Jag trodde att jag lagt ner den här bloggen. Men icke, tydligen.
För... jag måste ju berätta för världen att jag badade igår. I havet. Svinkallt.
Självklart var det Mathias idé. Och det skrämmer mig lite, vad kan han få mig att göra nästa gång? Bungy? Dykning? Att köra över hastighetsbegränsningen? (!!!)
Jag menar, jag är verkligen inte den som badar i mitten av maj. I Sverige iaf. Det ska vara en massa plusgrader i både luften och vattnet för att jag ens ska fundera på att doppa tårna. Men Mathias vet precis vad han ska säga och vilka knappar han ska trycka på. Plötsligt stod vi där hand i hand på klippan och räknade, 1 - 2 - 3... Och så hoppade vi.
11 maj 2008
21 november 2007
Anna tycker.
Just nu tycker jag om....
.... att den fina blombuketten jag fick från Mathias för en vecka sen fortfarande lika vackert pryder mitt köksbord.
.... att min nya fönsterlampa sprider mysighet omkring sig.
.... mina nya inneskor inhandlade speciellt för min kommande praktik.
.... att det inte är minusgrader ute.
Just nu tycker jag INTE om....
.... maginfluensa.
.... att den fina blombuketten jag fick från Mathias för en vecka sen fortfarande lika vackert pryder mitt köksbord.
.... att min nya fönsterlampa sprider mysighet omkring sig.
.... mina nya inneskor inhandlade speciellt för min kommande praktik.
.... att det inte är minusgrader ute.
Just nu tycker jag INTE om....
.... maginfluensa.
06 november 2007
Bra start på dagen
Ah!
Min (dyra) flaska med silke för håret har runnit ut i hela badrumsskåpet och ALLT är kladdigt och äckligt.
Morr!
Men... det är väl veckans bästa tisdag ändå.
Min (dyra) flaska med silke för håret har runnit ut i hela badrumsskåpet och ALLT är kladdigt och äckligt.
Morr!
Men... det är väl veckans bästa tisdag ändå.
Fundering
Jag sitter här och funderar på hur otroligt det är att det inte brinner oftare än vad det faktiskt gör.
Liksom... För en liten stund sen så skulle jag tända tre värmeljus för att göra min tillvaro lite mysigare i lägenheten. Och när jag satt där och fipplade så slogs jag av tanken att skulle jag nysa till och liksom komma ur kurs med tändstickan så skulle jag med lätthet kunna elda upp hela lägenheten. Poff!
Och nog för att jag har frusit ikväll, men jag har inga planer på att ställa till med en stor brasa.
Hur som helst så flög tankarna iväg och jag började fundera på hur många ljus som tänds varje dag, hur många som är förkylda, dementa, darriga och allmänt slarviga. Är det inte då konstigt att det inte blir fler brasor runt om i vårt land då?
Eller vänta, det är nog inte så konstigt. Det är bara jag som är konstig som ens lägger ner tankeverksamhet på sånt här.
Hm... det märks att det är tentavecka.
Liksom... För en liten stund sen så skulle jag tända tre värmeljus för att göra min tillvaro lite mysigare i lägenheten. Och när jag satt där och fipplade så slogs jag av tanken att skulle jag nysa till och liksom komma ur kurs med tändstickan så skulle jag med lätthet kunna elda upp hela lägenheten. Poff!
Och nog för att jag har frusit ikväll, men jag har inga planer på att ställa till med en stor brasa.
Hur som helst så flög tankarna iväg och jag började fundera på hur många ljus som tänds varje dag, hur många som är förkylda, dementa, darriga och allmänt slarviga. Är det inte då konstigt att det inte blir fler brasor runt om i vårt land då?
Eller vänta, det är nog inte så konstigt. Det är bara jag som är konstig som ens lägger ner tankeverksamhet på sånt här.
Hm... det märks att det är tentavecka.
05 november 2007
Forskningsprocessen, denna fantastiska bok
Igår var det strålande väder, så mellan mina arbetspass åkte jag och Mathias ut en sväng på sjön. BURR! Men åh så härligt.
Idag skulle jag inte ens komma på tanken att sätta mig i en öppen båt och bege mig ut på havet. Det är grått, regnigt, blåsigt och kallt. Men det är väl bra pluggväder antar jag.
Så nu ska jag ta mig i kragen och sätta igång och läsa "Forskningsprocessen" tills jag kan varenda liten pluttig detalj. Eller ja... hm... tills ögonen faller ihop. :)
Kram på världen!
Idag skulle jag inte ens komma på tanken att sätta mig i en öppen båt och bege mig ut på havet. Det är grått, regnigt, blåsigt och kallt. Men det är väl bra pluggväder antar jag.
Så nu ska jag ta mig i kragen och sätta igång och läsa "Forskningsprocessen" tills jag kan varenda liten pluttig detalj. Eller ja... hm... tills ögonen faller ihop. :)
Kram på världen!
29 oktober 2007
stånk!
Pust. Stön. Flås.
Jag är helt slut!
Den nya instruktören var ruskigt energisk och jag har upptäckt muskler jag inte visste existerade...
Helgen passerade så fort att jag inte hann uppfatta att den börjat innan den var slut. Familjen har varit här och det var riktigt trevligt. Och nu har jag sjuttioelvatusen ytterligare saker som vill trängas i köksskåpen. Jag kommer behöva en herrgård snart om jag ska utöka antalet ägodelar i samma takt framöver."Samla inte skatter på jorden..."
Jag är helt slut!
Den nya instruktören var ruskigt energisk och jag har upptäckt muskler jag inte visste existerade...
Helgen passerade så fort att jag inte hann uppfatta att den börjat innan den var slut. Familjen har varit här och det var riktigt trevligt. Och nu har jag sjuttioelvatusen ytterligare saker som vill trängas i köksskåpen. Jag kommer behöva en herrgård snart om jag ska utöka antalet ägodelar i samma takt framöver."Samla inte skatter på jorden..."
22 oktober 2007
Vad heter "hej" på getiska?
Idag överraskade Mathias mig genom att ta med mig upp till Bryggareberget på lunch. Underbart att sitta och äta lunch tillsammans med sin älskling och ha utsikt över hela stan och havet.
Sen tog vi en promenad i Wämöparken. Där hittade jag några getter att prata med. Men vi talade inte samma typ av getiska, för dom svarade aldrig. Inte behärskade jag kukelikuiska heller för tuppen som gick runt och sprätte i hönsgården ville inte heller svara på tilltal.
Konstigt.
21 oktober 2007
Just nu...
... är inget särskilt kul. Ikväll är en sån där kväll då man liksom inte är på humör för nåt. Orkar inte plugga mer idag. Det är inget på TV. Lägenheten är redan städad, och även om den inte varit det hade jag inte orkat. Jag har redan pratat en massa i telefon. Mathias är sysselsatt med annat. Jag fryser. Har ingen lust att ställa mig och laga mat. Med risk för att låta tjatig: Jag vill ha en liten söt katt att leka med.
20 oktober 2007
18 oktober 2007
Torsdag
Jag fryser om fötterna.
Håret verkar aldrig vilja bli torrt.
Mulet grått och trist.
Sitter och läser igenom mina papper om vetenskapsfilosofi en sista gång.
Snart skola. Snart redovisning.
Suck.
Jag skulle behöva lite mer sömn.
Varför tittade jag på den där dumma fotbollsmatchen igår?
Visstja, jag har ju tvättid ikväll.
Och borde städa.
Fast mest förbereda mig inför seminariet.
Men det vore kul att följa med Mathias på konserten.
Jaja... Dax att se glad ut och gå iväg och svänga mig med fina ord om Hume, Popper, Locke, Kant och alla andra gubbar som gör mitt liv surt för tillfället.
En helt vanlig torsdag med andra ord.
Håret verkar aldrig vilja bli torrt.
Mulet grått och trist.
Sitter och läser igenom mina papper om vetenskapsfilosofi en sista gång.
Snart skola. Snart redovisning.
Suck.
Jag skulle behöva lite mer sömn.
Varför tittade jag på den där dumma fotbollsmatchen igår?
Visstja, jag har ju tvättid ikväll.
Och borde städa.
Fast mest förbereda mig inför seminariet.
Men det vore kul att följa med Mathias på konserten.
Jaja... Dax att se glad ut och gå iväg och svänga mig med fina ord om Hume, Popper, Locke, Kant och alla andra gubbar som gör mitt liv surt för tillfället.
En helt vanlig torsdag med andra ord.
11 oktober 2007
Jag har som många andra fastnat i facebook-träsket.
Men, jag en inte fullt så inbiten facebookare som många andra.
Onej!
Men åh va jag skrattade gott åt länken L skickade till mig.
The Facebook song.
-Lyssna -Titta -Njut
Men, jag en inte fullt så inbiten facebookare som många andra.
Onej!
Men åh va jag skrattade gott åt länken L skickade till mig.
The Facebook song.
-Lyssna -Titta -Njut
Hammys kusin
Här sitter jag och skriver hemtenta. Eller ja, tanken är i alla fall att jag ska skriva på min hemtenta. Just nu har jag en såndär berömd "paus".
Utanför mitt fönster svischar det ibland till och en helt galen ekorre hoppar fram och tillbaka i träden. Och det är ruskigt kul att studera denna krabat. Han måste ha fått ett ekollon i huvudet eller så är han kusin med den hyperaktiva ekorren Hammy i "Over the hedge".
Hur som helst förgyller denna ekorre min dag. Fast inte lika mycket som det faktum att Mathias kommer hit om några timmar...
06 oktober 2007
Dunk, dunk, dunk
Det är ju bra att alla är olika. Jag menar, hur skulle det vara om alla tyckte och tänkte precis samma sak? Inte bra, inte bra.
MEN, skulle man inte när man söker lägenhet kunna få ange vilken musik man tycker om att lyssna på? Och i vilken volym. Så kunde dom matcha ihop att dom som gillar att spela hög musik bodde bredvid folk som gillade den typen av musik.
Min granne och jag har väldigt olika musiksmak, men nog tvingas jag lyssna till den.
Om ovannämnda förslag vore verklighet skulle vi bo låååångt ifrån varandra.
MEN, skulle man inte när man söker lägenhet kunna få ange vilken musik man tycker om att lyssna på? Och i vilken volym. Så kunde dom matcha ihop att dom som gillar att spela hög musik bodde bredvid folk som gillade den typen av musik.
Min granne och jag har väldigt olika musiksmak, men nog tvingas jag lyssna till den.
Om ovannämnda förslag vore verklighet skulle vi bo låååångt ifrån varandra.
05 oktober 2007
Premiär!
Första blogginlägget med min nya fina dator. Som funkar.
Mathias har i och för sig fått agera datasupport då bredbandet strulade, och jag kan väl erkänna att det var en mycket frustrerad flickvän han hade på tråden. Men jag antar att det ingår i pojkvänrollen, att försöka trassla ut alla tänkbara tekniska problem som den oförstående flickvännen åstadkommit.
Hm... funderar nästan på att pilla bort A-tangenten bara för att undvika att historien upprepar sig. Men, jag tror det är bäst att jag låter bli.
Förövrigt kan jag hälsa nyfikna läsare att ingen choklad kommer i närheten av min kära ägodel denna gång, så H kan sluta mobbas!
Mathias har i och för sig fått agera datasupport då bredbandet strulade, och jag kan väl erkänna att det var en mycket frustrerad flickvän han hade på tråden. Men jag antar att det ingår i pojkvänrollen, att försöka trassla ut alla tänkbara tekniska problem som den oförstående flickvännen åstadkommit.
Hm... funderar nästan på att pilla bort A-tangenten bara för att undvika att historien upprepar sig. Men, jag tror det är bäst att jag låter bli.
Förövrigt kan jag hälsa nyfikna läsare att ingen choklad kommer i närheten av min kära ägodel denna gång, så H kan sluta mobbas!
03 oktober 2007
Det är slut.
Det finns folk i vår omgivning som tar så mycket energi att man inte förstår varför man frivilligt umgås med dom. Ibland har utsugningen av energi pågått sen första mötet, ibland kommer det krypande sakta så att man knappt märker något förän man står där helt tom på energi, och ibland så är allt bra till en specifik händelse inträffar och all energi är plötsligt som bortblåst.
Jag vet inte vilket som är den rätta beskrivningen av vår nu energilösa relation som pågått i mer än tre år. Kanske var det under omständigheterna vi träffades. Det var aldrig särskilt genomtänkt. Väldigt hastigt kastades vi in i denna nära relation. Allt hände så snabbt, och jag ska väl erkänna att jag inte tänkte särskilt mycket. Om jag ens tänkte alls. Det var nog lite "första bästa" som gällde. Jag vet bättre nu.
Den första tiden var allt så nytt och spännande. Jag kan inte minnas några större konflikter. Då skulle man nog kunna benämna vår relation som ganska hälsosam. Det är annat än vad jag skulle kalla den nu.
Efter ett tag började vi umgås mer intensivt. Jag hade ökade krav från omvärlden och jag ställde också ökade krav på vår relation. Till en början var jag inte besviken. Det flöt på och jag litade fullt ut på att det förtroende jag visade var befogat. - Tills den dagen det första sveket kom. Men jag såg hur beroende jag var av vår relation, så jag förlät, gick vidare och med tiden så var allt glömt.
Jag tror att det var efter drygt ett år som det första stora bakslaget kom. Och nu snackar vi verkliga problem. Jag talade mycket med vänner i omgivningen, och tillslut var det en av dom som hjälpte oss att lösa problemen. Vi fick börja om från början.
Sagt och gjort, vi lämnade allt bakom oss. Allt. Tyvärr också de bra sakerna som jag anförtrott. Men jag tänkte att det alltid är bra att få en nystart. Nu visste jag vilka diken vi skulle undvika för att vår relation skulle köras i botten. Och det fungerade jättebra. Till en början.
Efter ett halvår började det gagga till sig igen. Och jag blev väldigt ledsen och stundom väldigt frustrerad. Vi kämpade på. Jag var alltför beroende av vår relation för att kunna bryta den. Vår relation hade en viktig del i mitt övriga sociala liv, och att klippa alla band skulle kunna få konsekvenser som jag inte var villig att riskera.
Efter ännu en tid kom vi till den punkt då vi helt enkelt satte oss ner och bestämde att vi åter igen behövde en nystart. Vi tog fram alla de bra delarna i vår relation och bestämde oss för att ha kvar dom, och glömma allt det som bara bröt ner. På så sätt skulle vi inte helt behöva börja från ruta ett utan vid det stället där allt började gå fel.
Kan väl så här i efterhand se att det inte var en optimallösning på problemet, men vi köpte lite tid. Sen brakade det lös. Det som jag inte har någon bra benämning på. Men som sagt, väldigt energisugande.
