Trögfattad hjärna

Har svårt att få någonting att hänga ihop. Ena stunden är jag och packar upp mina saker i Karlskrona, andra stunden är jag i Lund och käkar middag med mina korridorskompisar och helt plötsligt befinner jag mig på jobbet och förväntas att ha energi till att vara vaken hela natten. Fattar ingenting. Hur allt kan hända på en och samma dag men ändå kännas som det är tre olika verkligheter. Kommer behöva dom där veckorna efter jag slutat jobba och fram till att skolan börjar för att få hjärnan att förstå vad det är som händer.

Och under tiden när hjärnan håller på att få ihop ett och annat så ska jag ha skoj. Jag ska träffa familj och vänner. Umgås med Mathias. Visa L vilken enorm sjövana jag har och kanske t.o.m kasta ankare utan att låta det komma i närkontakt med mitt ben först... (AJ!)
Lite semester alltså. Skönt.

Och förresten, den vanligaste frågan just nu är om jag och Mathias ska flytta ihop.
Svaret är nej.
Så nu vet ni det :)

Uppdatering

Oj. Här har det stått stilla. Inte en enda rad har skrivits på väldigt, väldigt länge. Det ändrar jag på nu.

Påsken är här och jag varvar jobb med lite ledighet, och så ytterligare lite jobb. Det fungerar bra. Har jag firat påsk i Lund de senaste åren, så får det väl betraktas som en tradition. Och nysa av pollen, det kan jag ju göra lika bra här som hem-hemma...

Har idag lärt mig att det inte är smart att göra stora tuggummibubblor i motvind, man har sen tuggummi över hela kinden, i värsta fall klibbar håret ihop också... Så kära ni, undvik det!

Förövrigt träffade jag S på Malmborgs klockan fem förra fredagen. Coolt. Vi har inte setts på flera år och det var hennes första besök i Lund... Alla befinner sig på Malmborgs klockan fem på fredagar, även Uppsalabor.

Annars då? Jag har börjat att ta tag i mitt liv. Kommit igång ordentligt med träningen, och så har jag bestämt planer för hösten. Jag lämnar mitt kära Lund och flyttar till Karlskrona. Jajemen. Det ni!

Årskrönika

Januari - tentaångest som sen byttes ut till underbara Thailand via snöstorm och Moskva.

Februari - Tillbaka till verkligheten med en massa cellbiologi och öresundsbro-pendlande.

Mars - Kidnappade bästa kompisen till Stockholm. Uday AB kan skrämma livet ur vem som helst.

April - L och jag hade påsk med tema "romantisk komedi".

Maj - Tentaångest. Tentaångest.

Juni - drack min första joltcola när tentaångesten var som värst. Budapest med L, är fortfarande arg på George Bush och hoppar till så fort jag ser en Lasse Berghagen-kavaj.

Juli - M och H placerade mig i en segelbåt. En hemsk mördare/rånare/nåt annat hemskt hade placerat den boken som jag behövde och ville ha på Kumla anstalten.

Augusti - Tentaångest. Fast jobb.

September - Mathias kom och hälsade på och kokade sjöstjärna.

Oktober - Hantverkare sprang ut och in för att fixa mitt badrum. Och slå. Och banka. Och föra allmänt oväsen.

November - Blev 21. Sprang på musikal. Mathias + jag = SANT

December - Minns du sången och romantisk middag på Rustas parkering. Busig jul på korridoren.

2006 var ett bra år. Och jag har stora förväntningar på 2007. Imorn kommer Mathias hit och efter en sväng upp till Karlskrona åker vi och våra bästisar till Sälen. Är inte det en bra start så säg?!

Möss och hagel

Ja, käre värld! Det är inte klokt vilken dag jag har haft! Efter att ha fått en timmes skönhetssömn efter nattens jobb hade jag plötsligt en blå lapp i handen med instruktioner på rim. En stund senare traskade jag runt i stan genom regn och hagel med en tårta, ballonger och paket, för att sen hamna vid ett dukat frukostbord. Vilka vänner man har!

Och ett antal timmar senare, närmare bestämt vid 19-tiden står jag och L och skalar potatis i korridorsköket. Jag får syn på nåt mörkt som far över golvet. Jag skriker, L skriker och beväpnade med golvmoppar försökte vi hysteriskt få ut den äckliga musen. Musen som sprang under en gammal soffa och sen försvann. Den bor säkert där inne i soffan med hela sin musfamilj. FY! USCH! Ett korridorskök måste vara drömmen för en sån familj. Hua!

