och faktiskt så tror jag att burkkonstruktörerna tog åt sig en hel del av mitt inlägg rörande hur medicinburkarna är oöppningsbara.

(Nu kan vi väl för min skull låtsas att det är samma läkemedelsföretag som förra gången. Faktumet att det är ett helt annat märke förstör min glädje lite...)

Visst är det coolt! Det lönar sig att blogga. Läkemedelsföretagen lyssnar på mig.
Jag höjde min röst och blev hörd.
(Inte så lätt när man har halsfluss).
(Rösthöjarbiten alltså).

Hm...