Och nu, över tre år sen vårt första snabba möte har jag bestämt mig för att säga hejdå. Tack och adjö. Jag ska försöka att bara minnas de fina minnen vi faktiskt har delat. Men det är slut.
Jag är trots allt inte bedrövad av situationen. Jag har hittat en ny. Mycket snyggare, smartare och inte alls lika trögtänkt. Den här gången rusar jag inte in i relationen utan jag har övervägt det hela en tid.
Jag och min gamla laptop går skilda vägar.
Men jag har köpt en ny.
Jag vet inte vilket som är den rätta beskrivningen av vår nu energilösa relation som pågått i mer än tre år. Kanske var det under omständigheterna vi träffades. Det var aldrig särskilt genomtänkt. Väldigt hastigt kastades vi in i denna nära relation. Allt hände så snabbt, och jag ska väl erkänna att jag inte tänkte särskilt mycket. Om jag ens tänkte alls. Det var nog lite "första bästa" som gällde. Jag vet bättre nu.
Den första tiden var allt så nytt och spännande. Jag kan inte minnas några större konflikter. Då skulle man nog kunna benämna vår relation som ganska hälsosam. Det är annat än vad jag skulle kalla den nu.
Efter ett tag började vi umgås mer intensivt. Jag hade ökade krav från omvärlden och jag ställde också ökade krav på vår relation. Till en början var jag inte besviken. Det flöt på och jag litade fullt ut på att det förtroende jag visade var befogat. - Tills den dagen det första sveket kom. Men jag såg hur beroende jag var av vår relation, så jag förlät, gick vidare och med tiden så var allt glömt.
Jag tror att det var efter drygt ett år som det första stora bakslaget kom. Och nu snackar vi verkliga problem. Jag talade mycket med vänner i omgivningen, och tillslut var det en av dom som hjälpte oss att lösa problemen. Vi fick börja om från början.
Sagt och gjort, vi lämnade allt bakom oss. Allt. Tyvärr också de bra sakerna som jag anförtrott. Men jag tänkte att det alltid är bra att få en nystart. Nu visste jag vilka diken vi skulle undvika för att vår relation skulle köras i botten. Och det fungerade jättebra. Till en början.
Efter ett halvår började det gagga till sig igen. Och jag blev väldigt ledsen och stundom väldigt frustrerad. Vi kämpade på. Jag var alltför beroende av vår relation för att kunna bryta den. Vår relation hade en viktig del i mitt övriga sociala liv, och att klippa alla band skulle kunna få konsekvenser som jag inte var villig att riskera.
Efter ännu en tid kom vi till den punkt då vi helt enkelt satte oss ner och bestämde att vi åter igen behövde en nystart. Vi tog fram alla de bra delarna i vår relation och bestämde oss för att ha kvar dom, och glömma allt det som bara bröt ner. På så sätt skulle vi inte helt behöva börja från ruta ett utan vid det stället där allt började gå fel.
Kan väl så här i efterhand se att det inte var en optimallösning på problemet, men vi köpte lite tid. Sen brakade det lös. Det som jag inte har någon bra benämning på. Men som sagt, väldigt energisugande.
Och nu, över tre år sen vårt första snabba möte har jag bestämt mig för att säga hejdå. Tack och adjö. Jag ska försöka att bara minnas de fina minnen vi faktiskt har delat. Men det är slut.
Jag är trots allt inte bedrövad av situationen. Jag har hittat en ny. Mycket snyggare, smartare och inte alls lika trögtänkt. Den här gången rusar jag inte in i relationen utan jag har övervägt det hela en tid.
Jag och min gamla laptop går skilda vägar.
Men jag har köpt en ny.
01 oktober 2007
Dessa burkkonstruktörer -del två
Kära vänner, jag har halsfluss igen.
Har varit riktigt besvärlig i helgen. Mathias har fått skjutsa mig hit och dit till läkare och apotek.
Men den här gången har jag inte varit sådär sjuk som sist. Onej. Väldigt underbart skönt.
Läkaren sa åt mig att jag inte fick dela bulle med nån.
Nähä?
Havreflarn då?
Och faktiskt så tror jag att burkkonstruktörerna tog åt sig en hel del av mitt inlägg rörande hur medicinburkarna är oöppningsbara.
(Nu kan vi väl för min skull låtsas att det är samma läkemedelsföretag som förra gången. Faktumet att det är ett helt annat märke förstör min glädje lite...)
Visst är det coolt! Det lönar sig att blogga. Läkemedelsföretagen lyssnar på mig.
Jag höjde min röst och blev hörd.
(Inte så lätt när man har halsfluss).
(Rösthöjarbiten alltså).
Hm...
Har varit riktigt besvärlig i helgen. Mathias har fått skjutsa mig hit och dit till läkare och apotek.
Men den här gången har jag inte varit sådär sjuk som sist. Onej. Väldigt underbart skönt.
Läkaren sa åt mig att jag inte fick dela bulle med nån.
Nähä?
Havreflarn då?
Och faktiskt så tror jag att burkkonstruktörerna tog åt sig en hel del av mitt inlägg rörande hur medicinburkarna är oöppningsbara.
(Nu kan vi väl för min skull låtsas att det är samma läkemedelsföretag som förra gången. Faktumet att det är ett helt annat märke förstör min glädje lite...)
Visst är det coolt! Det lönar sig att blogga. Läkemedelsföretagen lyssnar på mig.
Jag höjde min röst och blev hörd.
(Inte så lätt när man har halsfluss).
(Rösthöjarbiten alltså).
Hm...
28 september 2007
Omtapetsering tack!
Okej. Nu börjar jag bli ganska irriterad.
Har försökt ringa till mitt fastighetsbolag för att få reda på när dom ska tapetsera om mitt sovrum och vardagsrum... Men icke, ingen på kontoret är inne. Det är dom aldrig. Och hon som är ansvarig för allt har alltid semester.
Suck.
Nya försök nästa vecka.
Har försökt ringa till mitt fastighetsbolag för att få reda på när dom ska tapetsera om mitt sovrum och vardagsrum... Men icke, ingen på kontoret är inne. Det är dom aldrig. Och hon som är ansvarig för allt har alltid semester.
Suck.
Nya försök nästa vecka.
Höst
Utanför mitt fönster är det höst.
Grått, regnigt och blåsigt.
Alla ekar som omger min lägenhet skrämmer mig då och då genom att släppa taget om sina ekollon och låta dessa flyga rakt på mina fönster och åstadkomma knacknngar och diverse andra oväntade ljud. Tro mig, jag har flygit högt några gånger!
Även denna helg ska jag spendera hos Mathias. Det är mötesserie i hans församling, och det ska bli jättekul. Men innan jag beger mig av dit så ska jag ta fram mina roliga böcker och lära mig massor om styrdokument.
Tjo!
Grått, regnigt och blåsigt.
Alla ekar som omger min lägenhet skrämmer mig då och då genom att släppa taget om sina ekollon och låta dessa flyga rakt på mina fönster och åstadkomma knacknngar och diverse andra oväntade ljud. Tro mig, jag har flygit högt några gånger!
Även denna helg ska jag spendera hos Mathias. Det är mötesserie i hans församling, och det ska bli jättekul. Men innan jag beger mig av dit så ska jag ta fram mina roliga böcker och lära mig massor om styrdokument.
Tjo!
11 augusti 2007
Trögfattad hjärna
Har svårt att få någonting att hänga ihop. Ena stunden är jag och packar upp mina saker i Karlskrona, andra stunden är jag i Lund och käkar middag med mina korridorskompisar och helt plötsligt befinner jag mig på jobbet och förväntas att ha energi till att vara vaken hela natten. Fattar ingenting. Hur allt kan hända på en och samma dag men ändå kännas som det är tre olika verkligheter. Kommer behöva dom där veckorna efter jag slutat jobba och fram till att skolan börjar för att få hjärnan att förstå vad det är som händer.
Och under tiden när hjärnan håller på att få ihop ett och annat så ska jag ha skoj. Jag ska träffa familj och vänner. Umgås med Mathias. Visa L vilken enorm sjövana jag har och kanske t.o.m kasta ankare utan att låta det komma i närkontakt med mitt ben först... (AJ!)
Lite semester alltså. Skönt.
Och förresten, den vanligaste frågan just nu är om jag och Mathias ska flytta ihop.
Svaret är nej.
Så nu vet ni det :)
Och under tiden när hjärnan håller på att få ihop ett och annat så ska jag ha skoj. Jag ska träffa familj och vänner. Umgås med Mathias. Visa L vilken enorm sjövana jag har och kanske t.o.m kasta ankare utan att låta det komma i närkontakt med mitt ben först... (AJ!)
Lite semester alltså. Skönt.
Och förresten, den vanligaste frågan just nu är om jag och Mathias ska flytta ihop.
Svaret är nej.
Så nu vet ni det :)
13 juli 2007
Dessa burkkonstruktörer...
Man undrar ju hur dom tänker på AstraZenika. Ja, hur resonerade dom när dom konstruerade sina penicillinburkar? Har dom någonsin haft halsfluss och över 39 graders feber?
Skulle inte tro det, för då skulle dom knappast ha konstruerat dessa burkar som är helt omöjliga att få upp. Efter att jag gjort ett väldigt svagt och misslyckat försök fick mamma fortsätta. Det gick inte. Så det slutade med att burken fick brytas upp med en sax.
Hur smart är det på en skala? Visst att det är bra med barnsäkra burkar, men... om man ska äta medicin så finns det oftast en god anledning och ofta är man inte alls är så stark så att man skulle kunna dela en kokosnöt med sina bara händer. Och om burkkonstruktören på AstraZenika hade haft halsfluss och över 39 graders feber då hade han/hon vetat bättre och gjort en burk som gick att öppna. Lätt.
För, det är inte alla som har en mamma utrustad med sax när man ligger där i sängen som en död lax och förtvivlat gärna vill bli frisk.
Skulle inte tro det, för då skulle dom knappast ha konstruerat dessa burkar som är helt omöjliga att få upp. Efter att jag gjort ett väldigt svagt och misslyckat försök fick mamma fortsätta. Det gick inte. Så det slutade med att burken fick brytas upp med en sax.
Hur smart är det på en skala? Visst att det är bra med barnsäkra burkar, men... om man ska äta medicin så finns det oftast en god anledning och ofta är man inte alls är så stark så att man skulle kunna dela en kokosnöt med sina bara händer. Och om burkkonstruktören på AstraZenika hade haft halsfluss och över 39 graders feber då hade han/hon vetat bättre och gjort en burk som gick att öppna. Lätt.
För, det är inte alla som har en mamma utrustad med sax när man ligger där i sängen som en död lax och förtvivlat gärna vill bli frisk.
05 juli 2007
Regn och lägenhet
Det regnar.
Toppen...
Jag skulle ju kunna vara lite optimistisk och hoppas på att det slutar tills jag ska hem från jobbet, men... ibland är det kanske bättre att vara realistisk. Ska tydligen regna mycket nu framöver.
Det ska tydligen regna på Öland.
Det ska tydligen regna på Öland i helgen.
Det ska tydligen regna på Öland i helgen när jag ska dit.
Optimism. Optimism...
Nu är jag iaf lycklig över att ha fått nycklarna till min fina lägenhet i Karlskrona.
Okej, det är Mathias som har alla nycklar. Okej, den är inte så fin nu innan jag fått den omtapetserad. Men från den 2 juli så är det mitt namn som står på brevlådan, och på hyresavierna... Sen att jag inte kommer bo där på en dryg månad är en helt annan femma.
Men det betyder att jag har en hel månad på mig att öva in min nya adress. En månad på mig att packa ihop alla mina triljoner pinaler i Lund.
Och en månad på mig att lära mig förstå vad vaktmästaren säger...
Toppen...
Jag skulle ju kunna vara lite optimistisk och hoppas på att det slutar tills jag ska hem från jobbet, men... ibland är det kanske bättre att vara realistisk. Ska tydligen regna mycket nu framöver.
Det ska tydligen regna på Öland.
Det ska tydligen regna på Öland i helgen.
Det ska tydligen regna på Öland i helgen när jag ska dit.
Optimism. Optimism...
Nu är jag iaf lycklig över att ha fått nycklarna till min fina lägenhet i Karlskrona.
Okej, det är Mathias som har alla nycklar. Okej, den är inte så fin nu innan jag fått den omtapetserad. Men från den 2 juli så är det mitt namn som står på brevlådan, och på hyresavierna... Sen att jag inte kommer bo där på en dryg månad är en helt annan femma.
Men det betyder att jag har en hel månad på mig att öva in min nya adress. En månad på mig att packa ihop alla mina triljoner pinaler i Lund.
Och en månad på mig att lära mig förstå vad vaktmästaren säger...
04 juni 2007
Om
Min mamma kommenterade idag att det var minsann ett tag sen jag skrev nåt på min blogg. Och visst, det var ett tag sen. Men nej, jag tänker inte skriva nåt här ändå. Inte idag.
Men tänk om det vore annorlunda, låt oss säga att jag faktiskt tänkt skriva lite här. Skulle jag då ha nämnt att jag åker hem på torsdag eftersom min kära lillasyster tar studenten på fredag? Ja, det skulle jag nog. Och om jag skulle fått för mig att skriva nåt på min blogg så skulle jag nog nämnt att Mathias var här förra helgen och jag skulle nog berätta om vår mysiga grillkväll i Dalby stenbrott tillsammans med L och M.
Och hade det varit så att jag tänkt skriva nåt så kunde jag ju berättat om att jag nu har en symaskin ståendes på mitt skrivbord, och hur irriterad jag blev när jag upptäckte att dom tagit bort min tygaffär i Malmö. Men mina syprojekt hade jag nog hållit hemliga.
Men om jag skulle skrivit nåt så kanske jag skulle ha berättat att när jag går hem från jobbet halv sju (dvs. om drygt två timmar), får jag min första lediga dag (eller ja... natt) på en vecka.
Eller nej, vänta. Det hade jag nog inte skrivit med trots allt.
Eller skulle jag? Hm...
Aja, det spelar ju ingen roll, för jag ska ju trots allt inte skriva nåt i min blogg idag.
Men tänk om det vore annorlunda, låt oss säga att jag faktiskt tänkt skriva lite här. Skulle jag då ha nämnt att jag åker hem på torsdag eftersom min kära lillasyster tar studenten på fredag? Ja, det skulle jag nog. Och om jag skulle fått för mig att skriva nåt på min blogg så skulle jag nog nämnt att Mathias var här förra helgen och jag skulle nog berätta om vår mysiga grillkväll i Dalby stenbrott tillsammans med L och M.
