Jag vet inte vilken stund som var den bästa.
Kanske var det när jag såg dig väntandes vid stationen. Kanske var det omfamningen. Kanske var det när vi gick hand i hand på min uppväxts gator. Eller när vi med bra musik i bilstereon åkte dom 40 milen. Det var kanske när vi gungade, eller när vi provsmakade ost.
Den bästa stunden var kanske när jag körde båten och du satt i fören och log med hela ansiket. Kanske var det när du stekte köttbullar. Eller när du spelade luftgitarr.
Var det kanske när vi cyklade till den härliga ängen, satt på klipporna och tittade ut över havet. Eller kanske när vi satt på pizzerian i Kosta. Det kan kanske ha varit när jag fick gå din "låsa cykeln"-kurs.
Jag vet inte vilken stund som var den bästa, men jag vet att den senaste veckan varit underbar.
Längtar tills vi ses igen. Min älskade Mathias
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej brylling!
Hur är livet?
Jag funderar på att göra som du och söka läkarlinjen i danmark, hur går det till? är det svårt att komma in? När måste man söka?
hesjan! du och jag verkar ha mera gemensamt än bara släkten ;) långdistansförhållanden är..ehm spceiella.. jag har försökt kommit på nåt posivit med dem, förslag?! :) vi ses väl till marias student hoppas jag! vore kul o träffa gubben din också! kram!
Skicka en kommentar