Inte nog med att korridoren drabbas av tentaångest, LADOK-fnatt och jag-orkar-inte-en-punka-till-feber lite då och då. Nu drabbas vi nog alla snart av pesten. Som familjen Mus med adress: Gråa skabbiga soffan har dragit med sig. Är det inte typiskt?

kontaktlim

Under min första dag som tjugoettåring har jag lärt mig att kontaktlim verkligen envisar sig fast på fingrarna. Hemskt svårt att få bort. Och så har jag lärt mig att det inte är smart att tvätta håret med just kontaktlim som ilsket bestämt sig för att sitta kvar på händerna. Nu var hela situationen inte så hemskt IQ-befriad som det låter, men jaja... Nästa gång ska jag vara extremt noga med att få bort alla limrester oavsett hur envist de hävdar sin kärlek till mina händer.

Det knakar i mig och jag tappar hår. Men L har försökt att pricka godissvampar i min mun och vi har skrattat hysteriskt, så lite barnasinne finns nog kvar.

Vill förövrigt tacka mina kära vänner för den fina dikten som satt på min dörr och mötte mig när jag kom hem från jobbet imorse. Min favoritrad var "Dina ögon är som havet jag dyker i, blå på ytan och slammiga på botten". Vad annat kan jag göra än att säga ett stort tack från slammet av mitt hjärta och själ...?

Fixat badrum och lite värme tack!

Då ska vi se.
Sen sist jag skrev här har det hänt mycket. En grej var när jag satte syrrorna på blodcentralen i arbete när jag lämnade blod. Gott folk, se till att ni äter ordentligt innan ni gör en samhällsinsats. Nä, jag svimmade inte. Jag var bara lite yr. Och kritvit i ansiktet. Ingen bra kombination tydligen...

Jag har förlorat mitt prickiga badrum. Mina älskade färglada prickar. Nu har vaktis istället slitit upp golvet och det ser riktigt äckligt ut. 10 dagar, sen kan jag borsta tänderna, duscha och gå på toa. Undra vad dom ska pilla med idag. Lägga in klinkers och golvvärme? Eller kanske sätta in den där lyxiga inredningen som M intygar att han har specialbeställt åt mig?

Det återstå att se. Just nu är det total-äckel.

Raggsockor + duntofflor, filt och värmeljus är numer standardutrustningen för att klara av en kväll på rummet. Slå på värmen vaktis! Men som plåster på såren så har jag numer en fungerande persienn. Tacksamt när man jobbat natt och ska sova på dagen.

Livet rullar på, och det är rätt härligt...
Kram på er!

Ica en fredagseftermiddag...

Scenario: En kär gammal vän har flyttat ner till Skåneland, närmare bestämt till den fantastiska staden Lund. Du hade din kära väns adress och telefonnummer uppskrivet på en liten pappersbit som du av misstag glömde kvar i jeansen som slängdes in i tvättmaskinen. Eniro och alla andra sökverktyg kan inte ge dig en enda ledtråd. Dina andra vänner har ingen aning. Nu vill du hemskt gärna träffa denna kära gamla vännen, och ja…. Vad gör du?

Hyr du in en privatdetektiv med tillhörande spårhund? Ringer du nån som påstår sig vara synsk? Sätter du in en stor annons i sydsvenskan? Ringer du “Efterlyst”?

Nej, inte då. Det bästa sättet att träffa någon som är boende i Lund är att gå till Ica Malmborgs vid Clemenstorget en fredag eftermiddag runt fem. Då är alla där. Alla.
Pensionärer som går jäääättesakta med sin vagn, läser nogrannt på ansjovisburken och blockerar för alla stressade människor bakom. Medelålders som ska handla ost och kex till de där vinflaskorna som klirrar i deras systembolagskasse. Småbarnsföräldrar som köper chips, glass och godis inför tv-soffans höjdpunkt -Lilla melodifestivalen. Studenter som laddar upp med läsk av alla slag, antingen för att använda till drinkblandande eller för att hålla sig vakna till kommande tenta. Tonåringar som köper chips och dip-mix, vilket ska förtäras innan kvällens stora grej, dvs då man drar ut på stan och går runt och ser cool ut och som att man är på väg till en superhäftig fest någonstans. Sen en bunt barn som står och plockar bland godishyllorna och lägger ner sina påsar i den redan överfulla kundvagnen medan deras föräldrar trött ser på och inte orkar protestera.