Och hade det varit så att jag tänkt skriva nåt så kunde jag ju berättat om att jag nu har en symaskin ståendes på mitt skrivbord, och hur irriterad jag blev när jag upptäckte att dom tagit bort min tygaffär i Malmö. Men mina syprojekt hade jag nog hållit hemliga.
Men om jag skulle skrivit nåt så kanske jag skulle ha berättat att när jag går hem från jobbet halv sju (dvs. om drygt två timmar), får jag min första lediga dag (eller ja... natt) på en vecka.
Eller nej, vänta. Det hade jag nog inte skrivit med trots allt.
Eller skulle jag? Hm...
Aja, det spelar ju ingen roll, för jag ska ju trots allt inte skriva nåt i min blogg idag.
21 maj 2007
Besegrad
Jag erkänner mig härmed besegrad.
Fick en idé om att ändra layouten på bloggen till en mer personlig och snyggare än de standardmallar som man kan välja mellan. Och till en början gick det bra. Hej och hå, det blev faktiskt ganska snyggt. Men mina länkar försvann och sen helt plötsligt så funkade ingenting.
Gör om. Gör rätt.
Jag är inte alls så pass bra på HTML som jag hade hoppats på. Så nu har jag gett upp. För den här gången. Länkarna är borta, men kommentarerna har hittat tillbaka hem.
Alltid nåt.
Fick en idé om att ändra layouten på bloggen till en mer personlig och snyggare än de standardmallar som man kan välja mellan. Och till en början gick det bra. Hej och hå, det blev faktiskt ganska snyggt. Men mina länkar försvann och sen helt plötsligt så funkade ingenting.
Gör om. Gör rätt.
Jag är inte alls så pass bra på HTML som jag hade hoppats på. Så nu har jag gett upp. För den här gången. Länkarna är borta, men kommentarerna har hittat tillbaka hem.
Alltid nåt.
20 maj 2007
Pyssel-abstinens
Jag vill pyssla! Har under natten studerat mängder av hemsidor med härligt kreativa idéer. Mathias var vänlig nog att inte tycka att jag var fullständigt knäpp när jag berättade om den underbara sidan där man kunde beställa snören och band i alla tänkbara varianter.
Det är med en suck i själen som jag inser att det är söndag och hur mycket jag än står och bankar på Panduro Hobby's dörr så kommer dom inte ha öppet idag. Och det är väl lika bra det, då hinner jag lugna ner mig lite... Jag kanske inte behöver tillverka egna kort, tvålar, smycken och askar samtidigt. Och jo, jag funderar på att köpa en symaskin också.
Jag i ett nötskal. När jag vill någonting så ska det ske på en gång.
Och nu vill jag pyssla. Nu.
Det är med en suck i själen som jag inser att det är söndag och hur mycket jag än står och bankar på Panduro Hobby's dörr så kommer dom inte ha öppet idag. Och det är väl lika bra det, då hinner jag lugna ner mig lite... Jag kanske inte behöver tillverka egna kort, tvålar, smycken och askar samtidigt. Och jo, jag funderar på att köpa en symaskin också.
Jag i ett nötskal. När jag vill någonting så ska det ske på en gång.
Och nu vill jag pyssla. Nu.
28 april 2007
Den bästa stunden
Jag vet inte vilken stund som var den bästa.
Kanske var det när jag såg dig väntandes vid stationen. Kanske var det omfamningen. Kanske var det när vi gick hand i hand på min uppväxts gator. Eller när vi med bra musik i bilstereon åkte dom 40 milen. Det var kanske när vi gungade, eller när vi provsmakade ost.
Den bästa stunden var kanske när jag körde båten och du satt i fören och log med hela ansiket. Kanske var det när du stekte köttbullar. Eller när du spelade luftgitarr.
Var det kanske när vi cyklade till den härliga ängen, satt på klipporna och tittade ut över havet. Eller kanske när vi satt på pizzerian i Kosta. Det kan kanske ha varit när jag fick gå din "låsa cykeln"-kurs.
Jag vet inte vilken stund som var den bästa, men jag vet att den senaste veckan varit underbar.
Längtar tills vi ses igen. Min älskade Mathias
Kanske var det när jag såg dig väntandes vid stationen. Kanske var det omfamningen. Kanske var det när vi gick hand i hand på min uppväxts gator. Eller när vi med bra musik i bilstereon åkte dom 40 milen. Det var kanske när vi gungade, eller när vi provsmakade ost.
Den bästa stunden var kanske när jag körde båten och du satt i fören och log med hela ansiket. Kanske var det när du stekte köttbullar. Eller när du spelade luftgitarr.
Var det kanske när vi cyklade till den härliga ängen, satt på klipporna och tittade ut över havet. Eller kanske när vi satt på pizzerian i Kosta. Det kan kanske ha varit när jag fick gå din "låsa cykeln"-kurs.
Jag vet inte vilken stund som var den bästa, men jag vet att den senaste veckan varit underbar.
Längtar tills vi ses igen. Min älskade Mathias
20 april 2007
Glad!
Åh. Jag är så glad. Jätteglad. Överlycklig.
Om bara några timmar får jag träffa Mathias igen. Och hans familj och alla andra underbara människor i den blekingska övärlden.
Och imorgon, ja då får jag träffa min familj och mina kompisar där hemma.
Förhoppningsvis är det den perfekta lägenheten jag ska kolla på på onsdag.
Förhoppningsvis blir mitt nya arbetsschema toppen.
(Och förhoppningsvis så kommer människan som bor över mig bestämma sig för att sluta stampa takten när han sjunger.)
Det är inte klokt hur bra man kan ha det!
Jag är så glad!
Om bara några timmar får jag träffa Mathias igen. Och hans familj och alla andra underbara människor i den blekingska övärlden.
Och imorgon, ja då får jag träffa min familj och mina kompisar där hemma.
Förhoppningsvis är det den perfekta lägenheten jag ska kolla på på onsdag.
Förhoppningsvis blir mitt nya arbetsschema toppen.
(Och förhoppningsvis så kommer människan som bor över mig bestämma sig för att sluta stampa takten när han sjunger.)
Det är inte klokt hur bra man kan ha det!
Jag är så glad!
06 april 2007
Uppdatering
Oj. Här har det stått stilla. Inte en enda rad har skrivits på väldigt, väldigt länge. Det ändrar jag på nu.
Påsken är här och jag varvar jobb med lite ledighet, och så ytterligare lite jobb. Det fungerar bra. Har jag firat påsk i Lund de senaste åren, så får det väl betraktas som en tradition. Och nysa av pollen, det kan jag ju göra lika bra här som hem-hemma...
Har idag lärt mig att det inte är smart att göra stora tuggummibubblor i motvind, man har sen tuggummi över hela kinden, i värsta fall klibbar håret ihop också... Så kära ni, undvik det!
Förövrigt träffade jag S på Malmborgs klockan fem förra fredagen. Coolt. Vi har inte setts på flera år och det var hennes första besök i Lund... Alla befinner sig på Malmborgs klockan fem på fredagar, även Uppsalabor.
Annars då? Jag har börjat att ta tag i mitt liv. Kommit igång ordentligt med träningen, och så har jag bestämt planer för hösten. Jag lämnar mitt kära Lund och flyttar till Karlskrona. Jajemen. Det ni!
Påsken är här och jag varvar jobb med lite ledighet, och så ytterligare lite jobb. Det fungerar bra. Har jag firat påsk i Lund de senaste åren, så får det väl betraktas som en tradition. Och nysa av pollen, det kan jag ju göra lika bra här som hem-hemma...
Har idag lärt mig att det inte är smart att göra stora tuggummibubblor i motvind, man har sen tuggummi över hela kinden, i värsta fall klibbar håret ihop också... Så kära ni, undvik det!
Förövrigt träffade jag S på Malmborgs klockan fem förra fredagen. Coolt. Vi har inte setts på flera år och det var hennes första besök i Lund... Alla befinner sig på Malmborgs klockan fem på fredagar, även Uppsalabor.
Annars då? Jag har börjat att ta tag i mitt liv. Kommit igång ordentligt med träningen, och så har jag bestämt planer för hösten. Jag lämnar mitt kära Lund och flyttar till Karlskrona. Jajemen. Det ni!
21 februari 2007
Snart så!
Snart.
Snart är det fredag. Var längesen jag längtade så här mycket till en fredag. Eller ja, det är väl inte fredagen i sig jag längtar efter. Jag längtar efter Mathias. När jag vaknar på fredag så får jag hämta honom på stationen. Han kommer hit! Hit till mig.
Behöver jag säga att jag är glad?
Snart. Snart. Snart.
Snart är det snart.
Ä N T L I G E N !
Snart är det fredag. Var längesen jag längtade så här mycket till en fredag. Eller ja, det är väl inte fredagen i sig jag längtar efter. Jag längtar efter Mathias. När jag vaknar på fredag så får jag hämta honom på stationen. Han kommer hit! Hit till mig.
Behöver jag säga att jag är glad?
Snart. Snart. Snart.
Snart är det snart.
Ä N T L I G E N !
06 februari 2007
Trött
Trött.
Ja, kan man bli nåt annat än just trött?
Och den tröttheten kan man inte sova bort.
Nej, nej. Det är inte tal om nån sån trötthet.
(Men den piggar ju knappast upp...)
Den slags trötthet som man får man svälja.
Ta en dag i taget och hoppas att den försvinner.
Trött.
Jag blir så trött.
Ja, kan man bli nåt annat än just trött?
Och den tröttheten kan man inte sova bort.
Nej, nej. Det är inte tal om nån sån trötthet.
(Men den piggar ju knappast upp...)
Den slags trötthet som man får man svälja.
Ta en dag i taget och hoppas att den försvinner.
Trött.
Jag blir så trött.
31 januari 2007
en månad
Det har gått en månad sen sist.
Och på en månad så har jag hunnit med att få ett blåmärke stort som en världsdel, jag har vandrat ner för ett norskt fjäll i pjäxor tillsammans med L i tät dimma. Jag har åkt fyrhjuling, fått min resväska stulen och ätit kroppkakor gjorda av en expert.
Och däremellan har jag saknat Mathias. Vilket jag gör jämt.
Nu. Massor.
och det är ändå bara två dagar sen vi sågs.
Men trots att jag saknar honom så att jag kan gå av på mitten finns det nåt härligt i saknads-prylen. Vetskapen om att jag har någon att sakna. Och inte vem som helst, - den bästa.
Men det mest fantastiska är väl trots allt, att han -just han, saknar mig.
Och på en månad så har jag hunnit med att få ett blåmärke stort som en världsdel, jag har vandrat ner för ett norskt fjäll i pjäxor tillsammans med L i tät dimma. Jag har åkt fyrhjuling, fått min resväska stulen och ätit kroppkakor gjorda av en expert.
Och däremellan har jag saknat Mathias. Vilket jag gör jämt.
Nu. Massor.
och det är ändå bara två dagar sen vi sågs.
Men trots att jag saknar honom så att jag kan gå av på mitten finns det nåt härligt i saknads-prylen. Vetskapen om att jag har någon att sakna. Och inte vem som helst, - den bästa.
Men det mest fantastiska är väl trots allt, att han -just han, saknar mig.
31 december 2006
Årskrönika
Januari - tentaångest som sen byttes ut till underbara Thailand via snöstorm och Moskva.
Februari - Tillbaka till verkligheten med en massa cellbiologi och öresundsbro-pendlande.
Mars - Kidnappade bästa kompisen till Stockholm. Uday AB kan skrämma livet ur vem som helst.
April - L och jag hade påsk med tema "romantisk komedi".
Maj - Tentaångest. Tentaångest.
Juni - drack min första joltcola när tentaångesten var som värst. Budapest med L, är fortfarande arg på George Bush och hoppar till så fort jag ser en Lasse Berghagen-kavaj.
Juli - M och H placerade mig i en segelbåt. En hemsk mördare/rånare/nåt annat hemskt hade placerat den boken som jag behövde och ville ha på Kumla anstalten.
Augusti - Tentaångest. Fast jobb.
September - Mathias kom och hälsade på och kokade sjöstjärna.
Oktober - Hantverkare sprang ut och in för att fixa mitt badrum. Och slå. Och banka. Och föra allmänt oväsen.
November - Blev 21. Sprang på musikal. Mathias + jag = SANT
December - Minns du sången och romantisk middag på Rustas parkering. Busig jul på korridoren.
2006 var ett bra år. Och jag har stora förväntningar på 2007. Imorn kommer Mathias hit och efter en sväng upp till Karlskrona åker vi och våra bästisar till Sälen. Är inte det en bra start så säg?!
Februari - Tillbaka till verkligheten med en massa cellbiologi och öresundsbro-pendlande.
Mars - Kidnappade bästa kompisen till Stockholm. Uday AB kan skrämma livet ur vem som helst.
April - L och jag hade påsk med tema "romantisk komedi".
Maj - Tentaångest. Tentaångest.
Juni - drack min första joltcola när tentaångesten var som värst. Budapest med L, är fortfarande arg på George Bush och hoppar till så fort jag ser en Lasse Berghagen-kavaj.
Juli - M och H placerade mig i en segelbåt. En hemsk mördare/rånare/nåt annat hemskt hade placerat den boken som jag behövde och ville ha på Kumla anstalten.
Augusti - Tentaångest. Fast jobb.
September - Mathias kom och hälsade på och kokade sjöstjärna.
Oktober - Hantverkare sprang ut och in för att fixa mitt badrum. Och slå. Och banka. Och föra allmänt oväsen.
November - Blev 21. Sprang på musikal. Mathias + jag = SANT
December - Minns du sången och romantisk middag på Rustas parkering. Busig jul på korridoren.
2006 var ett bra år. Och jag har stora förväntningar på 2007. Imorn kommer Mathias hit och efter en sväng upp till Karlskrona åker vi och våra bästisar till Sälen. Är inte det en bra start så säg?!
25 december 2006
Sju
Sju.
Seven-eleven.
De sju små dvärgarna.
Världens sju underverk.
Sju dar i veckan.
Sju...
Sju. 7. Om sju dagar får jag krama Mathias igen.
Ska bli så sjukt härligt!
Hoppsan, det är visst jul också. Lätt att glömma bort när man har viktigare saker att tänka på. Som sju tillexempel. Men, God Jul på er!
Seven-eleven.
De sju små dvärgarna.
Världens sju underverk.
Sju dar i veckan.
Sju...
Sju. 7. Om sju dagar får jag krama Mathias igen.
Ska bli så sjukt härligt!
Hoppsan, det är visst jul också. Lätt att glömma bort när man har viktigare saker att tänka på. Som sju tillexempel. Men, God Jul på er!
06 december 2006
måndagsmorgon
Att en måndagsmorgon äta frukost med utsikt över havet från köksfönstret. Att det är ens pojkvän som räcker över smörkniven samtidigt som dagen planeras. Är inte det lycka så säg?
