Min pappa grävskopan

Att äta med familjen är alltid en upplevelse. I min familj har vi ingen tradition där vi låter "maten tysta mun", utan runt middagsbordet diskuteras det om det ena och det andra. Sen jag kom hem har jag många gånger blivit påmind om klyftiga citat från min barndom. Det har gett många skratt... (Jag var ganska komisk som barn!) Men, det som var höjdpunkten vid matbordet idag var när min kära pappa gjorde ljudeffekter som en grävskopa när vi tog glass. Alternativt när han som en transistor-radio återgav sina minnen från fotbolls-VM 58.

Idag har mamma bakat nästan hela dagen, och det har spridit sig en fantastisk doft av nybakat i huset. Även ner till min lilla "tenta-koja" i gillestugan. Har byggt upp ett finfint drapperi (nåja, kanske inte är så tjusigt... men EFFEKTIVT) och pysslat lite så att jag har det så bra så bra med alla mina böcker och papper. Kan koncentrera mig bättre där än bland alla spännande saker på mitt rum. Dock är jag inte så förtjust i medicinsk kemi. Verkligen inte. Men det är bara att ta tag i eländet och stå ut. Medicinsk-kemi-elände.

Familjen funderar på att kanske åka bort några dagar, och då tar jag hand om huset på egen hand. Det finns dock en grej som skrämmer mig. Vårt larm. Jag hade flyttat hemifrån när det installerades och jag har aldrig lärt mig hur det funkar. Igår när vi kom hem från min farbror var jag den första som gick in i huset. Genast började ett tickande, det där tickandet som betyder att inom några få sekunder så går larmet om man inte larmar av. Jag blev förskräckt, hade helt glömt bort att vi har ett larm. Till saken hör att jag aldrig har larmat av och det spelar ingen roll hur många gånger dom har visat mig hur jag ska göra. Jag lär mig aldrig. Pinsamt, ja. Jag fick aningens panik och började trycka -så som jag trodde var rätt, men tickandet fortsatte. Jag gjorde mig beredd på ett öronbedövande tjut, men min syster dök upp som en räddande ängel och gapskrattande larmade hon av. Jag avskyr det där larmet! Men, inte ska nån få bryta sig in hos oss bara för att jag kommer vara ensam, ICKE! Jag ska ta tag i det där och lära mig, en gång för alla... Fast vore det inte lättare med en vakthund?