kontaktlim

Under min första dag som tjugoettåring har jag lärt mig att kontaktlim verkligen envisar sig fast på fingrarna. Hemskt svårt att få bort. Och så har jag lärt mig att det inte är smart att tvätta håret med just kontaktlim som ilsket bestämt sig för att sitta kvar på händerna. Nu var hela situationen inte så hemskt IQ-befriad som det låter, men jaja... Nästa gång ska jag vara extremt noga med att få bort alla limrester oavsett hur envist de hävdar sin kärlek till mina händer.

Det knakar i mig och jag tappar hår. Men L har försökt att pricka godissvampar i min mun och vi har skrattat hysteriskt, så lite barnasinne finns nog kvar.

Vill förövrigt tacka mina kära vänner för den fina dikten som satt på min dörr och mötte mig när jag kom hem från jobbet imorse. Min favoritrad var "Dina ögon är som havet jag dyker i, blå på ytan och slammiga på botten". Vad annat kan jag göra än att säga ett stort tack från slammet av mitt hjärta och själ...?