Min Mathias.
Min Mathias.
Min Mathias.
Min Mathias.
17 november 2006
13 november 2006
Möss och hagel
Ja, käre värld! Det är inte klokt vilken dag jag har haft! Efter att ha fått en timmes skönhetssömn efter nattens jobb hade jag plötsligt en blå lapp i handen med instruktioner på rim. En stund senare traskade jag runt i stan genom regn och hagel med en tårta, ballonger och paket, för att sen hamna vid ett dukat frukostbord. Vilka vänner man har!
Och ett antal timmar senare, närmare bestämt vid 19-tiden står jag och L och skalar potatis i korridorsköket. Jag får syn på nåt mörkt som far över golvet. Jag skriker, L skriker och beväpnade med golvmoppar försökte vi hysteriskt få ut den äckliga musen. Musen som sprang under en gammal soffa och sen försvann. Den bor säkert där inne i soffan med hela sin musfamilj. FY! USCH! Ett korridorskök måste vara drömmen för en sån familj. Hua!
Inte nog med att korridoren drabbas av tentaångest, LADOK-fnatt och jag-orkar-inte-en-punka-till-feber lite då och då. Nu drabbas vi nog alla snart av pesten. Som familjen Mus med adress: Gråa skabbiga soffan har dragit med sig. Är det inte typiskt?
Och ett antal timmar senare, närmare bestämt vid 19-tiden står jag och L och skalar potatis i korridorsköket. Jag får syn på nåt mörkt som far över golvet. Jag skriker, L skriker och beväpnade med golvmoppar försökte vi hysteriskt få ut den äckliga musen. Musen som sprang under en gammal soffa och sen försvann. Den bor säkert där inne i soffan med hela sin musfamilj. FY! USCH! Ett korridorskök måste vara drömmen för en sån familj. Hua!
Inte nog med att korridoren drabbas av tentaångest, LADOK-fnatt och jag-orkar-inte-en-punka-till-feber lite då och då. Nu drabbas vi nog alla snart av pesten. Som familjen Mus med adress: Gråa skabbiga soffan har dragit med sig. Är det inte typiskt?
12 november 2006
kontaktlim
Under min första dag som tjugoettåring har jag lärt mig att kontaktlim verkligen envisar sig fast på fingrarna. Hemskt svårt att få bort. Och så har jag lärt mig att det inte är smart att tvätta håret med just kontaktlim som ilsket bestämt sig för att sitta kvar på händerna. Nu var hela situationen inte så hemskt IQ-befriad som det låter, men jaja... Nästa gång ska jag vara extremt noga med att få bort alla limrester oavsett hur envist de hävdar sin kärlek till mina händer.
Det knakar i mig och jag tappar hår. Men L har försökt att pricka godissvampar i min mun och vi har skrattat hysteriskt, så lite barnasinne finns nog kvar.
Vill förövrigt tacka mina kära vänner för den fina dikten som satt på min dörr och mötte mig när jag kom hem från jobbet imorse. Min favoritrad var "Dina ögon är som havet jag dyker i, blå på ytan och slammiga på botten". Vad annat kan jag göra än att säga ett stort tack från slammet av mitt hjärta och själ...?
Det knakar i mig och jag tappar hår. Men L har försökt att pricka godissvampar i min mun och vi har skrattat hysteriskt, så lite barnasinne finns nog kvar.
Vill förövrigt tacka mina kära vänner för den fina dikten som satt på min dörr och mötte mig när jag kom hem från jobbet imorse. Min favoritrad var "Dina ögon är som havet jag dyker i, blå på ytan och slammiga på botten". Vad annat kan jag göra än att säga ett stort tack från slammet av mitt hjärta och själ...?
10 november 2006
En og tyve
Jaha. Då ska vi se. Timmar kvar tills jag byter ut nollan mot en etta i det som tydligen ska vara min ålder. Tjugoett. Myndig på gammalt vis. Nio år kvar till trettio. Den där åldern då jag faktiskt har tänkt mig att vara klar med utbildningen, ha ett jobb jag trivs med, man och barn. Och ett fint hus förstås. Nio år kvar alltså... Panik? Nä, det löser sig.
Så här sitter jag, på jobbet och har det bra. Mitt tjugoförsta levnadsår verkar från den här sidan av det bli riktigt trevligt.
Vad kan jag annars säga om livet? Tja, mina krukväxter kan fortfarande klassas som levande. Grease med R var kanon. Chokladstället vid Gustav Adolfstorg är spännande märkligt. Pastasalladen på Hovedbanegården i København är äcklig. Just äcklig. Och funderar du på något rörande Noa Noas outlet i Köpenhamn, så fråga mig.
Kram på världen!
Så här sitter jag, på jobbet och har det bra. Mitt tjugoförsta levnadsår verkar från den här sidan av det bli riktigt trevligt.
Vad kan jag annars säga om livet? Tja, mina krukväxter kan fortfarande klassas som levande. Grease med R var kanon. Chokladstället vid Gustav Adolfstorg är spännande märkligt. Pastasalladen på Hovedbanegården i København är äcklig. Just äcklig. Och funderar du på något rörande Noa Noas outlet i Köpenhamn, så fråga mig.
Och jo, mitt badrum är massor mycket finare nu. Och värme, det har jag lite från och till!
Kram på världen!
18 oktober 2006
Fixat badrum och lite värme tack!
Då ska vi se.
Sen sist jag skrev här har det hänt mycket. En grej var när jag satte syrrorna på blodcentralen i arbete när jag lämnade blod. Gott folk, se till att ni äter ordentligt innan ni gör en samhällsinsats. Nä, jag svimmade inte. Jag var bara lite yr. Och kritvit i ansiktet. Ingen bra kombination tydligen...
Sen sist jag skrev här har det hänt mycket. En grej var när jag satte syrrorna på blodcentralen i arbete när jag lämnade blod. Gott folk, se till att ni äter ordentligt innan ni gör en samhällsinsats. Nä, jag svimmade inte. Jag var bara lite yr. Och kritvit i ansiktet. Ingen bra kombination tydligen...
Jag har förlorat mitt prickiga badrum. Mina älskade färglada prickar. Nu har vaktis istället slitit upp golvet och det ser riktigt äckligt ut. 10 dagar, sen kan jag borsta tänderna, duscha och gå på toa. Undra vad dom ska pilla med idag. Lägga in klinkers och golvvärme? Eller kanske sätta in den där lyxiga inredningen som M intygar att han har specialbeställt åt mig?
Det återstå att se. Just nu är det total-äckel.
Raggsockor + duntofflor, filt och värmeljus är numer standardutrustningen för att klara av en kväll på rummet. Slå på värmen vaktis! Men som plåster på såren så har jag numer en fungerande persienn. Tacksamt när man jobbat natt och ska sova på dagen.
Livet rullar på, och det är rätt härligt...
Kram på er!
Raggsockor + duntofflor, filt och värmeljus är numer standardutrustningen för att klara av en kväll på rummet. Slå på värmen vaktis! Men som plåster på såren så har jag numer en fungerande persienn. Tacksamt när man jobbat natt och ska sova på dagen.
Livet rullar på, och det är rätt härligt...
Kram på er!
07 oktober 2006
Ica en fredagseftermiddag...
Scenario: En kär gammal vän har flyttat ner till Skåneland, närmare bestämt till den fantastiska staden Lund. Du hade din kära väns adress och telefonnummer uppskrivet på en liten pappersbit som du av misstag glömde kvar i jeansen som slängdes in i tvättmaskinen. Eniro och alla andra sökverktyg kan inte ge dig en enda ledtråd. Dina andra vänner har ingen aning. Nu vill du hemskt gärna träffa denna kära gamla vännen, och ja…. Vad gör du?
Hyr du in en privatdetektiv med tillhörande spårhund? Ringer du nån som påstår sig vara synsk? Sätter du in en stor annons i sydsvenskan? Ringer du “Efterlyst”?
Nej, inte då. Det bästa sättet att träffa någon som är boende i Lund är att gå till Ica Malmborgs vid Clemenstorget en fredag eftermiddag runt fem. Då är alla där. Alla.
Pensionärer som går jäääättesakta med sin vagn, läser nogrannt på ansjovisburken och blockerar för alla stressade människor bakom. Medelålders som ska handla ost och kex till de där vinflaskorna som klirrar i deras systembolagskasse. Småbarnsföräldrar som köper chips, glass och godis inför tv-soffans höjdpunkt -Lilla melodifestivalen. Studenter som laddar upp med läsk av alla slag, antingen för att använda till drinkblandande eller för att hålla sig vakna till kommande tenta. Tonåringar som köper chips och dip-mix, vilket ska förtäras innan kvällens stora grej, dvs då man drar ut på stan och går runt och ser cool ut och som att man är på väg till en superhäftig fest någonstans. Sen en bunt barn som står och plockar bland godishyllorna och lägger ner sina påsar i den redan överfulla kundvagnen medan deras föräldrar trött ser på och inte orkar protestera.
Och sen så jag… Med min korg innehållandes en limpa och en flaska pepsi.
Lång kö. Långsam kö. Långtråkigt.
Samma misstag varje vecka. Och man lovar sig varje gång… Aldrig mer.
Hyr du in en privatdetektiv med tillhörande spårhund? Ringer du nån som påstår sig vara synsk? Sätter du in en stor annons i sydsvenskan? Ringer du “Efterlyst”?
Nej, inte då. Det bästa sättet att träffa någon som är boende i Lund är att gå till Ica Malmborgs vid Clemenstorget en fredag eftermiddag runt fem. Då är alla där. Alla.
Pensionärer som går jäääättesakta med sin vagn, läser nogrannt på ansjovisburken och blockerar för alla stressade människor bakom. Medelålders som ska handla ost och kex till de där vinflaskorna som klirrar i deras systembolagskasse. Småbarnsföräldrar som köper chips, glass och godis inför tv-soffans höjdpunkt -Lilla melodifestivalen. Studenter som laddar upp med läsk av alla slag, antingen för att använda till drinkblandande eller för att hålla sig vakna till kommande tenta. Tonåringar som köper chips och dip-mix, vilket ska förtäras innan kvällens stora grej, dvs då man drar ut på stan och går runt och ser cool ut och som att man är på väg till en superhäftig fest någonstans. Sen en bunt barn som står och plockar bland godishyllorna och lägger ner sina påsar i den redan överfulla kundvagnen medan deras föräldrar trött ser på och inte orkar protestera.
Och sen så jag… Med min korg innehållandes en limpa och en flaska pepsi.
Lång kö. Långsam kö. Långtråkigt.
Samma misstag varje vecka. Och man lovar sig varje gång… Aldrig mer.
20 september 2006
i sömnen...
Jag har haft ett långt arbetspass inatt. 14 timmar. 16:30-06:30. Självklart var det skönt att krypa ner i sängen och sova... Men när jag vaknade runt 12-tiden så hade jag ett svagt minne av att min telefon hade ringt nångång under min välbehövliga skönhetssömn. Och mycket riktigt. R hade ringt två gånger, varav jag hade svarat en. Jag hade svarat i sömnen.
En del av mig pustade ut över att det var just hon och ingen annan som hade ringt, samtidigt som det hela var mycket pinsamt. Vad kunde jag ha sagt?! Nu har R dock bekräftat att det är en överdrift att påstå att vi pratade med varandra. Hon var mycket undrande över vad som hade hänt... Jag måste helt enkelt ha svarat i sömnen för att sen tappat luren och inte alls låtit min kära vän störa min visit in i drömmarnas värld. Så typiskt mig.
Förresten. Igår fångades sms-tjuven. Äntligen! Efter en mycket långdragen historia och en mängd samtal och mail till tre olika mobiloperatörer så är sms-tjuven fast. Äntligen! Det var på tiden...
Så nu gott folk... Nu kommer era sms fram. Däremot hur det är med telefonsamtalen är en annan sak. Jag menar, visst att jag kanske svarar... men det är ingen garanti för att jag är vaken.
En del av mig pustade ut över att det var just hon och ingen annan som hade ringt, samtidigt som det hela var mycket pinsamt. Vad kunde jag ha sagt?! Nu har R dock bekräftat att det är en överdrift att påstå att vi pratade med varandra. Hon var mycket undrande över vad som hade hänt... Jag måste helt enkelt ha svarat i sömnen för att sen tappat luren och inte alls låtit min kära vän störa min visit in i drömmarnas värld. Så typiskt mig.
Förresten. Igår fångades sms-tjuven. Äntligen! Efter en mycket långdragen historia och en mängd samtal och mail till tre olika mobiloperatörer så är sms-tjuven fast. Äntligen! Det var på tiden...
Så nu gott folk... Nu kommer era sms fram. Däremot hur det är med telefonsamtalen är en annan sak. Jag menar, visst att jag kanske svarar... men det är ingen garanti för att jag är vaken.
12 september 2006
Sjöstjärna
Har kommit hem efter en natts hårt arbete. Hm, okej... vidare hårt arbete kanske jag inte har haft, den största utmaningen låg i att hålla mig vaken. Har ändå insett att jag kommer bli väldigt allmänbildad. Jag lusläser varenda tidning och studerar (mer eller mindre) intresserat repriserna av SVT’s lokaltv-sändningar som börjar sändas kring 4-snåret.
Nu kan ju tyckas att jag borde sova efter att en hel natt kämpat för att inte falla i sömn. Men, av någon underlig anledning så är jag inte direkt trött. Nu. Kan bero på att det är ljust ute, att jag fick mig en uppfriskande promenad till och från bussen, plus att stan börjar vakna upp och man ser människor påväg till jobb och skola. Det känns bakvänt att sova nu. Men nödvändigt, det kommer en natt i natt också. Ännu en natt då jag ska hålla mig vaken. Kämpa.
Helgen var trevlig. Speciellt söndagskvällen då det dels var ett trevligt korridorsfika, och sen efteråt hade vi det trevligt M, M, L och jag. Vi käkade middag, kokade sjöstjärnor och hade det trevligt. Ja, det var kvällen som sedan skulle få benämningen festen. Den legendariska festen, som ingen av oss förstod var någon fest, men som alltid i korridorens historia kommer få heta just detta. Men det är en annan historia.
Sjöstjärnor ja, kokande av sådana. M & M hade varit iväg till Hönö och dykt. M hade tagit med sig en liten pluttig sjöstjärna från havets djup och tänkte att det minsann skulle vara trevligt att ha den som prydnad. För att nå detta ändamål måste sjöstjärnan genomgå en kokningsprocess. Bara detta tyckte jag och L, landkrabbor som vi är, var en stor kulturkrock. Sen återstod ju frågan, hur länge ska den kokas innan den är klar?! Tja, 10 minuter i runda slängar. Men död sjöstjärna luktar inget vidare, så gott folk: Don’t try this at home!