Och sen så jag… Med min korg innehållandes en limpa och en flaska pepsi.
Lång kö. Långsam kö. Långtråkigt.
Samma misstag varje vecka. Och man lovar sig varje gång… Aldrig mer.

Fånga stunden med tomma provhytter

Korridoren är tom. Alla är i skolan, men jag är ledig. Vet inte om jag kommer att vänja mig vid att vara ledig mitt i veckan (om man nu kan kalla en måndag för mitt i veckan) då ingen annan är ledig, eller att jobba när alla andra ligger och sover. Men en sak är ändå säker, jag trivs jättebra på mitt jobb. Verkligen ett jobb skänkt från ovan.

De timmar som hittills har passerat utav dagen har jag spenderat på stan. Fixat lite småsaker och passat på att gå i affärer. Jag menar, varför inte passa på att prova alla jag-ska-köpa-när-jag-fått-lön-kläder? Hur ofta är det man springer på HM och det är obefintlig kö till provhytterna? Alltid när jag ska köpa nåt (och givetvis har ganska ont om tid) då är det låååååånga köer och varje person framför mig har så många plagg med sig in som dom maximalt får ha. SJU. Det tar tid. Jättelång tid. Det gäller att ta vara på tillfällena. Fånga dagen, fånga stunden med tomma provhytter.

Regnet smattrar på mitt fönster och jag är glad över att få vara inne. Ska försöka att göra nåt nyttigt av dagen. Försöka. Har förövrigt noterat att jag inte fått en enda kommentar sen den 17 juli. Hallå?! Som protest har jag gjort allting rosa. Ge er tillkänna människor! =)

164p skräp

Första september. Kan meddela att det händer saker här i huset. Folk flyttar in, folk flyttar ut och folk börjar skolan. Jag är ledig och spenderar dagen i tvättstugan och städandes på mitt rum. Helt makalöst hur mycket papper och skräp man kan samla på sig. På två år. På 17,1 kvaderat. Så det rensas och rensas... kommer att ta sin lilla tid!

På jobbet är vi väldigt många tjejer, och det visar sig bland annat genom att det finns en gigantisk hög med diverse mer eller mindre bra läsning i tidningsformat. Igår satt jag och läste en artikel om garderobsstädning. Först var det ett test då man fick poäng för olika saker som man har ligger i garderoben och sen kunde man läsa av sitt resultat och därmed avgöra vad man borde vidta för åtgärd. Jag hade dock ett problem. Jag skrapade ihop 164p. Men tidiningens skala sträckte bara sig bara till 50 p vilket tydligen skulle vara jättehemskt att komma upp i... Hur ska man tackla det liksom?! Hur som helst har jag valt att prioritera lite rensning av garderober på min lediga tid! Och trots att man egentligen ska strunta i tidningarnas "vetenskapliga tester" så tror jag att ni inser att det är välbehövligt!

nästan vuxen

Jo! Jag kom ner till Lund med all packning jag behövde. Dock var tågresan en historia för sig. Jag brukar ju ha ruskig otur med tåg, det vet ni ju som känner mig. En försening på 50 minuter var småpotatis, däremot var nödbromsen ett nytt inslag i mina tågupplevelser. När jag och M senare på eftermiddagen åkte till Malmö vägrade tågdörrarna att låta sig öppnas, så vi kom ännu senare än vad vi brukar till Vineyard. Nu har det konstaterats att jag är ingen som man ska tågluffa med.

Allt kan vända mycket fort. Jag har varit här nere i knappt en vecka vi är församlade hela högen. Jag, L, M och H. Som vanligt. L fick en finfin konstruktion bestående av en dusch som gick igång så fort ytterdörren öppnades. H fick en massa tomglas i sina hyllor och ett badrumskåp som skulle ha gjort varje transvestit avundsjuk. Jag har blivit blodgivare, har sorterat upp en massa försäkringspapper och kom faktiskt ihåg att lämna in biblioteksböckerna i tid. Jag har hux-flux fått jobb och börjar ordentligt på måndag. Fantastic! Jag känner mig nästan vuxen.

Ny termin, nya möjligheter.
Det kommer bli SÅ bra!

Konsten att få med sig rätt packning...

