stånk!

Pust. Stön. Flås.
Jag är helt slut!
Den nya instruktören var ruskigt energisk och jag har upptäckt muskler jag inte visste existerade...

Helgen passerade så fort att jag inte hann uppfatta att den börjat innan den var slut. Familjen har varit här och det var riktigt trevligt. Och nu har jag sjuttioelvatusen ytterligare saker som vill trängas i köksskåpen. Jag kommer behöva en herrgård snart om jag ska utöka antalet ägodelar i samma takt framöver."Samla inte skatter på jorden..."

Dessa burkkonstruktörer...

Man undrar ju hur dom tänker på AstraZenika. Ja, hur resonerade dom när dom konstruerade sina penicillinburkar? Har dom någonsin haft halsfluss och över 39 graders feber?

Skulle inte tro det, för då skulle dom knappast ha konstruerat dessa burkar som är helt omöjliga att få upp. Efter att jag gjort ett väldigt svagt och misslyckat försök fick mamma fortsätta. Det gick inte. Så det slutade med att burken fick brytas upp med en sax.

Hur smart är det på en skala? Visst att det är bra med barnsäkra burkar, men... om man ska äta medicin så finns det oftast en god anledning och ofta är man inte alls är så stark så att man skulle kunna dela en kokosnöt med sina bara händer. Och om burkkonstruktören på AstraZenika hade haft halsfluss och över 39 graders feber då hade han/hon vetat bättre och gjort en burk som gick att öppna. Lätt.

För, det är inte alla som har en mamma utrustad med sax när man ligger där i sängen som en död lax och förtvivlat gärna vill bli frisk.

Om

Min mamma kommenterade idag att det var minsann ett tag sen jag skrev nåt på min blogg. Och visst, det var ett tag sen. Men nej, jag tänker inte skriva nåt här ändå. Inte idag.

Men tänk om det vore annorlunda, låt oss säga att jag faktiskt tänkt skriva lite här. Skulle jag då ha nämnt att jag åker hem på torsdag eftersom min kära lillasyster tar studenten på fredag? Ja, det skulle jag nog. Och om jag skulle fått för mig att skriva nåt på min blogg så skulle jag nog nämnt att Mathias var här förra helgen och jag skulle nog berätta om vår mysiga grillkväll i Dalby stenbrott tillsammans med L och M.

Och hade det varit så att jag tänkt skriva nåt så kunde jag ju berättat om att jag nu har en symaskin ståendes på mitt skrivbord, och hur irriterad jag blev när jag upptäckte att dom tagit bort min tygaffär i Malmö. Men mina syprojekt hade jag nog hållit hemliga.

Men om jag skulle skrivit nåt så kanske jag skulle ha berättat att när jag går hem från jobbet halv sju (dvs. om drygt två timmar), får jag min första lediga dag (eller ja... natt) på en vecka.
Eller nej, vänta. Det hade jag nog inte skrivit med trots allt.
Eller skulle jag? Hm...
Aja, det spelar ju ingen roll, för jag ska ju trots allt inte skriva nåt i min blogg idag.

Glad!

Åh. Jag är så glad. Jätteglad. Överlycklig.
Om bara några timmar får jag träffa Mathias igen. Och hans familj och alla andra underbara människor i den blekingska övärlden.
Och imorgon, ja då får jag träffa min familj och mina kompisar där hemma.

Förhoppningsvis är det den perfekta lägenheten jag ska kolla på på onsdag.
Förhoppningsvis blir mitt nya arbetsschema toppen.
(Och förhoppningsvis så kommer människan som bor över mig bestämma sig för att sluta stampa takten när han sjunger.)

Det är inte klokt hur bra man kan ha det!
Jag är så glad!

hårboll

Bacilluskerna i vårt vatten blev vräkta. Ja... för en vecka sen ungefär. Det var underbart! Något som är nästan ännu bättre är ljudet av smattrande regn utanför mitt fönster. Minns inte när det regnade sist, och är det nåt vi behöver så är det just diväteoxid fallande från skyn.

Ikväll när jag och min syster var ute och gick så träffade vi på en katt som tillhörde syrrans kompis. Kompisens familj är bortrest och katten var oerhört kelsjuk. Vi klappade den, kliade den bakom örat och pratade så där löjligt som man gör med husdjur. Kisssse,kisssse kaaaatten. Hjar dju djet brja utje i rejgnet? Det vi inte räknade med var att katten skulle följa efter oss hem och smita in i huset just innan vi skulle stänga ytterdörren. Återigen löjligt pratande. Men kissssen då! Nju mjåste dju gjå ut. Dju bjor ju jiiiinte häääär! Katten hamnade på yttertrappen.