(här hade jag tänkt att ni skulle få se en liten trevlig sjöstjärnebild, men det klyddar lite... så använd er fantasi!)
Nu kan ju tyckas att jag borde sova efter att en hel natt kämpat för att inte falla i sömn. Men, av någon underlig anledning så är jag inte direkt trött. Nu. Kan bero på att det är ljust ute, att jag fick mig en uppfriskande promenad till och från bussen, plus att stan börjar vakna upp och man ser människor påväg till jobb och skola. Det känns bakvänt att sova nu. Men nödvändigt, det kommer en natt i natt också. Ännu en natt då jag ska hålla mig vaken. Kämpa.
Helgen var trevlig. Speciellt söndagskvällen då det dels var ett trevligt korridorsfika, och sen efteråt hade vi det trevligt M, M, L och jag. Vi käkade middag, kokade sjöstjärnor och hade det trevligt. Ja, det var kvällen som sedan skulle få benämningen festen. Den legendariska festen, som ingen av oss förstod var någon fest, men som alltid i korridorens historia kommer få heta just detta. Men det är en annan historia.
Sjöstjärnor ja, kokande av sådana. M & M hade varit iväg till Hönö och dykt. M hade tagit med sig en liten pluttig sjöstjärna från havets djup och tänkte att det minsann skulle vara trevligt att ha den som prydnad. För att nå detta ändamål måste sjöstjärnan genomgå en kokningsprocess. Bara detta tyckte jag och L, landkrabbor som vi är, var en stor kulturkrock. Sen återstod ju frågan, hur länge ska den kokas innan den är klar?! Tja, 10 minuter i runda slängar. Men död sjöstjärna luktar inget vidare, så gott folk: Don’t try this at home!
(här hade jag tänkt att ni skulle få se en liten trevlig sjöstjärnebild, men det klyddar lite... så använd er fantasi!)
04 september 2006
Fånga stunden med tomma provhytter
Korridoren är tom. Alla är i skolan, men jag är ledig. Vet inte om jag kommer att vänja mig vid att vara ledig mitt i veckan (om man nu kan kalla en måndag för mitt i veckan) då ingen annan är ledig, eller att jobba när alla andra ligger och sover. Men en sak är ändå säker, jag trivs jättebra på mitt jobb. Verkligen ett jobb skänkt från ovan.
De timmar som hittills har passerat utav dagen har jag spenderat på stan. Fixat lite småsaker och passat på att gå i affärer. Jag menar, varför inte passa på att prova alla jag-ska-köpa-när-jag-fått-lön-kläder? Hur ofta är det man springer på HM och det är obefintlig kö till provhytterna? Alltid när jag ska köpa nåt (och givetvis har ganska ont om tid) då är det låååååånga köer och varje person framför mig har så många plagg med sig in som dom maximalt får ha. SJU. Det tar tid. Jättelång tid. Det gäller att ta vara på tillfällena. Fånga dagen, fånga stunden med tomma provhytter.
Regnet smattrar på mitt fönster och jag är glad över att få vara inne. Ska försöka att göra nåt nyttigt av dagen. Försöka. Har förövrigt noterat att jag inte fått en enda kommentar sen den 17 juli. Hallå?! Som protest har jag gjort allting rosa. Ge er tillkänna människor! =)
De timmar som hittills har passerat utav dagen har jag spenderat på stan. Fixat lite småsaker och passat på att gå i affärer. Jag menar, varför inte passa på att prova alla jag-ska-köpa-när-jag-fått-lön-kläder? Hur ofta är det man springer på HM och det är obefintlig kö till provhytterna? Alltid när jag ska köpa nåt (och givetvis har ganska ont om tid) då är det låååååånga köer och varje person framför mig har så många plagg med sig in som dom maximalt får ha. SJU. Det tar tid. Jättelång tid. Det gäller att ta vara på tillfällena. Fånga dagen, fånga stunden med tomma provhytter.
Regnet smattrar på mitt fönster och jag är glad över att få vara inne. Ska försöka att göra nåt nyttigt av dagen. Försöka. Har förövrigt noterat att jag inte fått en enda kommentar sen den 17 juli. Hallå?! Som protest har jag gjort allting rosa. Ge er tillkänna människor! =)
03 september 2006
Slappt
Idag borde jag ha fortsatt att rensa lite bland mina ägodelar. Men istället har det blivit en lång sovmorgon och nån form av brunch. Väntar på att L ska komma hem ifrån Göteborg. Medan jag väntar sorterar jag lite bland mina foton. Just nu är koncentrationen på Thailand. Den fantastiska resan som var galen och allt för kort. Vill tillbaka.Igår när jag kom hem från jobbet och var så där jättetrött som man bara kan vara om man har jobbat en hel dag, blev jag placerad i tv-soffan medan M och H fixade mat. Lyxigt. Fantastiskt. Jag blir glad i hjärtat. Grabbsen var så flitiga och duktiga så. Hade till och med bakat muffins. De hade iofs glömt att smöra muffinsplåten så jag fick bända upp konstverken med en smörkniv. Urtjusigt! "Bygg din egen muffins." Som avslutning på en fantastisk kväll fixades floating boats... Idé á la H.
Ikväll ska jag jobba. Har ett kort pass på 4 timmar. Från och med imorgon börjar vi med det nya schemat och det kommer bli en intressant historia... Min dygnsrytm kommer att vara allt annat än balanserad! Mina föräldrar är väl dom som bäst vet min förmåga att kunna vända och vrida på dygnets timmar. En egenskap jag som bebis använde mig mycket av...
01 september 2006
164p skräp
Första september. Kan meddela att det händer saker här i huset. Folk flyttar in, folk flyttar ut och folk börjar skolan. Jag är ledig och spenderar dagen i tvättstugan och städandes på mitt rum. Helt makalöst hur mycket papper och skräp man kan samla på sig. På två år. På 17,1 kvaderat. Så det rensas och rensas... kommer att ta sin lilla tid!
På jobbet är vi väldigt många tjejer, och det visar sig bland annat genom att det finns en gigantisk hög med diverse mer eller mindre bra läsning i tidningsformat. Igår satt jag och läste en artikel om garderobsstädning. Först var det ett test då man fick poäng för olika saker som man har ligger i garderoben och sen kunde man läsa av sitt resultat och därmed avgöra vad man borde vidta för åtgärd. Jag hade dock ett problem. Jag skrapade ihop 164p. Men tidiningens skala sträckte bara sig bara till 50 p vilket tydligen skulle vara jättehemskt att komma upp i... Hur ska man tackla det liksom?! Hur som helst har jag valt att prioritera lite rensning av garderober på min lediga tid! Och trots att man egentligen ska strunta i tidningarnas "vetenskapliga tester" så tror jag att ni inser att det är välbehövligt!
26 augusti 2006
nästan vuxen
Jo! Jag kom ner till Lund med all packning jag behövde. Dock var tågresan en historia för sig. Jag brukar ju ha ruskig otur med tåg, det vet ni ju som känner mig. En försening på 50 minuter var småpotatis, däremot var nödbromsen ett nytt inslag i mina tågupplevelser. När jag och M senare på eftermiddagen åkte till Malmö vägrade tågdörrarna att låta sig öppnas, så vi kom ännu senare än vad vi brukar till Vineyard. Nu har det konstaterats att jag är ingen som man ska tågluffa med.
Allt kan vända mycket fort. Jag har varit här nere i knappt en vecka vi är församlade hela högen. Jag, L, M och H. Som vanligt. L fick en finfin konstruktion bestående av en dusch som gick igång så fort ytterdörren öppnades. H fick en massa tomglas i sina hyllor och ett badrumskåp som skulle ha gjort varje transvestit avundsjuk. Jag har blivit blodgivare, har sorterat upp en massa försäkringspapper och kom faktiskt ihåg att lämna in biblioteksböckerna i tid. Jag har hux-flux fått jobb och börjar ordentligt på måndag. Fantastic! Jag känner mig nästan vuxen.
Ny termin, nya möjligheter.
Det kommer bli SÅ bra!
Allt kan vända mycket fort. Jag har varit här nere i knappt en vecka vi är församlade hela högen. Jag, L, M och H. Som vanligt. L fick en finfin konstruktion bestående av en dusch som gick igång så fort ytterdörren öppnades. H fick en massa tomglas i sina hyllor och ett badrumskåp som skulle ha gjort varje transvestit avundsjuk. Jag har blivit blodgivare, har sorterat upp en massa försäkringspapper och kom faktiskt ihåg att lämna in biblioteksböckerna i tid. Jag har hux-flux fått jobb och börjar ordentligt på måndag. Fantastic! Jag känner mig nästan vuxen.
Ny termin, nya möjligheter.
Det kommer bli SÅ bra!
19 augusti 2006
Konsten att få med sig rätt packning...
Väskan är packad imorgon är jag åter i Skåneland. Alltid lika spännande att se hur mycket man har glömt, och hur mycket onödigt man har packat med sig. För sån är jag, jag har alltid med mig massor av grejer och bland dom en massa som jag egentligen inte behöver, och hemma någonstans ligger den där prylen som jag skulle ha behövt i stället.
Sen kan jag ju vara så pass duktig att jag glömmer ganska uppenbara saker. Exempelvis när vi skulle till Portugal med gospelkören… Då en halvtimme innan vi skulle åka upptäcker jag att jag har glömt mitt handbagage hemma. Dvs, min necessär och mitt ombyte för de närmaste två-tre dagarna eftersom vi inte skulle kunna komma åt vårt bagage förrän vi kom fram till Portugal. Pappa fick snällt kasta sig i bilen och hann precis komma med väskan innan bussen började rulla söderut.
Sen har vi ju studenten… Tidig studentmorgon, pappa skjutsar in mig till min klasskompis D där vi ska ha champagnefrukost. Då inser jag ”AH! Jag har glömt min studentmössa!” Pappa fick även denna gång åka hem och hämta min välbehövliga glömda tillhörighet. Lite pinsamt var det att träffa klassen där på morgonen utan studentmössa, jag hade nämligen tjatat på de andra klasskompisarna dagarna innan om allt de skulle komma ihåg… Hur som helst, jag hann få min studentmössa innan fotograferingen.
Ja, som ni ser… jag har en förmåga att glömma saker som kanske egentligen skulle stå överst på packningslistan. Så… jag kommer nog gå igenom packningen några gånger till innan jag betraktar den som klar. Det vore jobbigt att glömma nycklarna eller plånboken. Och den här gången kan jag inte begära att min kära pappa ska kasta sig i en bil och ”rädda” mig.
Och ja, nu heter det ”nyckeln”, imorn kommer jag att byta till skånsk grammatik och påstå att det heter ”nycklen”. Mitt tredje år i Skåne. Och jag älskar det!
Sen kan jag ju vara så pass duktig att jag glömmer ganska uppenbara saker. Exempelvis när vi skulle till Portugal med gospelkören… Då en halvtimme innan vi skulle åka upptäcker jag att jag har glömt mitt handbagage hemma. Dvs, min necessär och mitt ombyte för de närmaste två-tre dagarna eftersom vi inte skulle kunna komma åt vårt bagage förrän vi kom fram till Portugal. Pappa fick snällt kasta sig i bilen och hann precis komma med väskan innan bussen började rulla söderut.
Sen har vi ju studenten… Tidig studentmorgon, pappa skjutsar in mig till min klasskompis D där vi ska ha champagnefrukost. Då inser jag ”AH! Jag har glömt min studentmössa!” Pappa fick även denna gång åka hem och hämta min välbehövliga glömda tillhörighet. Lite pinsamt var det att träffa klassen där på morgonen utan studentmössa, jag hade nämligen tjatat på de andra klasskompisarna dagarna innan om allt de skulle komma ihåg… Hur som helst, jag hann få min studentmössa innan fotograferingen.
Ja, som ni ser… jag har en förmåga att glömma saker som kanske egentligen skulle stå överst på packningslistan. Så… jag kommer nog gå igenom packningen några gånger till innan jag betraktar den som klar. Det vore jobbigt att glömma nycklarna eller plånboken. Och den här gången kan jag inte begära att min kära pappa ska kasta sig i en bil och ”rädda” mig.
Och ja, nu heter det ”nyckeln”, imorn kommer jag att byta till skånsk grammatik och påstå att det heter ”nycklen”. Mitt tredje år i Skåne. Och jag älskar det!
12 augusti 2006
Tomhet och sms
Då kära världen, nu ska ni få höra.
Jag upplever nu mitt livs största tomhet. Inte en själslig tomhet. Inte en tomhet där allt känns meningslöst eller så, utan jag talar om en tom kalender. En tom kalender och total lycka. Jag har sen ett dygn tillbaka en kalender utan ett enda måste. I ett år.
Jag behöver en paus, ett break. Nu tar jag chansen och det känns som en blytung ryggsäck har lyfts av från mina axlar. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända, vad jag kommer att göra och vart de blanka sidorna i min kalender kommer att föra mig. Men jag är lugn. Som min farmor skulle ha sagt: ”Det ordnar sig. Och gör det inte det så blir det bra ändå.”
Jag ställer mig till förfogande och litar på ledning. Där Gud vill ha mig, där vill jag vara.
Igår skrev jag tenta i cellbiologi, och jag tror att det gick bra. Hoppas.
På väg till tåget, klockan 6 ringde jag hem till mamma. Kom på att jag inte var hundra på om jag skulle skriva tentan i E1 eller E4, så jag bad henne att dubbelkolla. Ska kanske tilläggas att jag visste om att hon var vaken.
Mamma letade på Internetsidan och upplyste mig om att E4 var ett hett tips att befinna sig i om jag ville skriva rätt tenta. Sen undrade hon om jag var trött ”för jag hade ju inte sovit”. Lite halvt förvånad sa jag att visst var jag trött, men sovit det hade jag. Hela natten. Men mamma var säker på sin sak, jag hade inte sovit. ”Men Anna, jag fick ju ett sms av dig klockan 2 i natt där det stod att du inte kunde sova och att du skulle upp om 4 timmar och duscha! Fick du inte mitt svar?”
Nej, inget sms från mamma hade jag fått på hela natten. Och jag hade inte skickat något heller. Medvetet i alla fall. Ett tag funderade jag på om jag hade gått upp i sömnen, gått ända fram till fönstret där min mobil låg på laddning och skickat ett sms. Skicka sms i sömnen, brukar folk göra det?
Mamma gav sig inte. Hon hade tyckt så synd om mig som inte kunde sova natten innan min stora tenta. Tillslut för att övertyga mig så bestämde hon sig för att läsa upp sms:et ordagrant. Då upptäcker hon till sin förvåning att det inte alls var jag som skickat sms:et, utan min syster som är på festival. Både mamma och jag började gapskratta.