Väskan är packad imorgon är jag åter i Skåneland. Alltid lika spännande att se hur mycket man har glömt, och hur mycket onödigt man har packat med sig. För sån är jag, jag har alltid med mig massor av grejer och bland dom en massa som jag egentligen inte behöver, och hemma någonstans ligger den där prylen som jag skulle ha behövt i stället.

Sen kan jag ju vara så pass duktig att jag glömmer ganska uppenbara saker. Exempelvis när vi skulle till Portugal med gospelkören… Då en halvtimme innan vi skulle åka upptäcker jag att jag har glömt mitt handbagage hemma. Dvs, min necessär och mitt ombyte för de närmaste två-tre dagarna eftersom vi inte skulle kunna komma åt vårt bagage förrän vi kom fram till Portugal. Pappa fick snällt kasta sig i bilen och hann precis komma med väskan innan bussen började rulla söderut.

Sen har vi ju studenten… Tidig studentmorgon, pappa skjutsar in mig till min klasskompis D där vi ska ha champagnefrukost. Då inser jag ”AH! Jag har glömt min studentmössa!” Pappa fick även denna gång åka hem och hämta min välbehövliga glömda tillhörighet. Lite pinsamt var det att träffa klassen där på morgonen utan studentmössa, jag hade nämligen tjatat på de andra klasskompisarna dagarna innan om allt de skulle komma ihåg… Hur som helst, jag hann få min studentmössa innan fotograferingen.

Ja, som ni ser… jag har en förmåga att glömma saker som kanske egentligen skulle stå överst på packningslistan. Så… jag kommer nog gå igenom packningen några gånger till innan jag betraktar den som klar. Det vore jobbigt att glömma nycklarna eller plånboken. Och den här gången kan jag inte begära att min kära pappa ska kasta sig i en bil och ”rädda” mig.

Och ja, nu heter det ”nyckeln”, imorn kommer jag att byta till skånsk grammatik och påstå att det heter ”nycklen”. Mitt tredje år i Skåne. Och jag älskar det!

antik gardinstång bortskänkes!

Fantastiskt! Jag har inte gjort något uppenbart klantigt på hela dagen. Framsteg!

Idag har jag stått och balanserat på en stol för att försöka få ner min gardinstång som sitter fast med fästen i taket. Lättare sagt än gjort. Efter att ha konsulterat L för experthjälp fick jag tillslut ner den, men jag blev inte så mycket lyckligare för det. Upptäckte ganska snabbt att gardinstången som suttit här sen 60-talet (och därmed borde klassas som antik) inte alls gillade mina prylar från 2000-talet. Så trots att jag har tre omgångar med nya gardiner har jag inte kunnat sätta upp några. och jag får inte tillbaka gardinstången upp i taket igen, så den ligger opassande på mitt golv.

Imorgon åker jag hem till familjen. L kommer och möter upp mig när jag byter tåg, så hinner vi träffas lite och så kan hon se till så att jag inte hamnar i Falun eller Östersund, något som jag annars tror skulle kunna inträffa med den otur jag haft de senaste veckorna. Trots att klockan har passerat midnatt har jag inte packat klart än. Är lite av en sistaminuten-fantast...

Nu ska jag försöka få lite sömn i kroppen.
Godnatt världen!

Jag för otur med mig...

Ibland funderar man... Vad gör jag för fel? Jag menar, hur kommer det sig att jag inte kan sätta mig på ett öresundståg utan att nåt händer? När jag åkte hem från Varberg i tisdags gick självklart ett godståg sönder och vi satt fast först i Laholm och sen i Båstad.

I förrgår skulle jag hjälpa H att flytta in grejer på hans rum när dom kom med flyttlasset. Men jag hade glömt att få nyckeln av L, så jag bad att hon skulle skicka ner den. Hade bara glömt detaljen om att jag har eftersänt min post till mina föräldrar under sommaren. SMART. Eftersom L har H's nyckel inne på sitt rum hade vi problem. Tänkte dock att M's rum står ledigt och ringde till honom klockan 5 på morgonen (sorry)! Trodde att allt hade löst sig, men icke. Det visade sig att en kompis till M hade lånat rummet. Så allt bara krånglade och jag, H och hans pappa har möblerat om i husets förråd, och så har jag några av H's leksaker på mitt rum. (Försök att klämma in lådor på ett möblerat rum på 17,1 kvaderat där tre personer bodde förtillfället...)

