Jag för otur med mig...

Ibland funderar man... Vad gör jag för fel? Jag menar, hur kommer det sig att jag inte kan sätta mig på ett öresundståg utan att nåt händer? När jag åkte hem från Varberg i tisdags gick självklart ett godståg sönder och vi satt fast först i Laholm och sen i Båstad.

I förrgår skulle jag hjälpa H att flytta in grejer på hans rum när dom kom med flyttlasset. Men jag hade glömt att få nyckeln av L, så jag bad att hon skulle skicka ner den. Hade bara glömt detaljen om att jag har eftersänt min post till mina föräldrar under sommaren. SMART. Eftersom L har H's nyckel inne på sitt rum hade vi problem. Tänkte dock att M's rum står ledigt och ringde till honom klockan 5 på morgonen (sorry)! Trodde att allt hade löst sig, men icke. Det visade sig att en kompis till M hade lånat rummet. Så allt bara krånglade och jag, H och hans pappa har möblerat om i husets förråd, och så har jag några av H's leksaker på mitt rum. (Försök att klämma in lådor på ett möblerat rum på 17,1 kvaderat där tre personer bodde förtillfället...)

Men igår var en dag som var hemsk. Jag tror att det har nåt med att E's backpacker-ryggsäck hette "Bushman" och att George Bush har förstört både när jag var i Paris och i Budapest. Aja... Grejen var den att jag, E och kusin M åkte iväg till Köpenhamn. Töserna skulle sen vidare till Ängelholm för att hälsa på kompisar till E, så vi bestämde oss för att släpa med deras bagage till Köpenhamn och låsa in grejerna där och sen när vi åkte tillbaka ta ett tåg som stannade i Ängelholm. Allt detta för att slippa krångel. Men krångel blev bara förnamnet på vår dag.

Okej, dagen började bra. Jag visade runt töserna i min studiestad och vi hade det så trevligt så, kanonväder, men ack så varmt! Vi åt gott, E hittade ett par perfekta byxor till billigt pris och jag och M ringde och gratulerade vår faster/moster som fyllde år. Så trevligt så. Men sen var det dax att åka hem till Sverige igen...

• När vi kom till Københavns Hovedbanegård och skulle köpa biljetter hem i Skånetrafikens automat så får E och M ett felmeddelande på deras rabattkort och ska "byta ut det hos närmasta återförsäljare". Till saken hör att det inte finns någon återförsäljare av Skånetrafikens kort på Hovedbanegården, och att dom tidigare på morgonen hade laddat det med 500 kr och inte var pigga på att lägga ut ännu mer pengar. Efter telefonkö hos Skånetrafiken och många "hm" och "öh, hur gör vi nu?" av deras kundtjänst fick vi klartecken att åka över till sverige med felmeddelandet som biljett.
• Massor av förseningar av tågen. Vi satt på vår bänk och var hungriga och trötta, och höll på att få värmeslag.
• Väl på tåget får vi jättebra platser och vi ser fram emot att få ha det lugnt och skönt en stund. Tåget hinner bara åka någon kilometer innan vi fastnar i en tunnel. Ett tåg framför oss har gått sönder och blockerar nån växel av nåt slag, så vi kan varken åka bakåt eller framåt. Där sitter vi, en bra bit över en timme. Mannen brevid oss, skulle med ett flyg till Paris. Han var inte jätteglad så att säga. Konduktören ropar ut att alla ska hålla tummarna på att vi ska komma loss, och tydligen hälpte det. Vi nådde Malmö tillslut...
• Pga att vi var så försenade skulle inte tåget gå vidare norrut, så vi fick släpa över allt bagage till ett annat tåg. Men det fanns ingen personal som kunde köra tåget... Vi beslutade oss för att ta ett annat tåg.
• Öresundståget vi skulle ha tagit hade gått sönder och blev ersatt av ett Pågatåg som utan problem hade kunnat vikariera som bastu. Var ruskigt glad över att jag kunde hoppa av i Lund och slapp sitta hela vägen upp till Ängelholm i den värmen.
• Jag hade lovat E och M att agera brevbärare så att lite av deras post skulle hinna fram till nästa dag. Trött, hungrig, huvudvärk och med uppenbar vätskebrist går jag till postterminalen. Jag ville bara gräva ner mig någonstans när jag inser att dom har flyttat postterminalen. Ännu tröttare, hungrigare, med en ännu större huvudvärk och en ännu mer uppenbar vätskebrist går jag tillbaka mot stationen och fortsätter till det som jag trodde var den nya postterminalen. Men icke, inte en enda postlåda! Gav upp min tanke på att posta breven i en låda som tömdes kl 20 och släpade mig hem.
• Väl hemma, efter att ha drukit en massa vatten och letat fram en intelligent värktablett inser jag att jag inte har så mycket mat hemma. Beslutade mig för att göra en sista kraftansträngning och gå och handla. Då, flyger det ut nåt som liknar en vit tegelsten från tredje våningen på ett hus i exakt det ögonblicket jag passerar. Tegelstenen flög alltså ut från lägenheten och krossade två fönsterrutor på vägen ut.

DÅ bestämde jag mig för att placera mig på mitt rum och inte gå ut mer på resten av kvällen.

L är övertygad om att allt började när dom där konstiga männen som petade på oss och snackade arabiska förföljde oss genom ett shoppingcenter i Budapest. Faktiskt, sen dess har de mest konstiga sakerna hänt och allt jag rör vid förvandlas till otur.

Vad kommer hända idag månne?