Tur som är så behövde min syster inte bli så förvirrad av mammas svar. Inte en enda tenta nämndes, utan kort och gott: ”Älskade unge, sov nu! Kram mamma :) ”
Jag upplever nu mitt livs största tomhet. Inte en själslig tomhet. Inte en tomhet där allt känns meningslöst eller så, utan jag talar om en tom kalender. En tom kalender och total lycka. Jag har sen ett dygn tillbaka en kalender utan ett enda måste. I ett år.
Jag behöver en paus, ett break. Nu tar jag chansen och det känns som en blytung ryggsäck har lyfts av från mina axlar. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända, vad jag kommer att göra och vart de blanka sidorna i min kalender kommer att föra mig. Men jag är lugn. Som min farmor skulle ha sagt: ”Det ordnar sig. Och gör det inte det så blir det bra ändå.”
Jag ställer mig till förfogande och litar på ledning. Där Gud vill ha mig, där vill jag vara.
Igår skrev jag tenta i cellbiologi, och jag tror att det gick bra. Hoppas.
På väg till tåget, klockan 6 ringde jag hem till mamma. Kom på att jag inte var hundra på om jag skulle skriva tentan i E1 eller E4, så jag bad henne att dubbelkolla. Ska kanske tilläggas att jag visste om att hon var vaken.
Mamma letade på Internetsidan och upplyste mig om att E4 var ett hett tips att befinna sig i om jag ville skriva rätt tenta. Sen undrade hon om jag var trött ”för jag hade ju inte sovit”. Lite halvt förvånad sa jag att visst var jag trött, men sovit det hade jag. Hela natten. Men mamma var säker på sin sak, jag hade inte sovit. ”Men Anna, jag fick ju ett sms av dig klockan 2 i natt där det stod att du inte kunde sova och att du skulle upp om 4 timmar och duscha! Fick du inte mitt svar?”
Nej, inget sms från mamma hade jag fått på hela natten. Och jag hade inte skickat något heller. Medvetet i alla fall. Ett tag funderade jag på om jag hade gått upp i sömnen, gått ända fram till fönstret där min mobil låg på laddning och skickat ett sms. Skicka sms i sömnen, brukar folk göra det?
Mamma gav sig inte. Hon hade tyckt så synd om mig som inte kunde sova natten innan min stora tenta. Tillslut för att övertyga mig så bestämde hon sig för att läsa upp sms:et ordagrant. Då upptäcker hon till sin förvåning att det inte alls var jag som skickat sms:et, utan min syster som är på festival. Både mamma och jag började gapskratta.
Tur som är så behövde min syster inte bli så förvirrad av mammas svar. Inte en enda tenta nämndes, utan kort och gott: ”Älskade unge, sov nu! Kram mamma :) ”
07 augusti 2006
Liten på jorden.
Ur högtalarna strömmar Delirious? ”Every little thing”
Och tro mig, det är exakt vad jag behöver höra just nu.
Och tro mig, det är exakt vad jag behöver höra just nu.
When it’s all falling down on you
You’re crying out but you’re breaking in two
When it’s all crashing down on you
When there’s nothing you can do
There is someone who can carry you
Every little thing’s gonna be alright
Every little thing’s gonna be alright
31 juli 2006
hårboll
Bacilluskerna i vårt vatten blev vräkta. Ja... för en vecka sen ungefär. Det var underbart! Något som är nästan ännu bättre är ljudet av smattrande regn utanför mitt fönster. Minns inte när det regnade sist, och är det nåt vi behöver så är det just diväteoxid fallande från skyn.
Ikväll när jag och min syster var ute och gick så träffade vi på en katt som tillhörde syrrans kompis. Kompisens familj är bortrest och katten var oerhört kelsjuk. Vi klappade den, kliade den bakom örat och pratade så där löjligt som man gör med husdjur. Kisssse,kisssse kaaaatten. Hjar dju djet brja utje i rejgnet? Det vi inte räknade med var att katten skulle följa efter oss hem och smita in i huset just innan vi skulle stänga ytterdörren. Återigen löjligt pratande. Men kissssen då! Nju mjåste dju gjå ut. Dju bjor ju jiiiinte häääär! Katten hamnade på yttertrappen.
Min mamma skulle gå och lägga sig och öppnade altandörren ut från sovrummet för att få in lite frisk luft. Samma katt sitter utanför hennes fönster, och i samma ögonblick som mamma skriker av rädsla hoppar katten in i sovrummet. Ja, du gissade rätt. Återigen... Men kisssen då! Vja buuusiiig dju ärj. Dju skja ju jiiinte vaja häääär. Katten sprang runt lite i huset och hamnade återigen på yttertrappen.
För en liten stund sen hördes röster från andra änden av huset. Katten hade tagit sig in igen genom en öppen dörr som hade som uppgift att släppa in frisk luft. Hm... denna gången var det inga krusiduller. KATTEN! GÅ UT HÄRIFRÅN! Och katten hamnade för tredje gången på yttertrappen. Nu återstår att se när den vandrande hårbollen gör entré nästa gång. Ska vi gissa på, hm.... låt oss säga... om 10 min?
Ikväll när jag och min syster var ute och gick så träffade vi på en katt som tillhörde syrrans kompis. Kompisens familj är bortrest och katten var oerhört kelsjuk. Vi klappade den, kliade den bakom örat och pratade så där löjligt som man gör med husdjur. Kisssse,kisssse kaaaatten. Hjar dju djet brja utje i rejgnet? Det vi inte räknade med var att katten skulle följa efter oss hem och smita in i huset just innan vi skulle stänga ytterdörren. Återigen löjligt pratande. Men kissssen då! Nju mjåste dju gjå ut. Dju bjor ju jiiiinte häääär! Katten hamnade på yttertrappen.
Min mamma skulle gå och lägga sig och öppnade altandörren ut från sovrummet för att få in lite frisk luft. Samma katt sitter utanför hennes fönster, och i samma ögonblick som mamma skriker av rädsla hoppar katten in i sovrummet. Ja, du gissade rätt. Återigen... Men kisssen då! Vja buuusiiig dju ärj. Dju skja ju jiiinte vaja häääär. Katten sprang runt lite i huset och hamnade återigen på yttertrappen.
För en liten stund sen hördes röster från andra änden av huset. Katten hade tagit sig in igen genom en öppen dörr som hade som uppgift att släppa in frisk luft. Hm... denna gången var det inga krusiduller. KATTEN! GÅ UT HÄRIFRÅN! Och katten hamnade för tredje gången på yttertrappen. Nu återstår att se när den vandrande hårbollen gör entré nästa gång. Ska vi gissa på, hm.... låt oss säga... om 10 min?
22 juli 2006
Konsten att hämta vatten
Vi har små trevliga kompisar i vårt kommunala dricksvatten. Familjen Escherichia Coli har bestämt att slå sig ner i trakten och flyttade in i samband med en vattenläcka. Detta betyder att vi har fått försöka vänja oss vid att vi inte alls kan gå till vattenkranen och ta vatten utan istället får bege oss till affären för att hämta vatten ur en stor behållare.
Det var mycket spännande då jag fick ha en stor 10 liters hink, fylld till bredden, i knät då mamma körde hem. VARFÖR kände dom att det var nödvändigt att göra fartgupp på vår gata? Jag menar… den var ju puckelpist som den var. Ja, ni kan ju föreställa er det hela själva…
Det var mycket spännande då jag fick ha en stor 10 liters hink, fylld till bredden, i knät då mamma körde hem. VARFÖR kände dom att det var nödvändigt att göra fartgupp på vår gata? Jag menar… den var ju puckelpist som den var. Ja, ni kan ju föreställa er det hela själva…
20 juli 2006
Varning: hungrig sms-tjuv lös!
För en stund sen kom det till min kännedom att det går en hungrig sms-tjuv lös. En sms-tjuv som anser att sms som är ämnade för mig är jättegoda och äter dom i ett nafs. Tydligen smakar sms från vissa nummer extra bra och dom slukar denna sms-tjuv alltid, medan det från andra nummer kan slinka ner en munsbit här och där, beroende på hur hungrig denna sms-tjuv är för tillfället...
Denna sms-tjuv har fått vissa vänner till mig att tro att jag inte har tid för dom för att jag aldrig svarar på deras sms. Dom kan ju inte veta att sms-tjuven har ätit upp deras sms, och att jag som sitter där och tycker att det var väldans vad vissa vänner ignorerar mina sms, inte har en aning om att en sms-tjuv just fått middagen serverad...
Denna sms-tjuv har varit lös i över en månad, nu är det dax att han/hon hamnar bakom lås och bom eller åtminstone får föda på annat sätt. Mina dammråttor under sängen kanske är delikata?
Denna sms-tjuv har fått vissa vänner till mig att tro att jag inte har tid för dom för att jag aldrig svarar på deras sms. Dom kan ju inte veta att sms-tjuven har ätit upp deras sms, och att jag som sitter där och tycker att det var väldans vad vissa vänner ignorerar mina sms, inte har en aning om att en sms-tjuv just fått middagen serverad...
Denna sms-tjuv har varit lös i över en månad, nu är det dax att han/hon hamnar bakom lås och bom eller åtminstone får föda på annat sätt. Mina dammråttor under sängen kanske är delikata?
17 juli 2006
Swivel sweeper
Swivel sweeper. Efter bara några minuter hade den överentusiastiska TV-shop killen nästan övertygat mig om att det var något jag verkligen behövde i mitt liv. Ja, jag inte bara behövde en Swivel sweeper, den var det som saknades i mitt liv och efter att jag hade köpt en för billiga 499 kronor genom att ringa numret på tv-skärmen (och då dessutom få två mini Swivel sweeper på köpet) DÅ skulle mitt liv bli fulländat. Det var inte de exakta orden som användes, men sittandes trött (för ack var jag trött om jag inte orkade byta kanal) och stirrandes in i TV:n, så var det just detta budskap som gick in.
Swivel Sweeper är den sladdlösa golv- och mattsoparen, som gör städningen enkel, snabb och rolig. Och väger endast ett kilo.
Kraftfull! Snabb! Lättmanövrerad! Kommer åt överallt!
Jösses… hur skulle jag klara av livet utan en sån?
Tja, om dom nästan kunde övertyga mig om att jag behövde ny städutrustning som ersatte dammsugaren för att städa mina 17,1 kvaderat, ja då undrar jag verkligen hur mycket skräp TV-shop kan lura på folk...
Nu kan det ju iofs vara så att Swivel Sweeper är fantastisk och en revolution i städväg. Jag menar den klarade ju alla sorters underlag, hade en sån effektiv konstruktion och för att inte tala om hur enkel trappstädningen blev... Det såg jag på TV. Så gott folk, betala endast 499 kronor -ditt livs affär!
Nu ska jag dricka O'boy!
Swivel Sweeper är den sladdlösa golv- och mattsoparen, som gör städningen enkel, snabb och rolig. Och väger endast ett kilo.
Kraftfull! Snabb! Lättmanövrerad! Kommer åt överallt!
Jösses… hur skulle jag klara av livet utan en sån?
Tja, om dom nästan kunde övertyga mig om att jag behövde ny städutrustning som ersatte dammsugaren för att städa mina 17,1 kvaderat, ja då undrar jag verkligen hur mycket skräp TV-shop kan lura på folk...
Nu kan det ju iofs vara så att Swivel Sweeper är fantastisk och en revolution i städväg. Jag menar den klarade ju alla sorters underlag, hade en sån effektiv konstruktion och för att inte tala om hur enkel trappstädningen blev... Det såg jag på TV. Så gott folk, betala endast 499 kronor -ditt livs affär!
Nu ska jag dricka O'boy!
16 juli 2006
Prinsessa för en dag...
Jag har gjort det igen. En såndär Anna-grej.
När man bor hemifrån under terminerna så glömmer man bort vissa ägodelar som man har. Idag fick jag syn på min finfina tiara/prinsesskrona i plast som jag fick av tjejkompisen L när jag någon gång på högstadiet hade yttrat att jag minsann skulle bli prinsessa när jag blev stor. Jag skrattade gott åt minnet, satte den på huvudet och skrattade ännu mer åt hur dum jag såg ut. Telefonen ringde och ja… dagen rullade på.
Ett antal timmar senare tittar jag mig i spegeln och ser till min förvåning – och fasa, att jag fortfarande har på mig plastleksaken på huvudet… Frågan är nu hur många av mina kära grannar som har sett mig vandra runt som en prinsessa idag? Jag är hopplös!
När man bor hemifrån under terminerna så glömmer man bort vissa ägodelar som man har. Idag fick jag syn på min finfina tiara/prinsesskrona i plast som jag fick av tjejkompisen L när jag någon gång på högstadiet hade yttrat att jag minsann skulle bli prinsessa när jag blev stor. Jag skrattade gott åt minnet, satte den på huvudet och skrattade ännu mer åt hur dum jag såg ut. Telefonen ringde och ja… dagen rullade på.
Ett antal timmar senare tittar jag mig i spegeln och ser till min förvåning – och fasa, att jag fortfarande har på mig plastleksaken på huvudet… Frågan är nu hur många av mina kära grannar som har sett mig vandra runt som en prinsessa idag? Jag är hopplös!
15 juli 2006
Allsången förklarar krigen
Min faster U och min kusin M var på Allsång på Skansen i tisdags. Dom hade kommit dit vid 13-tiden och det var redan då fullproppat med folk, men dom hittade sittplatser vid ett staket. Där satt dom och väntade, och väntade. Det kom mer och mer folk, antal människor per kvadratmeter ökade drastiskt och tillslut började armbågarna på folk att synas. Kriga för att få en bättre plats på Allsång på Skansen. Är det underligt att det finns krig i världen då? frågade vi oss när vi satt på min farbror G’s veranda och åt vahettere-korv.
Sen diskuterade vi huruvida det var grädde eller raklödder på tårtan och om faster E menade att det var tårtan eller farbror R som blivit tjock. Med andra ord en vanlig kväll med fastrar, farbröder och kusiner. En kväll i min smak. En kväll med glada nyheter.
Sen diskuterade vi huruvida det var grädde eller raklödder på tårtan och om faster E menade att det var tårtan eller farbror R som blivit tjock. Med andra ord en vanlig kväll med fastrar, farbröder och kusiner. En kväll i min smak. En kväll med glada nyheter.
14 juli 2006
Stor mesig fjomp i tomt hus
Familjen lever nu husvagnsliv på västkusten. Jag som är van att leva på 17,1 kvaderat och att dela kök och tv med 9 andra, har svårt att fatta att jag nu har ett helt folktomt hus till mitt förfogande. Har dock ett husdjur - en fjäril. Den har suttit under min silverhylla i flera dagar och inte rört på sig. Jag vågar inte röra den heller. Är nog en stor mesig fjomp när allt kommer omkring.