Men igår var en dag som var hemsk. Jag tror att det har nåt med att E's backpacker-ryggsäck hette "Bushman" och att George Bush har förstört både när jag var i Paris och i Budapest. Aja... Grejen var den att jag, E och kusin M åkte iväg till Köpenhamn. Töserna skulle sen vidare till Ängelholm för att hälsa på kompisar till E, så vi bestämde oss för att släpa med deras bagage till Köpenhamn och låsa in grejerna där och sen när vi åkte tillbaka ta ett tåg som stannade i Ängelholm. Allt detta för att slippa krångel. Men krångel blev bara förnamnet på vår dag.

Okej, dagen började bra. Jag visade runt töserna i min studiestad och vi hade det så trevligt så, kanonväder, men ack så varmt! Vi åt gott, E hittade ett par perfekta byxor till billigt pris och jag och M ringde och gratulerade vår faster/moster som fyllde år. Så trevligt så. Men sen var det dax att åka hem till Sverige igen...

• När vi kom till Københavns Hovedbanegård och skulle köpa biljetter hem i Skånetrafikens automat så får E och M ett felmeddelande på deras rabattkort och ska "byta ut det hos närmasta återförsäljare". Till saken hör att det inte finns någon återförsäljare av Skånetrafikens kort på Hovedbanegården, och att dom tidigare på morgonen hade laddat det med 500 kr och inte var pigga på att lägga ut ännu mer pengar. Efter telefonkö hos Skånetrafiken och många "hm" och "öh, hur gör vi nu?" av deras kundtjänst fick vi klartecken att åka över till sverige med felmeddelandet som biljett.
• Massor av förseningar av tågen. Vi satt på vår bänk och var hungriga och trötta, och höll på att få värmeslag.
• Väl på tåget får vi jättebra platser och vi ser fram emot att få ha det lugnt och skönt en stund. Tåget hinner bara åka någon kilometer innan vi fastnar i en tunnel. Ett tåg framför oss har gått sönder och blockerar nån växel av nåt slag, så vi kan varken åka bakåt eller framåt. Där sitter vi, en bra bit över en timme. Mannen brevid oss, skulle med ett flyg till Paris. Han var inte jätteglad så att säga. Konduktören ropar ut att alla ska hålla tummarna på att vi ska komma loss, och tydligen hälpte det. Vi nådde Malmö tillslut...
• Pga att vi var så försenade skulle inte tåget gå vidare norrut, så vi fick släpa över allt bagage till ett annat tåg. Men det fanns ingen personal som kunde köra tåget... Vi beslutade oss för att ta ett annat tåg.
• Öresundståget vi skulle ha tagit hade gått sönder och blev ersatt av ett Pågatåg som utan problem hade kunnat vikariera som bastu. Var ruskigt glad över att jag kunde hoppa av i Lund och slapp sitta hela vägen upp till Ängelholm i den värmen.
• Jag hade lovat E och M att agera brevbärare så att lite av deras post skulle hinna fram till nästa dag. Trött, hungrig, huvudvärk och med uppenbar vätskebrist går jag till postterminalen. Jag ville bara gräva ner mig någonstans när jag inser att dom har flyttat postterminalen. Ännu tröttare, hungrigare, med en ännu större huvudvärk och en ännu mer uppenbar vätskebrist går jag tillbaka mot stationen och fortsätter till det som jag trodde var den nya postterminalen. Men icke, inte en enda postlåda! Gav upp min tanke på att posta breven i en låda som tömdes kl 20 och släpade mig hem.
• Väl hemma, efter att ha drukit en massa vatten och letat fram en intelligent värktablett inser jag att jag inte har så mycket mat hemma. Beslutade mig för att göra en sista kraftansträngning och gå och handla. Då, flyger det ut nåt som liknar en vit tegelsten från tredje våningen på ett hus i exakt det ögonblicket jag passerar. Tegelstenen flög alltså ut från lägenheten och krossade två fönsterrutor på vägen ut.

DÅ bestämde jag mig för att placera mig på mitt rum och inte gå ut mer på resten av kvällen.

L är övertygad om att allt började när dom där konstiga männen som petade på oss och snackade arabiska förföljde oss genom ett shoppingcenter i Budapest. Faktiskt, sen dess har de mest konstiga sakerna hänt och allt jag rör vid förvandlas till otur.

Vad kommer hända idag månne?