Det är slut.

Det finns folk i vår omgivning som tar så mycket energi att man inte förstår varför man frivilligt umgås med dom. Ibland har utsugningen av energi pågått sen första mötet, ibland kommer det krypande sakta så att man knappt märker något förän man står där helt tom på energi, och ibland så är allt bra till en specifik händelse inträffar och all energi är plötsligt som bortblåst.

Jag vet inte vilket som är den rätta beskrivningen av vår nu energilösa relation som pågått i mer än tre år. Kanske var det under omständigheterna vi träffades. Det var aldrig särskilt genomtänkt. Väldigt hastigt kastades vi in i denna nära relation. Allt hände så snabbt, och jag ska väl erkänna att jag inte tänkte särskilt mycket. Om jag ens tänkte alls. Det var nog lite "första bästa" som gällde. Jag vet bättre nu.

Den första tiden var allt så nytt och spännande. Jag kan inte minnas några större konflikter. Då skulle man nog kunna benämna vår relation som ganska hälsosam. Det är annat än vad jag skulle kalla den nu.

Efter ett tag började vi umgås mer intensivt. Jag hade ökade krav från omvärlden och jag ställde också ökade krav på vår relation. Till en början var jag inte besviken. Det flöt på och jag litade fullt ut på att det förtroende jag visade var befogat. - Tills den dagen det första sveket kom. Men jag såg hur beroende jag var av vår relation, så jag förlät, gick vidare och med tiden så var allt glömt.

Jag tror att det var efter drygt ett år som det första stora bakslaget kom. Och nu snackar vi verkliga problem. Jag talade mycket med vänner i omgivningen, och tillslut var det en av dom som hjälpte oss att lösa problemen. Vi fick börja om från början.

Sagt och gjort, vi lämnade allt bakom oss. Allt. Tyvärr också de bra sakerna som jag anförtrott. Men jag tänkte att det alltid är bra att få en nystart. Nu visste jag vilka diken vi skulle undvika för att vår relation skulle köras i botten. Och det fungerade jättebra. Till en början.

Efter ett halvår började det gagga till sig igen. Och jag blev väldigt ledsen och stundom väldigt frustrerad. Vi kämpade på. Jag var alltför beroende av vår relation för att kunna bryta den. Vår relation hade en viktig del i mitt övriga sociala liv, och att klippa alla band skulle kunna få konsekvenser som jag inte var villig att riskera.

Efter ännu en tid kom vi till den punkt då vi helt enkelt satte oss ner och bestämde att vi åter igen behövde en nystart. Vi tog fram alla de bra delarna i vår relation och bestämde oss för att ha kvar dom, och glömma allt det som bara bröt ner. På så sätt skulle vi inte helt behöva börja från ruta ett utan vid det stället där allt började gå fel.

Kan väl så här i efterhand se att det inte var en optimallösning på problemet, men vi köpte lite tid. Sen brakade det lös. Det som jag inte har någon bra benämning på. Men som sagt, väldigt energisugande.

Och nu, över tre år sen vårt första snabba möte har jag bestämt mig för att säga hejdå. Tack och adjö. Jag ska försöka att bara minnas de fina minnen vi faktiskt har delat. Men det är slut.

Jag är trots allt inte bedrövad av situationen. Jag har hittat en ny. Mycket snyggare, smartare och inte alls lika trögtänkt. Den här gången rusar jag inte in i relationen utan jag har övervägt det hela en tid.

Jag och min gamla laptop går skilda vägar.
Men jag har köpt en ny.