En stor mesig fjomp med alldeles för mycket att göra.
En stor mesig fjomp med alldeles för mycket att göra.
13 juli 2006
117/70
Den där hemska mördaren har fortfarande min bok. Nu har jag dock bestämt mig för att han (ja, det är en han) inte bara har mördat. Han har säkert rånat fjorton bankkontor och slagit stackars små barn. Som liten pös han säkert ur luften på alla cyklar på skolgården, och så tyckte han om att ha matkrig i matsalen. Sen läste han aldrig sina läxor heller vilket är orsaken till att han måste ha över nio månader på sig för att läsa boken. Och om medicinsk kemi är SÅ svårt så att han måste ha boken i över nio månader för att det ska skjunka in, kunde han inte ha valt nåt lättare då? Nu tänkter du säkert att jag har en massa fördomar om dom som sitter inne i den där fula betongklossen inte allt för långt här ifrån, MEN jag är aningens irriterad på att en skurk har placerat både sig själv och boken på ett av landets säkraste fängelsen.
Imorn tänkte jag åka en sväng till kusin A. Han håller på att flytta ut ur sin skokartong, men eftersom jag pinsamt nog aldrig har hälsat på honom i just den skokartongen så tänkte jag checka läget innan den sista flyttlådan försvinner. OCH så ska jag ta reda på mer om hans flickvän som han har varit lite hemlig om. Finns det ingen lag som säger att jag ska få veta allt sånt? Om inte så borde det införas i Svearikeslag. Det är nämligen inte nyttigt för mig att vara så nyfiken som jag är, om alla berättade allt direkt så skulle min hälsa förbättras nämnvärt! Annars kommer jag mest sitta i min ensamhet med mina böcker. Familjen åker på semester och lämnar mig här tillsammans med studiero...
Om någon mot all förmodan är intresserad är mitt aktuella blodtryck 117/70. Sen får ni dra vilka slutsatser ni vill. Min slutsats är dock att jag är trött och verkar ha idétorka och sätter härmed punkt.
Godnatt världen.
Imorn tänkte jag åka en sväng till kusin A. Han håller på att flytta ut ur sin skokartong, men eftersom jag pinsamt nog aldrig har hälsat på honom i just den skokartongen så tänkte jag checka läget innan den sista flyttlådan försvinner. OCH så ska jag ta reda på mer om hans flickvän som han har varit lite hemlig om. Finns det ingen lag som säger att jag ska få veta allt sånt? Om inte så borde det införas i Svearikeslag. Det är nämligen inte nyttigt för mig att vara så nyfiken som jag är, om alla berättade allt direkt så skulle min hälsa förbättras nämnvärt! Annars kommer jag mest sitta i min ensamhet med mina böcker. Familjen åker på semester och lämnar mig här tillsammans med studiero...
Om någon mot all förmodan är intresserad är mitt aktuella blodtryck 117/70. Sen får ni dra vilka slutsatser ni vill. Min slutsats är dock att jag är trött och verkar ha idétorka och sätter härmed punkt.
Godnatt världen.
12 juli 2006
Skulle mördaren kunna ge mig boken tack?
Ännu en dag i mitt liv har passerat, och jag måste väl säga att dagen har innehållit irritationsmoment. Har ägnat största delen av dagen till medicinsk kemi. Kemin har faktiskt funkat ganska bra idag, jag har fattat det mesta jag läst och fått ut alla uppgifter, MEN... det hade ju inte skadat med en bok till att läsa i. En bok som inte är på engelska eller danska, utan på svenska för en gångs skull. Åkte till biblioteket och hittade en jättebra bok i databasen, en bok som överensstämmer med innehållet i min kurs. Problemet var bara att boken var försenad. Den snälla bibliotekarien kollade upp det åt mig, och det visade sig att den skulle ha varit inlämnad för 9 månader sen. Problemet är bara att boken befinner sig på fängelset och att dom inte kan kolla vem som har den. Så med andra ord kan nån hemsk mördare sitta med den boken jag behöver just precis nu eller så kanske den har blivit en fin brasa. Vem vet? Bibliotekarien lovade att dom skulle utreda saken. Men, tja... trots allt är jag inte förvånad. Bor man i den fängslande staden Kumla så kan man inte förvänta sig mycket annat. Och nej, boken finns inte på nåt av de andra biblioteken i närheten heller.
Har insett att jag skulle behöva åka tillbaka till Thailand. Idag bestämde sig mina fina skor inköpta för 40 kronor, eller ja närmare bestämt den högra skon (inköpt för en tjuga) att dela på sig i fyra delar. Mitt hjärta (och min högerfot) sörjer. Kan man bli annat än ledsen och irriterad? Det är ytterst tur att jag köpte ett par likadana fast i annan färg så att jag kan överleva resten av sommaren...
Efter att jag varit på biblioteket så blev det en sväng till MAXI. Förutom att jag traskade runt med trasiga skor så var det en ganska angenäm upplevelse tills jag skulle gå och lämna tillbaka kundvagnen. Av någon anledning fick jag springa runt till varenda kundvagnsparkering på parkeringen innan jag kunde få göra mig av med åbäket. Vagnar hade fastnat, min typ av vagn fanns inte, vagnen framför saknade en såndär kedja och allt annat som gjorde att det var omöjligt att få ut min femkrona i plast. Jag blev inte på bättre humör när en galen tant i en röd bil ville köra över mig. Jag menade att om jag befann mig på ett övergångsställe hade jag rätt att gå, hon menade att hon hade all rätt att köra och det gjorde hon också... Jag hade dock vett (för det ägde hon inte mycket av) att stanna innan jag blev ketchup. Så kära ni, se upp för galna tanter i röda bilar!
Har insett att jag skulle behöva åka tillbaka till Thailand. Idag bestämde sig mina fina skor inköpta för 40 kronor, eller ja närmare bestämt den högra skon (inköpt för en tjuga) att dela på sig i fyra delar. Mitt hjärta (och min högerfot) sörjer. Kan man bli annat än ledsen och irriterad? Det är ytterst tur att jag köpte ett par likadana fast i annan färg så att jag kan överleva resten av sommaren... Efter att jag varit på biblioteket så blev det en sväng till MAXI. Förutom att jag traskade runt med trasiga skor så var det en ganska angenäm upplevelse tills jag skulle gå och lämna tillbaka kundvagnen. Av någon anledning fick jag springa runt till varenda kundvagnsparkering på parkeringen innan jag kunde få göra mig av med åbäket. Vagnar hade fastnat, min typ av vagn fanns inte, vagnen framför saknade en såndär kedja och allt annat som gjorde att det var omöjligt att få ut min femkrona i plast. Jag blev inte på bättre humör när en galen tant i en röd bil ville köra över mig. Jag menade att om jag befann mig på ett övergångsställe hade jag rätt att gå, hon menade att hon hade all rätt att köra och det gjorde hon också... Jag hade dock vett (för det ägde hon inte mycket av) att stanna innan jag blev ketchup. Så kära ni, se upp för galna tanter i röda bilar!
11 juli 2006
HÄR eller...där?!
Idag vaknade jag av att min syster satt på min säng och sjöng sånger som hon lärt sig när hon jobbade på dagis. Mer eller mindre uppskattat... Så nu vet jag hur man sjunger en sång om en sköldpadda som både är trött, arg och glad. Och som inte det skulle vara nog, jag fick lära mig en om krokodiler också.
Idag fixade jag iordning lite morotsstavar som jag kunde knapra på när jag pluggade. Problemet var bara att dessa smakade tvål, och tvål tillhör inte min vanliga smaksättning på föda... yuck!
Ikväll var syrran och jag på bio. Precis innan filmen skulle börja tågade det in fem småtjejer som såg exakt likadana ut. Funderade en stund på om jag kanske såg dubbelt eller nåt, men icke. Fem mer eller mindre hysteriska småtjejer sprang fram och tillbaka i biosalongen. Filmen var hur som helst bra, och sen var det dax att åka hem. Det var längesen jag körde bil inne i stan, och jag och syrran var lite oense om vilken väg hem som var den bästa (och vilken väg som skulle leda hem till mammas faster). Hem kom vi, och nej vi åkte inte fel. Men dom har asfalterat om i stan så det fanns inga linjer någonstans så det var mycket "jaha, öh... är det tänkt att jag ska stanna HÄR eller för 10 meter sen?" när det plötsligt dök upp ett rödljus på ett ologiskt ställe och avsaknaden av linjer gjorde förvirringen total.
Vi hittade en bland-skiva i bilen som jag hade gjort förra sommaren, och det visade sig att lyssna på den med mig var ungefär som att titta på tv med pappa. Lyssna lite på en låt, gå vidare till nästa, lyssna lite och sen hoppa till nästa. Min musiksmak har uppenbart förändrats på ett år, och med tanke på allt skräp som var på skivan... tack och lov för det!
Fick nyss ett sms av H där han skrev att han ångrar att han inte kastade mig ur båten när vi seglade. Vad har jag nu gjort för dumt?! (och räckte det inte med att kasta i mig från bryggan?)
Idag fixade jag iordning lite morotsstavar som jag kunde knapra på när jag pluggade. Problemet var bara att dessa smakade tvål, och tvål tillhör inte min vanliga smaksättning på föda... yuck!
Ikväll var syrran och jag på bio. Precis innan filmen skulle börja tågade det in fem småtjejer som såg exakt likadana ut. Funderade en stund på om jag kanske såg dubbelt eller nåt, men icke. Fem mer eller mindre hysteriska småtjejer sprang fram och tillbaka i biosalongen. Filmen var hur som helst bra, och sen var det dax att åka hem. Det var längesen jag körde bil inne i stan, och jag och syrran var lite oense om vilken väg hem som var den bästa (och vilken väg som skulle leda hem till mammas faster). Hem kom vi, och nej vi åkte inte fel. Men dom har asfalterat om i stan så det fanns inga linjer någonstans så det var mycket "jaha, öh... är det tänkt att jag ska stanna HÄR eller för 10 meter sen?" när det plötsligt dök upp ett rödljus på ett ologiskt ställe och avsaknaden av linjer gjorde förvirringen total.
Vi hittade en bland-skiva i bilen som jag hade gjort förra sommaren, och det visade sig att lyssna på den med mig var ungefär som att titta på tv med pappa. Lyssna lite på en låt, gå vidare till nästa, lyssna lite och sen hoppa till nästa. Min musiksmak har uppenbart förändrats på ett år, och med tanke på allt skräp som var på skivan... tack och lov för det!
Fick nyss ett sms av H där han skrev att han ångrar att han inte kastade mig ur båten när vi seglade. Vad har jag nu gjort för dumt?! (och räckte det inte med att kasta i mig från bryggan?)
10 juli 2006
Min pappa grävskopan
Att äta med familjen är alltid en upplevelse. I min familj har vi ingen tradition där vi låter "maten tysta mun", utan runt middagsbordet diskuteras det om det ena och det andra. Sen jag kom hem har jag många gånger blivit påmind om klyftiga citat från min barndom. Det har gett många skratt... (Jag var ganska komisk som barn!) Men, det som var höjdpunkten vid matbordet idag var när min kära pappa gjorde ljudeffekter som en grävskopa när vi tog glass. Alternativt när han som en transistor-radio återgav sina minnen från fotbolls-VM 58.
Idag har mamma bakat nästan hela dagen, och det har spridit sig en fantastisk doft av nybakat i huset. Även ner till min lilla "tenta-koja" i gillestugan. Har byggt upp ett finfint drapperi (nåja, kanske inte är så tjusigt... men EFFEKTIVT) och pysslat lite så att jag har det så bra så bra med alla mina böcker och papper. Kan koncentrera mig bättre där än bland alla spännande saker på mitt rum. Dock är jag inte så förtjust i medicinsk kemi. Verkligen inte. Men det är bara att ta tag i eländet och stå ut. Medicinsk-kemi-elände.
Familjen funderar på att kanske åka bort några dagar, och då tar jag hand om huset på egen hand. Det finns dock en grej som skrämmer mig. Vårt larm. Jag hade flyttat hemifrån när det installerades och jag har aldrig lärt mig hur det funkar. Igår när vi kom hem från min farbror var jag den första som gick in i huset. Genast började ett tickande, det där tickandet som betyder att inom några få sekunder så går larmet om man inte larmar av. Jag blev förskräckt, hade helt glömt bort att vi har ett larm. Till saken hör att jag aldrig har larmat av och det spelar ingen roll hur många gånger dom har visat mig hur jag ska göra. Jag lär mig aldrig. Pinsamt, ja. Jag fick aningens panik och började trycka -så som jag trodde var rätt, men tickandet fortsatte. Jag gjorde mig beredd på ett öronbedövande tjut, men min syster dök upp som en räddande ängel och gapskrattande larmade hon av. Jag avskyr det där larmet! Men, inte ska nån få bryta sig in hos oss bara för att jag kommer vara ensam, ICKE! Jag ska ta tag i det där och lära mig, en gång för alla... Fast vore det inte lättare med en vakthund?
Idag har mamma bakat nästan hela dagen, och det har spridit sig en fantastisk doft av nybakat i huset. Även ner till min lilla "tenta-koja" i gillestugan. Har byggt upp ett finfint drapperi (nåja, kanske inte är så tjusigt... men EFFEKTIVT) och pysslat lite så att jag har det så bra så bra med alla mina böcker och papper. Kan koncentrera mig bättre där än bland alla spännande saker på mitt rum. Dock är jag inte så förtjust i medicinsk kemi. Verkligen inte. Men det är bara att ta tag i eländet och stå ut. Medicinsk-kemi-elände.
Familjen funderar på att kanske åka bort några dagar, och då tar jag hand om huset på egen hand. Det finns dock en grej som skrämmer mig. Vårt larm. Jag hade flyttat hemifrån när det installerades och jag har aldrig lärt mig hur det funkar. Igår när vi kom hem från min farbror var jag den första som gick in i huset. Genast började ett tickande, det där tickandet som betyder att inom några få sekunder så går larmet om man inte larmar av. Jag blev förskräckt, hade helt glömt bort att vi har ett larm. Till saken hör att jag aldrig har larmat av och det spelar ingen roll hur många gånger dom har visat mig hur jag ska göra. Jag lär mig aldrig. Pinsamt, ja. Jag fick aningens panik och började trycka -så som jag trodde var rätt, men tickandet fortsatte. Jag gjorde mig beredd på ett öronbedövande tjut, men min syster dök upp som en räddande ängel och gapskrattande larmade hon av. Jag avskyr det där larmet! Men, inte ska nån få bryta sig in hos oss bara för att jag kommer vara ensam, ICKE! Jag ska ta tag i det där och lära mig, en gång för alla... Fast vore det inte lättare med en vakthund?