Min mamma skulle gå och lägga sig och öppnade altandörren ut från sovrummet för att få in lite frisk luft. Samma katt sitter utanför hennes fönster, och i samma ögonblick som mamma skriker av rädsla hoppar katten in i sovrummet. Ja, du gissade rätt. Återigen... Men kisssen då! Vja buuusiiig dju ärj. Dju skja ju jiiinte vaja häääär. Katten sprang runt lite i huset och hamnade återigen på yttertrappen.

För en liten stund sen hördes röster från andra änden av huset. Katten hade tagit sig in igen genom en öppen dörr som hade som uppgift att släppa in frisk luft. Hm... denna gången var det inga krusiduller. KATTEN! GÅ UT HÄRIFRÅN! Och katten hamnade för tredje gången på yttertrappen. Nu återstår att se när den vandrande hårbollen gör entré nästa gång. Ska vi gissa på, hm.... låt oss säga... om 10 min?

Konsten att hämta vatten

Vi har små trevliga kompisar i vårt kommunala dricksvatten. Familjen Escherichia Coli har bestämt att slå sig ner i trakten och flyttade in i samband med en vattenläcka. Detta betyder att vi har fått försöka vänja oss vid att vi inte alls kan gå till vattenkranen och ta vatten utan istället får bege oss till affären för att hämta vatten ur en stor behållare.

Det var mycket spännande då jag fick ha en stor 10 liters hink, fylld till bredden, i knät då mamma körde hem. VARFÖR kände dom att det var nödvändigt att göra fartgupp på vår gata? Jag menar… den var ju puckelpist som den var. Ja, ni kan ju föreställa er det hela själva…

Hemma...

När jag lämnade Lund i förmiddags regnade det. Det var varmt, klibbigt och kvavt.
På tåget hann jag läsa ut en bok som jag fått av kusin M. Det var under de sista sidorna som jag tyckte att den blev bra, när man fattade krusidullen. Något sånt skulle jag också vilja kunna skriva. Nångång ska jag göra det, skriva en bok alltså.

Träffade L när jag skulle byta tåg. Blixten hade slagit ner i hennes pendeltåg. Hur stor är sannorlikheten? Var så glad över att få träffa henne, och för att hon kunde hjälpa mig med mina väskor. På något skumt sätt lyckas jag alltid att ha massvis med packning, packning som väger bly.

Har ikväll käkat jordgubbar och glass. Kollat på en halvbra film, och halvintresserat följt fotbollen. Känns kul att återse familjen igen. Har busat med syrran, och vi har tokdansat till bra låtar vi hittade på datorn. Precis som på den gamla goda tiden då jag bodde hemma.

Ska sova nu, men vill bara tillägga att mina växter levde när jag lämnade Lund. Vad som händer med dom nu under korridorarnas beskydd vet jag inte... Jag vet att jag är hopplös på att hålla liv i växter, men dom LEVDE!

antik gardinstång bortskänkes!

Fantastiskt! Jag har inte gjort något uppenbart klantigt på hela dagen. Framsteg!

Idag har jag stått och balanserat på en stol för att försöka få ner min gardinstång som sitter fast med fästen i taket. Lättare sagt än gjort. Efter att ha konsulterat L för experthjälp fick jag tillslut ner den, men jag blev inte så mycket lyckligare för det. Upptäckte ganska snabbt att gardinstången som suttit här sen 60-talet (och därmed borde klassas som antik) inte alls gillade mina prylar från 2000-talet. Så trots att jag har tre omgångar med nya gardiner har jag inte kunnat sätta upp några. och jag får inte tillbaka gardinstången upp i taket igen, så den ligger opassande på mitt golv.

Imorgon åker jag hem till familjen. L kommer och möter upp mig när jag byter tåg, så hinner vi träffas lite och så kan hon se till så att jag inte hamnar i Falun eller Östersund, något som jag annars tror skulle kunna inträffa med den otur jag haft de senaste veckorna. Trots att klockan har passerat midnatt har jag inte packat klart än. Är lite av en sistaminuten-fantast...

Nu ska jag försöka få lite sömn i kroppen.
Godnatt världen!