09 juli 2006
Jag och Göran?!
I natt drömde min kära syster att jag skulle gifta mig och få barn med Göran Persson. Nej tack!
Har idag varit en sväng till min farbror "jordgubbs-kungen". Nu har vi med andra ord fullt av jordgubbar i kylen, och jag har drömt mig bort i min fasters presentbutik. Slutade med att jag köpte en blåbärsklubba. Kunde ha köpt upp hela affären, men en klubba för fem svenska kronor kändes som ett mer ekonomiskt alternativ.
Ikväll har R varit här och vi har käkat jordgubbar och glass. Det var i hennes sällskap som jag uppfann den nya leken "windows boule". Mamma tycker att det verkar lite kul, syrran är mer skeptisk. Själv känner jag mig mycket uppfinningsrik och duktig. Ska försöka köra en omgång med L i höst. Tror dock att M och H kommer att banga...
Nu ska min syster sova, och vi får väl för all del hoppas att hon inte drömmer några hemskheter igen. Jag däremot kommer nog att vara uppe en stund till och ladda för morgondagen. Dagen då jag ska ta tag i medicinsk kemi på allvar... Yiippiie!
Har idag varit en sväng till min farbror "jordgubbs-kungen". Nu har vi med andra ord fullt av jordgubbar i kylen, och jag har drömt mig bort i min fasters presentbutik. Slutade med att jag köpte en blåbärsklubba. Kunde ha köpt upp hela affären, men en klubba för fem svenska kronor kändes som ett mer ekonomiskt alternativ.
Ikväll har R varit här och vi har käkat jordgubbar och glass. Det var i hennes sällskap som jag uppfann den nya leken "windows boule". Mamma tycker att det verkar lite kul, syrran är mer skeptisk. Själv känner jag mig mycket uppfinningsrik och duktig. Ska försöka köra en omgång med L i höst. Tror dock att M och H kommer att banga...
Nu ska min syster sova, och vi får väl för all del hoppas att hon inte drömmer några hemskheter igen. Jag däremot kommer nog att vara uppe en stund till och ladda för morgondagen. Dagen då jag ska ta tag i medicinsk kemi på allvar... Yiippiie!
08 juli 2006
Hemma...
När jag lämnade Lund i förmiddags regnade det. Det var varmt, klibbigt och kvavt.
På tåget hann jag läsa ut en bok som jag fått av kusin M. Det var under de sista sidorna som jag tyckte att den blev bra, när man fattade krusidullen. Något sånt skulle jag också vilja kunna skriva. Nångång ska jag göra det, skriva en bok alltså.
Träffade L när jag skulle byta tåg. Blixten hade slagit ner i hennes pendeltåg. Hur stor är sannorlikheten? Var så glad över att få träffa henne, och för att hon kunde hjälpa mig med mina väskor. På något skumt sätt lyckas jag alltid att ha massvis med packning, packning som väger bly.
Har ikväll käkat jordgubbar och glass. Kollat på en halvbra film, och halvintresserat följt fotbollen. Känns kul att återse familjen igen. Har busat med syrran, och vi har tokdansat till bra låtar vi hittade på datorn. Precis som på den gamla goda tiden då jag bodde hemma. Ska sova nu, men vill bara tillägga att mina växter levde när jag lämnade Lund. Vad som händer med dom nu under korridorarnas beskydd vet jag inte... Jag vet att jag är hopplös på att hålla liv i växter, men dom LEVDE!
antik gardinstång bortskänkes!
Fantastiskt! Jag har inte gjort något uppenbart klantigt på hela dagen. Framsteg!
Idag har jag stått och balanserat på en stol för att försöka få ner min gardinstång som sitter fast med fästen i taket. Lättare sagt än gjort. Efter att ha konsulterat L för experthjälp fick jag tillslut ner den, men jag blev inte så mycket lyckligare för det. Upptäckte ganska snabbt att gardinstången som suttit här sen 60-talet (och därmed borde klassas som antik) inte alls gillade mina prylar från 2000-talet. Så trots att jag har tre omgångar med nya gardiner har jag inte kunnat sätta upp några. och jag får inte tillbaka gardinstången upp i taket igen, så den ligger opassande på mitt golv.
Imorgon åker jag hem till familjen. L kommer och möter upp mig när jag byter tåg, så hinner vi träffas lite och så kan hon se till så att jag inte hamnar i Falun eller Östersund, något som jag annars tror skulle kunna inträffa med den otur jag haft de senaste veckorna. Trots att klockan har passerat midnatt har jag inte packat klart än. Är lite av en sistaminuten-fantast...
Nu ska jag försöka få lite sömn i kroppen.
Godnatt världen!
Idag har jag stått och balanserat på en stol för att försöka få ner min gardinstång som sitter fast med fästen i taket. Lättare sagt än gjort. Efter att ha konsulterat L för experthjälp fick jag tillslut ner den, men jag blev inte så mycket lyckligare för det. Upptäckte ganska snabbt att gardinstången som suttit här sen 60-talet (och därmed borde klassas som antik) inte alls gillade mina prylar från 2000-talet. Så trots att jag har tre omgångar med nya gardiner har jag inte kunnat sätta upp några. och jag får inte tillbaka gardinstången upp i taket igen, så den ligger opassande på mitt golv.
Imorgon åker jag hem till familjen. L kommer och möter upp mig när jag byter tåg, så hinner vi träffas lite och så kan hon se till så att jag inte hamnar i Falun eller Östersund, något som jag annars tror skulle kunna inträffa med den otur jag haft de senaste veckorna. Trots att klockan har passerat midnatt har jag inte packat klart än. Är lite av en sistaminuten-fantast...
Nu ska jag försöka få lite sömn i kroppen.
Godnatt världen!
07 juli 2006
Jag för otur med mig...
Ibland funderar man... Vad gör jag för fel? Jag menar, hur kommer det sig att jag inte kan sätta mig på ett öresundståg utan att nåt händer? När jag åkte hem från Varberg i tisdags gick självklart ett godståg sönder och vi satt fast först i Laholm och sen i Båstad.
I förrgår skulle jag hjälpa H att flytta in grejer på hans rum när dom kom med flyttlasset. Men jag hade glömt att få nyckeln av L, så jag bad att hon skulle skicka ner den. Hade bara glömt detaljen om att jag har eftersänt min post till mina föräldrar under sommaren. SMART. Eftersom L har H's nyckel inne på sitt rum hade vi problem. Tänkte dock att M's rum står ledigt och ringde till honom klockan 5 på morgonen (sorry)! Trodde att allt hade löst sig, men icke. Det visade sig att en kompis till M hade lånat rummet. Så allt bara krånglade och jag, H och hans pappa har möblerat om i husets förråd, och så har jag några av H's leksaker på mitt rum. (Försök att klämma in lådor på ett möblerat rum på 17,1 kvaderat där tre personer bodde förtillfället...)
Men igår var en dag som var hemsk. Jag tror att det har nåt med att E's backpacker-ryggsäck hette "Bushman" och att George Bush har förstört både när jag var i Paris och i Budapest. Aja... Grejen var den att jag, E och kusin M åkte iväg till Köpenhamn. Töserna skulle sen vidare till Ängelholm för att hälsa på kompisar till E, så vi bestämde oss för att släpa med deras bagage till Köpenhamn och låsa in grejerna där och sen när vi åkte tillbaka ta ett tåg som stannade i Ängelholm. Allt detta för att slippa krångel. Men krångel blev bara förnamnet på vår dag.
Okej, dagen började bra. Jag visade runt töserna i min studiestad och vi hade det så trevligt så, kanonväder, men ack så varmt! Vi åt gott, E hittade ett par perfekta byxor till billigt pris och jag och M ringde och gratulerade vår faster/moster som fyllde år. Så trevligt så. Men sen var det dax att åka hem till Sverige igen...
I förrgår skulle jag hjälpa H att flytta in grejer på hans rum när dom kom med flyttlasset. Men jag hade glömt att få nyckeln av L, så jag bad att hon skulle skicka ner den. Hade bara glömt detaljen om att jag har eftersänt min post till mina föräldrar under sommaren. SMART. Eftersom L har H's nyckel inne på sitt rum hade vi problem. Tänkte dock att M's rum står ledigt och ringde till honom klockan 5 på morgonen (sorry)! Trodde att allt hade löst sig, men icke. Det visade sig att en kompis till M hade lånat rummet. Så allt bara krånglade och jag, H och hans pappa har möblerat om i husets förråd, och så har jag några av H's leksaker på mitt rum. (Försök att klämma in lådor på ett möblerat rum på 17,1 kvaderat där tre personer bodde förtillfället...)
Men igår var en dag som var hemsk. Jag tror att det har nåt med att E's backpacker-ryggsäck hette "Bushman" och att George Bush har förstört både när jag var i Paris och i Budapest. Aja... Grejen var den att jag, E och kusin M åkte iväg till Köpenhamn. Töserna skulle sen vidare till Ängelholm för att hälsa på kompisar till E, så vi bestämde oss för att släpa med deras bagage till Köpenhamn och låsa in grejerna där och sen när vi åkte tillbaka ta ett tåg som stannade i Ängelholm. Allt detta för att slippa krångel. Men krångel blev bara förnamnet på vår dag.
Okej, dagen började bra. Jag visade runt töserna i min studiestad och vi hade det så trevligt så, kanonväder, men ack så varmt! Vi åt gott, E hittade ett par perfekta byxor till billigt pris och jag och M ringde och gratulerade vår faster/moster som fyllde år. Så trevligt så. Men sen var det dax att åka hem till Sverige igen...
- När vi kom till Københavns Hovedbanegård och skulle köpa biljetter hem i Skånetrafikens automat så får E och M ett felmeddelande på deras rabattkort och ska "byta ut det hos närmasta återförsäljare". Till saken hör att det inte finns någon återförsäljare av Skånetrafikens kort på Hovedbanegården, och att dom tidigare på morgonen hade laddat det med 500 kr och inte var pigga på att lägga ut ännu mer pengar. Efter telefonkö hos Skånetrafiken och många "hm" och "öh, hur gör vi nu?" av deras kundtjänst fick vi klartecken att åka över till sverige med felmeddelandet som biljett.
- Massor av förseningar av tågen. Vi satt på vår bänk och var hungriga och trötta, och höll på att få värmeslag.
- Väl på tåget får vi jättebra platser och vi ser fram emot att få ha det lugnt och skönt en stund. Tåget hinner bara åka någon kilometer innan vi fastnar i en tunnel. Ett tåg framför oss har gått sönder och blockerar nån växel av nåt slag, så vi kan varken åka bakåt eller framåt. Där sitter vi, en bra bit över en timme. Mannen brevid oss, skulle med ett flyg till Paris. Han var inte jätteglad så att säga. Konduktören ropar ut att alla ska hålla tummarna på att vi ska komma loss, och tydligen hälpte det. Vi nådde Malmö tillslut...
- Pga att vi var så försenade skulle inte tåget gå vidare norrut, så vi fick släpa över allt bagage till ett annat tåg. Men det fanns ingen personal som kunde köra tåget... Vi beslutade oss för att ta ett annat tåg.
- Öresundståget vi skulle ha tagit hade gått sönder och blev ersatt av ett Pågatåg som utan problem hade kunnat vikariera som bastu. Var ruskigt glad över att jag kunde hoppa av i Lund och slapp sitta hela vägen upp till Ängelholm i den värmen.
- Jag hade lovat E och M att agera brevbärare så att lite av deras post skulle hinna fram till nästa dag. Trött, hungrig, huvudvärk och med uppenbar vätskebrist går jag till postterminalen. Jag ville bara gräva ner mig någonstans när jag inser att dom har flyttat postterminalen. Ännu tröttare, hungrigare, med en ännu större huvudvärk och en ännu mer uppenbar vätskebrist går jag tillbaka mot stationen och fortsätter till det som jag trodde var den nya postterminalen. Men icke, inte en enda postlåda! Gav upp min tanke på att posta breven i en låda som tömdes kl 20 och släpade mig hem.
- Väl hemma, efter att ha drukit en massa vatten och letat fram en intelligent värktablett inser jag att jag inte har så mycket mat hemma. Beslutade mig för att göra en sista kraftansträngning och gå och handla. Då, flyger det ut nåt som liknar en vit tegelsten från tredje våningen på ett hus i exakt det ögonblicket jag passerar. Tegelstenen flög alltså ut från lägenheten och krossade två fönsterrutor på vägen ut.
DÅ bestämde jag mig för att placera mig på mitt rum och inte gå ut mer på resten av kvällen.
L är övertygad om att allt började när dom där konstiga männen som petade på oss och snackade arabiska förföljde oss genom ett shoppingcenter i Budapest. Faktiskt, sen dess har de mest konstiga sakerna hänt och allt jag rör vid förvandlas till otur.
Vad kommer hända idag månne?
03 juli 2006
Hit och dit...
Det här var sommaren då jag skulle ta det lugnt och plugga. Kanske mest betoning på plugga. Men hittills har jag mest flängt runt. Att flänga runt kan låte lite negativt och stressigt, och visst jag har inte sovit många nätter på samma ställe i rad de senaste veckorna, men KUL har jag haft.Budapest tillsammans med L var jätteroligt, tills Bush kom och hälsade på i stan. Vi fick knata flera kilometer i mörker för att komma hem till vårt hotell och mina vita byxor var inte vita längre efter att jag öppnat min medhavda coca cola. Men det är en annan historia. Kan även berätta att det inte är jättesmart att doppa håret när man badar i vatten med svavel i. Mitt hår blev orange! Det åtgärdades dock genom att L färgade om mitt hår på hotellrummet senare på kvällen. Så nu har jag blivit brunhårig igen.
I helgen åkte jag, L, M och H till Orust. H's föräldrar har ett fantastiskt hus där. Vilken helg! Underbart väder och trevligt sällskap. Vi badade och hade det allmänt najs. Har seglat för första gången i mitt liv. M och H hade ruskigt kul åt mig och skrattade åt mina försök att se lugn och harmonisk ut när båten lutade. H påstår att jag skrek hela tiden, något som INTE stämmer! När jag blir stor ska jag ha båt. Vill inte vara landkrabba längre. Men jag måste nog hitta nån som kan nåt om båtar, för jag kan ingenting!
Imorn ska jag till Varberg över dagen, sen kommer E och kusin M och hälsar på mig här i Lund i några dagar. Sen ska jag hem till mor, far och lillasyster igen. Och ta det så där lugnt och plugga duktigt. Precis som planerat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
